Slappade i soffan efter maten och hamnade framför Cops.

Polisen stannade en kille för misstänkt drog innehav och det hade han mycket riktigt, skyll dig själv kan man tycka men det var något så rörande över killen. Han fick sån tokångest för att åka in i fängelse (igen) och upprepade att han ville träffa sin son. Han var verkligen helt förtvivlad.

Vilket jävla skit droger är.

Nu åker pappan in i fängelse och kvar finns den här sonen.

Det var så jag blev tårögd.

Så bidde jag 40. Sen gick det utför, idag är det onsdag och jag har tänkt att ta mig till jobbet i morgon. Ont i halsen, feber och hosta. Ättestupan nästa?

I fredags hade vi barnkalas med Fångarna på fortet tema, jag tror att det som var mest uppskattat var att få kasta golfbollar på tallrikar. Det var eventuellt de två längsta timmarna i mitt liv, hur gör lärare och dagis fröknar egentligen?

W var nöjd och det är det som räknas men det blir kalas på lokal nästa år. Helt klart.

På lördagen hade jag mina vänner på middag och det var trångt, varmt men otroligt roligt. Jag kände stor tacksamhet när jag somnade på natten/morgonen. Det uppfanns en ny drink, Tysk WC Anka, den framkallade tydligen huvudvärk hos en del. Men jag...jag dricker bara Fanta. :-)

För sju år sen var jag så sjukt nervös och förväntansfull.

Klockan var ställd på halv fem för vi skulle vara inne på lasarettet vid sex för att förberedas för förlossning.

Nu ligger snart 7-åriga W i vår säng för att han och jag ska bli grattade samtidigt i morgon.

Jag kan inte fatta att tiden har gått så fort, föddes han inte bara för något år sen....och förresten, var det inte bara något år sen jag var tjugo?

Jag är närmre 60 är 20 i morgon, hmm...äsch, helt okej. Ingen ålderskris här inte.

Nu börjar det närma sig 40-års dagen och ingen kris i sikte.

Tanken var att jag skulle vara som mest i form och snyggare än någonsin när jag fyllde 40 och det kan man väl minst sagt säga att det gick "så där" med.

Fast jag vill inte klaga, jag är i alla fall hälsosammare än när jag fyllde 30, coolare och säkrare på mig själv och vem jag är. Det kan man ju vara glad för.

Själva födelsedagen på fredag delar jag med W så det blir kalas för hans klasskamrater på kvällen och förberedelser för det innan. Han vill ju ha Fångarna på Fortet tema....jomen.

Fast jag har en plan att få fira lite som jag trivs med, tänker jobba på förmiddagen ett par timmar för att sen gå bort till Loket. Kanske skulle försöka springa i 40 minuter dagen till ära, sen blir det sushi lunch. :-)

Jag fattar

Jag förstår

Det är tråkigt med någon som tjatar om träning.

Men...det gick skitdåligt förra måndagen när jag gick pass för panikskiten gjorde sig påmind så det var bara att pallra sig dit idag för revansch och det fick jag. Jag kan inte nog beskriva det underbara när hjärnspökerna flyger sin kos och det bara är svett svett.

Att man sen har trevligt sällskap (tack S och L) gör inte saken sämre alls.

Nu är jag så där härligt slö och nöjd, ska parkera den breda röven i soffan.

Efter nästan 20 års velande så gjorde jag äntligen en tatuering i onsdags, jag var sjukt nervös när vi skulle dit men det gick över förväntan. Okej visst, det kändes men inte alls så som jag trodde, det var en irriterande smärta mer än ont. Jag kan säga att det var den första men inte sista...

Rätt kul att när man pratar om tatueringar så känner många att de bara måste säga att de inte gillar tatueringar eller att det gör jätteont.

Hur mycket på en skala gissar ni att jag struntar i om någon inte gillar tatueringar, jag gör väl den för mig själv och inte för någon annan. Fast nästa ska bli till mamma....

I dag har jag varit i Ullared tillsammans med några jobbarkompisar, det var mycket trevligt, mycket dyrt (men hu så prisvärt och egentligen är det bara maken som tycker det är dyrt) och mycket folk.

Jag kan berätta att Ola-Conny är väldigt trevlig, han verkade inte bry sig att ett par tanter ville ta kort med honom. Han är väl van stackarn.

Vi var i en porroutlet (sakerna var inte second hand ) och vilka grejor det finns, en del saker fick jag titta på en stund innan jag förstod vad man skulle ha dem till.

De hade så klart en rejäl filmhörna och då kom mina fördomar på skam när det bla var ett lite äldre propert par som gick och valde filmer och en mamma som var där med sina tonårs söner.

Man kunde få gratis tidningar, bläddrade i en och där var det en tjej som kunde kontrollera sina klök reflexer kan jag säga...jisses.

Nu återstår det tråkiga, att plocka upp alla kassarna...

När jag cyklar hem från jobbet så passerar jag en dunge där det brukar sitta ett gäng alkisar.

Jag brukar fundera lite på dem när jag cyklar förbi.

Undrar hur det känns att sitta där med spriten som gemensam vän? En kvinna gick 10m från de andra för att kissa sist jag såg dem, fullt synlig för alla som passerade på cykelbanan. Skiter de i allt eller känner de sig utanför samhället i övrigt, kan man vara lycklig eller är livet bara sprit helvete?

En vän jobbar med ungdomar som kommit fel, hon berättade att det är bara ungefär 20% som de kan få på fötter igen och då är det oftast inte fötter på det sättet som en Svensson skulle säga.

Gud vad deprimerande, hur ska man skydda sina små telningar mot detta för inte kan jag väl vara så självgod att jag inte tro att det skulle kunna hända dem.

Att bara höra barns smågruff i skolan kan ju ge en oro så det räcker för ett helt kompani..

Usch ja, fy fan.

Jag ligger nerbäddad i soffan, har en riktig bonna förkylning. Det är otroligt synd om mig..men det verkar bara vara jag som fattat det. :-)

Nu är könsfördelningen här hemma bättre, det har flyttat in två små marsvinsflickor här i dag.

Just nu verkar de mest livrädda men vi tar det lugnt och försiktigt.

Känns som om man blir lite idiotförklarad när man vill skaffa husdjur, det är jobbigt, det tar tid, de luktar illa osv osv.

Jag tycker att husdjur hör barndomen till, man får lära sig ansvar, empati och att vara rädd om djur + all kärlek de kan ge och få. Jag själv hade underlater och de flesta jag känner hade husdjur som små så man kan ju undra varför det är så jobbigt nu när vi är vuxna.

Ja okej, maken och jag kommer säkert ångra oss hundrafemtio gånger minst för att vi gick med på detta men bara för att det kan vara jobbigt och obekvämt för oss så skulle det vara okej att säga nej till husdjur...

Vi vill gärna ha en hund igen men det blir inte förrän pojkarna går hem själva från skolan så de kan hjälpa till så det är minst 4-5 år bort.

Buren vi har hemma nu är ganska stor men vi ska ha en mindre när vi åker i väg med husvagnen, det ordnar sig säkert det med.

Cyklade in till Loket idag, så jäkla skön morgon och jag fick till ett riktigt bra allround pass och jag testade foten med att springa några minuter längre än vad jag egentligen får. Hur det gick lär visa sig.

Bloggtorka pga Wordfeud missbruk.

Jag är skitdålig men det är kul!

I morgon är dagis stängt, vad är det som gör att jag känner skuld i att vara hemma med J. Att jag inte har delat upp dagen med maken eller fått mormor till att ta en del eller ännu hellre hela dagen. Det är helt knäppt, varför ska jag känna att jag behöver be om ursäkt för att jag behöver ta hand om mitt barn en dag.

Det är så klart lätt att skylla på att det är så i företaget men det är inte hela sanningen, det är jag själv som sätter de grillerna.

Trams.

För 10 år sen jobbade jag på Karlskronahem, vi hade en dag med planerad övertid för att vi skulle lägga över hela kundkön manuellt till ett nytt system.

Radion stod på när vi jobbade och då hörde jag på nyheterna att det hänt en olycka i New York och ropade till mina kollegor att jag inte hade hört riktigt men att det hade hänt en stor flygolycka. Försökte komma in på både Aftonbladet och Expressens hemsidor men det gick inte, belastningen var väl för stor.

Efter ett tag så gick vi upp till VD:n´s rum för där fanns det en TV och man fick se det ofattbara. Det blev inget mer jobb den eftermiddagen, det var för ofattbart och hemskt för att man skulle kunna koncentrera sig på något annat.

10 år, det känns som ett par år bara.

Är fastande, i morgon ska jag ta prover inför hälsoundersökningen nästa vecka...gillar det inte.

Inga problem med att ta blod, har knarkartalanger i armarna så det är ingen fara men att vägas och att få "Jaha du tränar 4 gånger i veckan men det syns inte blicken"...

Jag vet ju vad hon kommer att säga.

Ja ja I-lands problem.

Man kan ju säga som en vän sa: Jamen vem vet hur du hade sett ut om du inte tränade så mycket! :-)

Hemskt att läsa om Stefan Liv och hans lagkamrater, så många människor borta bara så där. 30 år och småbarnsfar, fy fan.

Premiär turen med husvagnen är avklarad, vi var på Saxnäs på Öland. Jag vet inte om barnen blev överspattiga av husvagnen eller var det var men de har varit apjobbiga hela helgen. Puh. Trots det var det väldigt mysigt och trevligt, än så länge ångar jag inte köpet.

En gammal gammal vän (två veckor äldre än jag) sa en sån jäkla klok sak i fredags (apropå att jag funderade på hur jag skulle fira 40-års dagen och tvekade mellan stor eller liten fest).

Hon sa att jag skulle tänka mig att jag var på min 80-års fest och vilka människor hoppades/ville jag se runt mig och vad ville jag att de skulle säga om mig.

Låt det sjunka in lite, det är ju helt lysande.

Eftersom jag satt i bilen och hade tråkigt så gjorde jag som hon sa och det var intressant vilka jag såg framför mig.

Så nu blev valet om fest ganska enkelt faktiskt. :-)

Elons nya reklam är så dålig och hemsk att de borde skämmas ögonen ur sig!

Ta dig i bajan panikångestjävlaskitkanintefåpulsutanattbenenvikersig!!!

Vilket pass på Loket, så gött...så kul...nu undrar jag bara hur man haltar med bägge benen.

Tre saker på Loket idag:

• Sötaste lilla pojken (strax över 20 skulle jag tro) ever var där.
• Jag har förstått att män/pojkar/killar måste klia sig på snoppen alt känna efter så att den finns kvar i tid och otid men man behöver INTE göra det i ögonhöjd framför någon som sitter i maskin.
• Skumberg har en flickvän, inte så lite skum hon heller. Det finns en till alla, ja det gör det.

Vi har blivit med husvagn, vilka enorma vuxenpoäng. Den är jättefin och jag längtar tills vi kan ta en runda för att prova. Kan vara rätt bra att göra det nu när det inte är så mycket folk på campingarma, gröngölingar som vi är.

Jag tycker tom om att bara sitta där inne och göra just ingenting och packa givetvis. Jag älskar att planera och packa. Att packa upp däremot är inte kul.

Första veckan på jobbet var ganska stimmig men det gick det med och eftersom det är månadsskifte på torsdag så lär kommande vecka bli likadan.

Jag vet att jag skriver det hela tiden men det är helt underbart att antingen cykla hem eller hellre ta en runda på Loket när det är mycket i huvudet.

Skulle ha tränat idag också men jag har ont som fan i hälfan idag. Jag har format ett mål, jag ska sakta och försiktigt få till löpningen så att jag kan springa på morgnarna till sommaren när vi är ute med husvagnen.

Sist jag skrev (ja jag vet, lat lat lat) så tog jag upp det här med att fånga dagen och hur svårt det är.

Vi fångade dagen lite grann med husvagnen, varför bara prata om "någon gång i framtiden". Man vet inte ett skit om vad som händer, vi kan bli sjuka, skilja oss eller något annat så varför vänta.

Dessutom tror jag att min onepice kommer att trivas alldeles utmärkt i husvagnen.

En vän skrev om en förlust på FB idag och uppmanade till att vi ska vara bättre på att fånga dagen. Göra det man vill och inte vänta för man vet inte om man får chansen.

Jag håller med om det men visst är det svårt att leva efter det? Det är så lätt att glömma bort och så går dagarna i sin stilla lunk och man skjuter saker på framtiden.

Man kanske skulle ha en stor lapp på ytterdörren så man såg den när man gick hemifrån.

Själv är jag väldigt förtjust i sinnesrobönen:

Ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden. Egentligen börjar texten med Gud men det finns måtta på mitt hädande. :-)

I diskrummet på campingen:

Han: Ska jag gå tillbaka till husvagnen och förbereda något?

Hon (mycket släpigt): Du kan väl...fixa med salladen...duka och...göra allt vackert.

Tror ni att det knarkas mycket på campingar??

I dag har jag tänkt på att det vore finfint om det fanns Harry magi så man kunde trolla bort det man ville.

Shit vad kass jag var på att blogga nu då!

Jag tycker nog att den inte har blivit riktigt som jag hade tänkt mig, det hade varit mycket bättre att blogga anonymt så man kunde skriva precis som man tänker rakt ut bara. Det skulle inte funka nu precis. :-)

Flygresan gick bra, jag gillar det verkligen verkligen inte men..vad gör man inte för familjen. Det var skönt att jag kunde släppa det när vi var på Mallorca och började inte noja förrän vi skulle hem. Knappt då heller för W blev åksjuk i bussen och då fick vi annat att tänka på.

Själv hade jag köpt såna där seaband eftersom jag kan uppleva att jag blir åksjuk när jag flyger och de funkade faktiskt. Sen om det är för att jag vill tro på det kan vara skit samma.

Barnen älskade så klart att kunna bada hur mycket som helst utan att frysa och tyckte det var spännande med flyg och att vara utomlands. Givetvis var det lika mycket tjafs och tjat som vanligt men vi hade i alla fall miljöombyte...

Vi hann knappt hem innan det var dags att ge sig iväg igen, tält ett par dagar i Västervik. Vädret var sannerligen inte med oss men det var helt okej ändå, ingen höjdar camping kanske men nu har vi provat den också.

Det är verkligen otippat att jag trivs med campinglivet men det är så avkopplande, man kan liksom bara vara. Mitt största problem är att man måste dela toalett med typ 100 andra men...fan det är inte trevligt alltså.

Igår var vi i stan med vänner för att lyssna på vår granne som var med i en DM tribute, jag var en smula rädd för att jag skulle skrika efter honom som jag gör efter Dave för det kunde blivit pinsamt när man träffas på dagis. :-)

Skitbra var de i alla fall och jag fick sjunga för full hals, trevligt för mig men kanske inte för omgivningen.

I dag var det äntligen dags för den sista Harry Potter filmen, jag var rädd att bli besviken men den var mycket bra. Visst, det saknas en del från boken men inte så det störde.

Kändes nästan lite vemodig, nu är det slut. Ja ja jag vet, böckerna riktar sig väl till tonåringar egentligen. :-)

Efter bion blev det käk på Nivå och där träffade vi ett gammal blast from the past, ett ex till mig (och som jag sa på FB innan, Gud finns inte när man inte är sitt snyggaste när man springer på sina ex). Det var en massa år sen vi sågs och det var riktigt kul, hans fru verkade jätte trevlig och det blir man glad av så klart.

När vi var i hop så var det då panikskiten gjorde entre i mitt liv men på den tiden fattade jag inte var det var riktigt och jag pratade definitivt inte om det. Jag kom på en massa situationer där jag måste betett mig jättekonstigt. Det är en sak som gör mig lite ledsen när jag tänker på alla dessa gånger jag mått dåligt men inte visat något eller alla saker som jag sagt nej till att göra i rädsla för att något ska hända.

Men så är det, inget att göra åt nu. Det viktigaste är ju att jag inte låter det hända igen.

En ny prövning står för dörren...flyga...fy fy fy men jag biter i hop.

W-Mamma hur mycket väger du?

Jag- Hur så?

W-I min nya gummibåt får det bara vara 120kg så jag undrar om vi kan vara i den tillsammans??

Jag-Mmmmm, nu börjar Bollibompa!

Jag tycker jag har sett många "konstiga" saker på gymmet men i dag var det en kille som (om jag fattade det rätt) bara tränade nacken, jesses vilka övningar. Man fick ju nackadrag bara av att titta på honom.

Är själv på kontoret denna veckan, eller inte på hela kontoret men på min avdelning. Jag var lite nervös innan för det, panikskiten brukar inte funka så bra med något som jag "måste" göra. Ja det är klart jag måste väl alltid gå till jobbet men nu är det bara jag där och vi har både öppet för besök och telefon. Men det har funkat bra tycker jag även om det har varit stökiga dagar, man får väl tacka sin rutin och erfarenhet för det. Fast det var extra skönt att gå till Loket idag, jag vet ju att jag funkar bäst när jag får träna.

En nyanställd kollega hade tydligen sagt: Va, tränar hon?!

Jo jag kan förstå att man tror att någon som tränar så mycket ska se mer fit ut men nu gör jag inte det så...men mitt hjärta mår bra hoppas jag.

Test

Det var väldigt skönt att få vara själv ett par dagar i förra veckan, mer än vad som är att okej att erkänna antar jag.

Jag skriver på min Iphone, jag som aldrig skulle ha en sån..man får inte vara sämre än att man kan ändra sig.

Maken och barnen är på vift ett par dagar och jag är alldeles själv och det är så skööönt. Ja jo jag saknar dem men att komma hem och bara rå sig själv det är inte helt fel, åtminstone ett par dagar.

Var på Loket efter jobbet idag, har inte tränat sen förra onsdagen och det är bara för slappt.

Fick sällskap av Mållgan och vackra frun, han visade ett riktigt partytrick (nej inte propellern) som gör mig full av beundran i minst en vecka. :-)

Fick fin hjälp av den Spännigaste av spänniga också, det bor ett hjärta av guld..någonstans där inne. Under en hög med pizza och mariabullar.

Midsommar i ett tält på Öland, ta mig fan! Vem kunde tro det. Nu har vi nog lägenheter som är mindre än det där tältet men ändå. Mitt störta problem med det är så klart att inte ha en toa och behöva dela med andra...hu...men det var fräscht så jag kan inte klaga egentligen.

Vädret har inte varit med oss precis men nu har vi provat hur det är att tälta i regn och blåst, bra invigning. Maken blev nog ganska förvånad när jag sa att vi skulle göra om det, men han är nog ganska van vid mina lappkast.

Jag skrev om det på FB men fy fan, fy fan för dessa fulla föräldrar som snestegar omkring på campingen med barn. Ja ja det är ett sånt tillfälle när den lille kristdemokraten kommer fram men jag tycker det är vidrigt. Man kan visst dricka när man har barn det är inte det jag säger men man är ta mig faen inte pruttfull.

Ibland när jag är på gymmet så kan det slå mig hur absurt det ser ut när folk tränar.

Okej okej, jag vill inte få någon skit, jag gillar att vara där men om man betraktar det hela så kan det se lite märkligt ut. Folk som stönar, pustar och svettas när de sliter och drar i maskiner och vikter.

Fjanten i mig kunde inte låta bli att flina för mig själv när jag dubblade en vikt på en maskin som jag tog över efter en kille (ja Mållgan, det är det som räknas..). Nu menar jag inte att jag är stark snarare att han är..klen. Det var i och för sig en benknipar maskin och det har kanske vi tjejer mer vana av...

Har varit med bästa bruttorna och käkat på Nivå, mycket trevligt.

Jag gillar verkligen att lära känna nya människor och tycker mig ha många andra kompisar och vänner men det är något särskilt när man har känt varandra väldigt länge. I över 30 år (hur nu det går i hop sig när hälften av oss tror att de bara är 25..), och givetvis är vi inte alltid överens och vi kan vara sura på varandra men de är basen. Det som är viktigt att inte förlora.

Love U!!

(ja jag är nykter...)

Maken frågar J "Vet du vad mamma gör på jobbet?"

J: "Jaaa, hon tuggar tuggummi!!"

Nu gäller det bara att chefen inte kommer på det...

Det planeras camping med tält och jag undrar om Tiffany skulle göra det...förmodligen inte.

Har haft en stimmig och svettig dag på jobbet idag och det var så skönt att gå och träna efteråt.

Jag trodde aldrig på det där innan, att man kunde stressa av med träning men gosh vad problem tömmande det är. Man tänker ju på nästan ingenting, sen duschen efteråt så är man som en ny människa. Härligt!

Nu har tant varit i farten i helgen med både medlemsfest på Loket och handboll på Arenan + 3 barnkalas och Fitness 5. Jag deltog inte, bara tittade. :-)

Jag mår så pass bra nu att jag glömmer bort panikskiten många gånger men jag kom på igår när vi satt på middagen att jag var så otroligt spänd. Fast jag inte märkte det först. I dag hade jag tom ont i axlarna och armarna och nu efter handbollen när jag skulle ta kort på Mållgan och barnen så märkte jag att ena handen skakade. Jag tror att jag sitter på spänn fast undermedvetet. Ja ja, huvudsaken är att jag kan göra saker.

Upptäckte även igår att stroboskop (stavas det så) ljus och blinkande lampor inte är min grej längre tillsammans med hög musik, obehagligt men jag härdade ut och dansade i (otakt) i åtminstone en timme. :-)

Jag och AP blev lite uppraggade också, av en överförfriskad herre på 55+, så gick jag där och trodde att jag inte hade DET längre.

Det är för övrigt inte bra för självförtroendet att gå ut med en massa tränade Loket människor även om det är trevligt och kul. Ska försöka hålla kvar den fetto känslan när jag tränar i morgon eftermiddag.

Nu är vi hemma efter ett par dagar i Danmark och en snabbis hos Mållgan och T i Tyskland. Kul att äntligen få se hur de bodde och det var fint kan jag lova, det köptes sommar öl också. Synd att jag inte gillar öl, det ser gott ut men smakar skit. Maken är väl lika glad för det för då får han ha dem för sig själv. W och jag hitta den stor låda med sura tefat, den lär vi får ha för oss själva.

Vi har varit med vänner på Legoland och det var verkligen kanon, jag rekommenderar det varmt. Pojkarna har varit i sitt esse, inget pip och gnäll trots att det var skitvarmt och långa dagar. Vi ska absolut åka tillbaka ett annat år.

Det började inte så bra när jag på något vis lyckades tappa två av våra fyra biljetter så att maken fick stå och köa i över en timme (också i stekande sol) för att köpa nya medan jag och barnen letade skugga bland alla dessa tusen människor som också var där. Jag grämde mig jätte mycket, inte bara för pengarna utan för att det sinkades oss men det är sånt som händer.

Mycket folk och jättevarmt är inte min arena direkt för att uttrycka det milt men det gick över förväntan.

Innan vi åkte hem igår var vi på Lalandia Aquadome, vilket ställe! Varken maken eller jag är några badmänniskor så vad ungarna har fått sina säl takter i från vet jag inte.

Jag vet att jag har skrivit om detta flera gånger innan men när man ser så mycket blandat folk så är det en sak som är slår en. Hårt. Det finns ju nästan inga normal viktiga människor längre! Alla är givetvis inte feta men en så där 5-10 kg för mycket är nog normen. Normalviktiga människor är definitivt inte i majoritet. Vart ska detta barka?

Nu är vi hemma efter ett par dagar i Danmark och en snabbis hos Mållgan och T i Tyskland. Kul att äntligen få se hur de bodde och det var fint kan jag lova, det köptes sommar öl också. Synd att jag inte gillar öl, det ser gott ut men smakar skit. Maken är väl lika glad för det för då får han ha dem för sig själv. W och jag hitta den stor låda med sura tefat, den lär vi får ha för oss själva.

Vi har varit med vänner på Legoland och det var verkligen kanon, jag rekommenderar det varmt. Pojkarna har varit i sitt esse, inget pip och gnäll trots att det var skitvarmt och långa dagar. Vi ska absolut åka tillbaka ett annat år.

Det började inte så bra när jag på något vis lyckades tappa två av våra fyra biljetter så att maken fick stå och köa i över en timme (också i stekande sol) för att köpa nya medan jag och barnen letade skugga bland alla dessa tusen människor som också var där. Jag grämde mig jätte mycket, inte bara för pengarna utan för att det sinkades oss men det är sånt som händer.

Mycket folk och jättevarmt är inte min arena direkt för att uttrycka det milt men det gick över förväntan.

Innan vi åkte hem igår var vi på Lalandia Aquadome, vilket ställe! Varken maken eller jag är några badmänniskor så vad ungarna har fått sina säl takter i från vet jag inte.

Jag vet att jag har skrivit om detta flera gånger innan men när man ser så mycket blandat folk så är det en sak som är slår en. Hårt. Det finns ju nästan inga normal viktiga människor längre! Alla är givetvis inte feta men en så där 5-10 kg för mycket är nog normen. Normalviktiga människor är definitivt inte i majoritet. Vart ska detta barka?

En bekant till mamma berättade om en flicka som är 10 år och svårt sjuk i anorexi, 10år! Hur är det möjligt kan man undra. Det är många saker man kan undra faktiskt. Har i veckan (fråga mig inte varför för det förstår jag inte själv) börjat läsa Kissies blogg...wow, då känner man sig gammal kan jag lova. Kolla själva så fattar ni. http://www.kissies.se/

Det är alltså så förebilderna för unga tjejer ser ut och skriver..okej, lycka till!

Har försökt övertyga maken om att Ullared ligger på vägen hem från Danmark, det går trögt kan jag säga....han är för bra i geografi helt enkelt. :-)

Jag har läst Malin Wollin aka Fotbollsfrun´s blogg länge och i går berättade hon att hon väntade sitt fjärde barn. Hon skrev att hon var nervös över att hon skulle på ultraljud idag och tänk om det hade hänt något, det är rädslan man alltid har när man är gravid. Så i dag har hon skrivit att barnet hade dött i magen och att hon måste föda fram det i morgon.

Fy fan säger jag bara, så fruktansvärt hemskt.

Har en vän som fått göra samma sak, kan inte föreställa mig den känslan det måste vara.

Det är ganska mycket hysch hysch runt det där har jag märkt, tex missfall är jättevanligt men när jag fick mitt så visste jag ingen annan som hade haft det men så visade sig att det var ju flera som jag kände. Varför pratar vi inte om sånt här, vi kvinnor åtminstone. Skulle det vara skämmigt? Nä absolut inte.

Jag vet inte om jag har skrivit det här innan men jag hade ett missfall innan jag fick W, det var inte så långt gånget ungefär i v 10 men det var svårt ändå.

En av mina bästa vänner som då var höggravid var och hälsade på mig på sjukhuset och hon satt och nästan skämdes lite över sin mage men jag var bara glad att hon var där.

Vi hade turen att det gick bra nästa gång och en gång till efter det men det är ju inte alla som har.

Vilket dygn...har ju skrivit en del om det på FB och fick faktiskt lite bassning av sonens fröken idag. Att man måste tänka på vad man skriver på FB, tydligen så hade någon av hans klasskamrater hänvisat till vad jag hade skrivit. Ops, så långt hade jag inte tänkt men man lär sig.

W mår bra och har piggat på sig efter en lunch lur, jag tog också en lur då men jag känner mig helt sänkt. Ska in till Loket och försöka pigga på mig, det brukar funka.

Så här på upploppet mot 40 verkar jag ha fått tonåren tillbaka, så många finnar...shit, kan vara mina nya p-piller också. Läser aldrig bipacks sedlar, det får maken göra. När jag fick mina dår-pippi tabletter så sa han bara Oh fan...det kändes inte bra, haha. Men så var det också en inkörningsport från helvetet.

Jag mådde så dåligt att jag inte ens kunde gå ut till brevlådan utan att peppa mig innan, idag cyklade jag till Maxi och handlade utan problem. Försöker tänka på det de dagar jag känner mig som en liten lort.

Skickade ut en fråga på FB innan om andra trodde på karma, jag gör det..hoppas det funkar.

Jag älskar verkligen min man det gör jag..men ibland tror jag att han är med i en slags komplott för att göra mig galen.

Svärmor är på besök, de är på Barnens gård medan jag ska fixa lunch, jag ringer maken:

Jag: Vart la du färskpotatisarna du köpte igår?

Maken: Va?

Jag: Du vet, vi skulle ju ha färsk potatis till lunchen:

Maken: Ja det vet jag men det köpte jag inte.

Jag: Va?

Maken: Jag köpte vanlig potatis.

Jag (lite lätt irrterad): Men du VISSTE ju vad vi skulle äta, varför köpte du vanliga?

Maken: Ja jag visste det men jag köpte vanliga.

Dagens I lands problem men man kan ju bli tokig på honom. :-)

Bajsflätan rätade ut sig och det är bättre, det är jag glad för. Ibland blir allt så tokigt.

En som förmodligen hade en skitmorgon idag var kvinnan jag såg som rammade en refug utanför jobbet och körde ner en stolpe och möblerade om fronten på sin egen bil...stackarn.

Har varit på simskola med barnen, en högljudd och kvav simhall är verkligen verkligen inte min arena, blev ju alldeles snurrig. Men nu är det gjort. W behöver öva på sina bentag över sommaren, shit jag som knappt kan simma själv.

Dags för nattningscirkusen!!!

Oj oj vilken helg, bajsfläta i kvadrat.

Fredagen började med ett cellprov from hell, jag brukar säga att jag hellre går till gyn än tandläkaren men nu har jag ändrat mig. Man får bedövning hos tandläkaren.

Gyn tanten nöp mig i skinkorna hela tiden och sa "Försök att slappna av..." Slappna av själv för helsike! På lunchen provade jag en tröja på Esprit, det räckte inte med att den satt som skit, jag snubblade på en pall och har fått ett rejält blåmärken och en bula. Dagen fortsatte med ett meddelande som i sin tur ledde till ett tråkigt beslut. Vi bestämde oss för att äta ute på Stars and Stripes, vi fick vänta på maten (inte konstigt, hockey och en massa folk) i över en timme och det blåste iskallt på ute serveringen.

Ingen bra dag alls...men så är det ibland.

Annars har det varit mycket pyssel i helgen, har klippt gräset och tvättat bilen..tänker inte erkänna det för maken men det var ganska kul. Hans kommentar på gräsklippningen var: "Mmmm, det ser ok men jag får nog kantklippa mer än jag brukar" :-)

Vilken fenomenal skitdag det var igår, nästan episk. Ska man börja tro på skrock..kanske.

Det borde i och för sig betyda att det blir bättre idag, dagen började i alla fall tidigt med att J ville gå upp klockan 06,15. Det är väl hämnden för att vi väcker honom i veckorna.

Jag var ute och sprang en runda i går eftermiddag och hälen känns bra, det är ju i alla fall positivt.

W har fått överta maken gamla läsebok, han vill väldigt gärna lära sig läsa och det är ju kul att han är intresserad men....

"Otur i sol tur

Rut: Tor se så fin sol. Vi far ut på en tur.

Tor: Ja, vi far ut nu, du och jag.

Rut och Tor for ut.

Rut: Tor! Tor! Du är i fel fil! Var åt far du nu?

Tor: Ja, jag ser. Jag far fel.

Otur i vår sol tur"

Va!!! Vad fan är detta att läsa...sinnessjukt.

Gjorde nyss ett småsurt inlägg på FB. Har varit och tränat på Loket och gjorde misstaget att väga mig. Jag har gått upp ett par kilo sen jag var på kroppsmätning för ett par veckor sen, hur är detta möjligt jag sliter ju arslet av mig. Har lagt till mer vardagsmotion i form av cykling tex...utmanar mig på gymmet med nya övningar och tyngre på gamla.

Fan ta vågen, jag får väl ha mina jäkla valkar och kärringmage då. Nu struntar jag i att försöka se ut på ett visst sätt det är ju stört omöjligt, jag ska träna för att må bra skit i det då om det inte syns....fan fan fan.

För att ändra det här med löpningen så har jag ändrat från att försöka springa så länge som möjligt till att ta en längd tex 2km och försöka få ner tiden på det. Det gjorde jag idag, sprang som en liten gnu och kapade en minut på 2km....den glädjen var inte långvarig. Vågjävel, fast jag borde inte säga vågjävel egentligen, Anna jävel snarare.

Ska sura en stund till sen ska jag göra som vanligt och rycka upp mig och komma igen.

Har en mycket intressant nätdiskussion med en gammal vän ang Frälsningsarmen och homosexualiteten eller det har väl mer dragit till kyrkan och homosexuella nu.

Även om vi är en bit i från varandra så är det väl för härligt (även om hon har fel, haha) att man kan ha en diskussion där man respektera varandra ändå. Det är fint.

Jag vet att jag har sagt detta innan men jag kan verkligen inte få in i min lilla skalle hur det kan vara ett problem med två av samma kön som är kära. Sorry, det går inte.

Kom inte och säg att jag skulle säga annorlunda om det handlade om mina barn, nope, icke, inte en chans.

Då är det mycket värre att W vill börja spela innebandy....hu, det är ju inte ens en sport. Bara något man gjorde som uppvärmning i gympan. :-)

Inte mycket bättre idag, vet inte vad det är med mig. Jag ska snart rycka upp mig..snart.

Var på kosläpp i Bräkne Hoby idag, jag tror det var för 5:e året och vi har alltid haft fint väder. Det är riktigt kul faktiskt även om jag fortfarande har griskiss lukt i näsan..fy.

Stackars J råkade ut för en liten olycka. Vi satt och fikade i en backe och maken lyckade välta ut sin fulla kaffe mugg som rann ned på och i J´s byxor. Han skrek som bara den, vi slet av kläderna och så fick han en kylklamp på rumpan (Kodak moment..). Det gick bra i alla fall, men det var väl typiskt han som redan har så mycket problem med sin eksem och mollusker.

Han fick sitta med rumpan bar medan vi försökte torka hans kläder och det var ett evigt pillande på snoppen. Jag sa till honom: Gör inte så, det är andra som sitter här och de vill nog inte titta på din snopp hela tiden. J: Men om de går, kan jag gör det då??

Killar....

Har varit ganska låg idag också fast samtidigt lite spattig, bra kombo det där. Tack så mycket mupphuvudet.

Trots att jag verkligen verkligen inte ville så åkte jag en runda till Loket och trots att motivationen minst sagt var låg så blev det rätt bra. Fick ju springa idag. :-)

När jag kom hem så hade jag fått ett litet "peppa" paket från en gammal vän (hon är tre månader äldre än mig...) med glassig fin-tidning, choklad och ett gulligt kort. Det blev jag verkligen jätte glad för. Sen kom maken hem med blommor det händer typ aldrig så det var en trevlig start på helgen.

En vän sa till mig häromdagen att jag blivit så nojjig och det har jag funderat på (vilket då genast bevisar att jag är nojjig) Just i det fallet så kan det nog finnas fog för lite nojja men ju mer jag funderar på det ju mer inser jag att jag det stämmer.

Vet inte riktigt hur jag ska förklara men jag tar tex åt mig mer av kommentarer fast de förmodligen (förhoppningsvis) är på skämt dvs att jag övertolkar. Vilket då gör att jag känner mig osäker på vänskap, är jag en vän man vill ha eller är jag bara en pinsam människa. Det finns situationer då jag känner mig pinsam och fel fast jag bara menar väl. Just det här med att känna sig fel, det gör jag ofta, gör andra det?

Alltså jag fattar att det låter helt knäppt, det gör jag. Jag undrar om detta har med min "sjukdomsbild" att göra eller medicinen kanske, eftersom jag inte är tillräckligt kokko för att få träffa en riktig läkare numer "bara" min allmänläkare har jag ingen att fråga heller.

Som sagt, jag vet att det låter helt knäppt men ju mer jag funderar på desto mer inser jag att jag liksom har blivit...ängslig. Det är kanske rätt ord. Söker bekräftelse samtidigt som jag är helt kass på att ta emot en komplimang om jag får en.

Sen vet jag att det som vanligt inte märks på mig, det gör ju liksom aldrig det. Alltid (ja okej inte alltid men oftast) ett glatt och piggt humör oavsett hur det känns på insidan.

Hmmm....jag får nog fundera lite till.

Vi har planerat en Legolandresa om ett par veckor och vad kommer då...jo då, den hederliga gamla förväntans ångesten. Tänk om det händer, tänk om detta händer, tänk om jag blir sjuk, tänk om jag inte klarar av allt folk, tänk om, tänk om.... Att inte kunna se fram emot något och inte uppskatta det förrän jag kommit hem igen! Tröttsamt är bara förnamnet.

Såna här dagar skulle jag bara vilja lägga mig under täcker och gå i ide.

Avslutningsvis så undrar jag hur det är att komma hem till ett nystädat och uppfräschat hem på fredagen, ska fråga maken....

Barnen kan driva mig till vansinne emellanåt, oftare än vad jag vill. Speciellt lilla J som är mycket egensinnig och envis som synden. Idag fick jag veta att en tidigare arbetskamrat drabbats av en oerhörd tragedi så när jag hämtade barnen idag tänkte jag verkligen på att inte tjata eller gnälla utan bara tala om för dem hur mycket jag älskar dem.

Är jäkligt nöjd med mig själv efter träningen idag, och kroppen känns som gele. I morgon blir det väl bara ont men ett skönt ont.

När vi kom hem så hade mamma inte bara hämtat pojkarna och gett dem mat, all tvätt var vikt, strykt och hon hade dammsugit en runda + plockat undan i pojkarnas rum. Så snällt, tack älskade lilla mamma.

Ni vet frågan som kommer upp när man går på Lövmarknaden, Vart finns dessa människor annars?

Det kan jag tala om, en del är på folkrace i Brömsebro på söndagarna...jomen så är det och enligt en säker källa finns resten på Stars and stripes på lördagarna.

Hur som helst så var det väldigt roligt, förvånade roligt tom med. Blev lite förvånad över den blodtörst man fick, man ville ju bara att de skulle köra i hop och volta!!

Gäsp, borde gå och lägga mig men jag känner mig rastlös, det kliar och kryper i kroppen. Kanske träningsvärken från dagens träning som börjar samlas. Sprang i Ekebacken för att få lite mjukare underlag och det gick väl...hyfsat. Det är en otrolig skillnad att springa ute och inne, jag har svårt att få driv i benen (när inte alternativet att åka in i väggen bakom finns) och känner mig allmänt tung men det ska väl bli ordning på det också. Bara att harva på. En sak som är lite konstig tycker jag är att det börjar klia så förbannat på brösten när jag springer, man kan ju inte klia och rafsa sig så där när man är bland folk.

Jag har slutat att ta mig på brösten offentligt när jag slutade amma, det var helt okej då nämligen. Har stått på stan och känt efter och konstaterat att jag kanske hade en liten mjölkstockning.

:-)

Jag drömde att jag hånglade med Micke Persbrandt i natt...är det en "Gud hör bön" under påsken kanske?? :-)

Något pass blev det inte idag, maken är lite förkyld och själv går jag inte. I stället fick vi ett par timmar på staun med lunch, mycket trevligt. Pojkarna var hos mormor så det var kvalitetstid (ett ord som är bullshit för övrigt) allihopa.

Jag var ute och cyklade en runda nu för att röra på fläsket ändå och då hade jag en uppenbarelse. Nä, inte att det blåser som fan här för det visste jag redan.

Ska inte säga att jag har massor men jag har en del kläder i min garderob som väntar på en ny och smalare kropp, nu verkar väntan på denna kropp lång... Alltså vad dumt det är, andra människor går ju omkring i kläder där en valk eller åtta syns varför skulle inte jag kunna göra det då.

Så nu ska jag göra det, imorgon ska vi har trevliga och dessvärre :-) slimma gäster men jag ska fasen i mig ta på mig en av mina garderobsvärmare, även om en valk eller åtta kommer att synas. Vilket det blir.

Så det så!!!

I morgon ska jag gå på pass på Loket på första gången sen jag vet inte när, wish me luck....

Vart sitter den genen som gör att man kan grilla? Jag misstänker att det är i pungen för jag kan fasen i mig inte ens få igång grillen trots en massa tändkuddar (vad hände med tändvätska?).

Det ända som hände är att jag fick ropa på maken och att jag luktar brandrök..

Jag är inte en bra mamma på många sätt men en sak är säker, de fryser aldrig. I går traskade jag omkring i ett väldigt varmt Wämöparken i över två timmar med både fleece jackor och överdragsjackor när barnen gick omkring i T-shirt.

I dag har jag och barnen varit hemma hos en kompis och käkat lunch, trevligt. Jag är inte så mycket för att sola, vilket kanske syns, men jag satt faktiskt på röven en sån pass lång stund att jag har fått lite bränna på snoken. Trots att jag var insmord med solskyddsfaktor 30...

Jag vet inte vad som var roligast på Loket idag:

• Flickan på 8-9 år som stod och kollade på den Spännigaste av spänniga när han körde ben och hon såg ut som om hon tittade på något från yttre rymden.
• Jag själv när jag råkade släppa en liiiten fis när jag körde benböj.
• Kvinnan som klämde fast en Pilatesboll med fötterna och förde benen över huvudet, ja hon låg ned alltså...
• Killarna som tar av sig tröjorna såååå långsamt så att ingen ska missa, saknades bara en vindmaskin och passande soundtrack.

Bytte om på jobbet och när jag stod där på toa med bara strumpor och trosor på mig så slog det mig att det hade varit helt fantastiskt roligt att bara springa ut och streaka i korridoren. Så oväntat och så roligt. Tror ni att man får sparken? Jag tror fan jag ska göra det en dag, bara springa upp och ner och skrika tjoho!!!

Vet ni känslan när någon gör sig rolig på ens bekostnad på ett elakt sätt eller är orättvis och man inte visar att man blir sårad utan bara skrattar med? Hatar när jag gör det.

Hade en kanonförmiddag på Loket igår, jag förstår att de hade konkat om det var så lite folk där jämt men det är skönt att slippa trängas eller vänta på maskiner.

En kanonförmiddag som känns i mina armar idag.

Hade "spännhörnan" alldeles för mig själv, bara en sån sak. Jag är den förste att erkänna att jag har "lite" fördomar om de som vanligtvis är där (inte halvfeta småbarns morsor alltså). Hur som helst, när jag stod där framåtlutad (mycket stilfullt och graciöst så klart) på en smal jävla bänk och körde axlar så upptäckte jag att man kunde se rätt ner i min träningstopp. Spelade ingen roll eftersom jag var där själv, jag har liksom sett mina lökar innan. Då slog det mig...utifrån mina fördomar då alltså så om jag också hade varit en spännis så hade jag förmodligen gått igång lite på mig själv. Men det gjorde jag inte. :-)

Usch, jag är sur...och deppig över min dumma häl. Tramsigt jag vet. De finns de som har riktiga, problem jag vet. Träna något annat då, jag vet.

Men vad faaan, det gav mig en sån kick att känna att jag var på väg att få ut max av min träning igen, den är viktig för mig, dels för huvudet och för att jag faktiskt har en hoper kilo jag behöver gå ner. Som ett vist väsen sa på Loket: "Löpning är den ultimata träningen" Det tog jag fasta på och var inte så lite stolt att jag faktiskt fixade det. Nu är det vila som gäller, IGEN!

Ja från löpandet alltså, styrketräningen är givetvis kvar.

I dag skulle vi har varit på föräldrardag i W´s klass men han var så förkyld så det blev vab i stället, han var så ledsen för han trodde att vi inte kunde komma dit en annan dag men det kan inte vara några problem. Jag får prata med hans fröken i morgon. Vi hade en mysig dag, tills lillebror kom hem för då brakade det lös. Var och en kan de vara hur gulliga som helst men tillsammans (ibland) är det bara krig.

Usch vad jag är grinig, dumma dumma dumma häl....sprang på löpbandet i 15 min igår och idag har jag mer ont än vad jag vill erkänna...skit.

Så nu får jag ta det lugnt igen.

Ett rejält I landsproblem, jag vet men jag var så glad över att jag började få sväng på det här med att springa.

Har en grym träningsvärk från igår i överkroppen också, nästan löjligt ont faktiskt men då gjorde det väl någon nytta.

Skulle varit med W på skolan i morgon men han hostar och har lite feber så det blir vab i stället och det bästa med det är..han sover länge och jag får sovmorgon!!! :-) Ska vi slå vad om att jag vaknar vid 06 av mig själv då.

Gym Svahn får öppna här i morgon förmiddag, kroppen ska pinas. Eller så är det för att jag har dåligt samvete över hur dagen blev när det gäller mat. Fika på förmiddagen (på möte, oartigt att tacka nej...kanske...) och fika på eftermiddagen. Inte bra. Bara sånt på helgerna var det ju.

Lilla mamma. Imorgon hämtar hon barnen från dagis och skola så att maken och jag kan träna efter jobbet (maken mer ovilligt, jag tvingar honom). När vi kommer hem så är maten fixad och hon brukar ha plockat undan lite tvätt och strukit...där kan man snacka om vardagslyx.

Satt och bläddrade i min träningsbok som jag inte har använt på ganska länge och då såg jag att om tre dagar är det ett år sen jag fick min stora panikattack på Loket. Vilket jäkla år det har varit och även om det givetvis är skitjobbigt med ångest så har det också inneburit så mycket stöd och vänlighet från så många människor. En del som jag knappt kände, så det känns nästan värt det men bara nästan. Sen är det så klart sorgligt att stöd saknats där jag trodde att det skulle finnas, men så är det.

Det var ju ingen nyhet egentligen, jag har haft problemen från och till sen jag var 18 men aldrig har det tagit över som det gjorde denna gången och jag har inte behövt äta medicin tidigare. Inkörseln med medicinen var hemsk, herregud vad sjuk jag var, kunde knappt göra någonting. Nu skulle de få slita tabletterna ur handen på mig om jag skulle tvingas sluta, haha.

Jag är inte så där jättebra på att ge mig själv beröm men om jag ska slå mig på det håriga bröstet en stund så har jag nog faktiskt varit starkare än vad jag trodde innan. Att vara öppen med mina problem och att ta det med en stor portion (vissa dagar svårare än andra) humor har också hjälpt.

Jag tror inte det har påverkat maken och barnen jättemycket, dels för när maken är med så är han stödet som gör att jag klarar mer än vad jag egentligen vågar och dels för att jag bara...kör på.

Jag är otroligt tacksam och glad över alla fina vänner som stöttat mig och som gör det fortfarande. Tack Tack Tack.

PS. Försök inte "tigga" dig till en komplimang av en kille - det funkar aldrig!!!

Igår provade jag bänkpress för första gången, ja jag har mina fördomar mot spännhörnan på Loket det förnekar jag inte (dessutom är det inte fördomar utan snarare sanningar, så det så!) men nu var jag där på rygg med Den spännigaste av spänniga som "hjälp". Han kunde så klart inte hjälpa mig utan spydiga kommentarer men det var snällt ändå. En mjukis med hård yta...eller en mjukis med mjuk yta som försöker vara hård snarare, hehe...nästa gång hjälper han nog inte till med stången.

Hade en märklig upplevelse på Dressman idag, gick förbi på lunchen och såg att de hade fynd plagg utanför (kan inte skriva vad eftersom maken läser det här) och jag hittade ett verkligt fynd som jag köpte till maken. Hur som helst, när jag går in för att betala så ser jag en skylt vid kassan där det står typ att om expediten inte frågar om man vill köpa underläder så bjuder dom på ett par strumpor. Kvinnan i kassan hade lite problem med sträck koden så hon glömmer att fråga mig, jag tycker det är ett ganska dumt påhitt men frågar hon inte så...jag sa till. Hon blev skitsur!! Pekade mot ett strumpställ och fräste: Du får välja på de här!

Jag blev så stressad att jag valde ett skitfult 4-pack, eller inte skitfult men inte makens färger i alla fall. Han får väl ha dem när han ska springa.

Hur kunde hon bli sur, det var ju deras egna idé??

Vilket härligt väder det är här idag, det var en ren fröjd att cykla hem efter träningen.

Nu har jag vilat häljäveln i över en vecka så idag provade (men sprillans nya inlägg i skorna) jag att springa lite på Loket, ska bli spännande att se hur det känns i morgon.

Jag har förstått att en av anledningarna till att jag får ont foten är helt enkelt att jag är för tung/stor/tjock för att springa...men det är ju där för jag har tänkt att springa! Jag mötte en kille i den övre viktklassen springandes som en gasell (nåja..) på vägen hem, varför kan han springa och inte jag?

Jag borde kört på honom med cykeln bara därför! :-)

Jag hade liksom en tanke hur jag skulle springa i från ryggvalkarna och de breda höfterna, de skulle bara rinna av när jag fick kläm på det här med att springa. Det var kanske inte så realistiskt i och för sig.

Äntligen har nyårstränarna försvunnit från Loket (inte en dag för tidigt) så man kan tom röra sig där en måndagskväll.

Ser en reklam banner där man kan vinna en "Styling coach", av någon anledning ser jag bara framför mig hur hon ger mig en påse att ha över huvudet.

Skönt med lördag eller helg snarare.

Har haft fina vänner på middag i kväll och nu sitter jag är och slösurfar samtidigt som jag känner efter på min gryende träningsvärk. Den kommer att sitta som en smäck i morgon. Äntligen har det börjat vara mindre folk på gymmet, driver man ett gym är det så klart inte bra men helt ego för mig så är det väldigt skönt. Jag cyklade fram och tillbaka till Loket, en bra idé i teorin men fy för den lede vad kallt det var idag men det ger mig enorma hurtigpoäng om nu någon räknar.

Behöver köpa Revaxör till W i morgon, då tänker jag osökt på den här...

http://www.youtube.com/watch?v=BmDBMdhbnIw

Jag älskar Tiffany...

I dag hade jag planerat att skriva om att mamma har skällt på mig för att jag använder fula ord i bloggen och att jag gjorde misstaget att försöka bräcka maken på gymmet för det lär kännas i morgon men så fick jag ett besked som gav mig perspektiv.

Jag har länkat till Lindas blogg här tidigare, en småbarnsmamma med obotlig cancer och hennes kamp att försöka förlänga sitt liv så länge det går.

I dag på eftermiddagen gick det inte längre, Linda har somnat in och det är kanske konstigt men jag är så ledsen trots att jag aldrig träffat henne. Bara följt hennes blogg.

Hennes minsta barn är 1 och 2 år, de kommer inte att ha några minnen av henne alls, bara det andra berättar.

Cancer är en jävla grym sjukdom.

Nu har jag ju följt henne men så här är det ju varje dag, människor som dör alldeles för tidigt. Jag har många gånger tänkt att hon levde i ens mardröm men det stämmer inte riktigt, att barnen skulle vara sjuka så är ens värsta mardröm.

Följer även en blogg om en liten flicka på 4-år med svår cancer som är beroende av en transplantation, någons annans olycka kan alltså bli hennes lycka.

Så grymt livet kan vara....men så mycket kärlek det finns. Texten om Lindas död har bara varit ute i ungefär två timmar men redan har över 350 personer skrivit för att sända tröst och stöd till hennes familj. Sånt ger hopp.

Hennes sjukdom har inneburit att familjens ekonomi går på knäna och det finns ett plusgiro där man kan betala in en liten summa om man vill stödja dem. Jag och ett par av mina vänner har skänkt pengar tidigare, många bäckar små.

Plusgiro 1532957-6

Här kan ni läsa hennes blogg om ni vill, inget för de som har lätt för att gråta. Om man inte vill gråta förstås, det kan vara skönt i bland.

http://lindaskriver.blogspot.com/

Avslutar idag med en låt som jag vill ha på min begravning, den är så vacker...

http://www.youtube.com/watch?v=V1bFr2SWP1I

Glömde ju..

AP varnade mig för att mitt hälont kan vara hälsporre och när jag googlade var det läskigt likt. Fuck.

Min kropp vill verkligen inte att jag ska springa men jag ska nog visa häl-fanskapet vem som bestämmer, har köpt inlägg på lunchen idag och jag sprang en runda efter jobbet bara på ren jävelskap.

Kroppen straffade mig så klart med att ge mig ont och stelhet i vaderna men vi ska nog se vem som vinner...moahahaha....

Nu är kuksugar luggen tillbaka igen efter frisörbesök i dag på förmiddagen.!

Vi har varit på utvecklingssamtal med W idag och det var mest positiva saker så det kändes skönt, hans fröken sa att han var duktig på att städa efter sig och även hjälpte de som inte plockade undan. W´s kommentar på det var: När min lillebror börjar här kommer han inte att hjälpa till för han städar aldrig!!!

Lika bra att vana fröken...

Jag funderade lite på det här med utvecklingssamtal efteråt, hur säger hon när det är negativa saker som hon måste ta upp? Jag menar riktigt negativa saker måste de ju också prata om.

Helgen har spenderats i Smålands mörka skogar, jag var inte speciellt sugen på att åka med tanke på hur jag mådde i torsdags men det gick bra. Riktigt bra tom. Det är kanske dom kokkodoktorn sa en gång att panikattacker kommer men att jag förmodligen kommer ur dem och repar mig fortare. Så verkar det vara, nu blir det så klart en utmaning på jobbet i morgon eftersom det var där det hände men mina fina kollegor vet hur jag är så det känns tryggt.

I går var maken och jag ute och sprang i Hultsfred, förnedringen var total för mig. Den jäkla lata soffliggaren sprang som en gnu och fick göra extra rundor för att "inte komma för långt i från mig". Hrmpf...i ren ilska sprang jag nästan 3km. Och det var ju bra. :-)

Jag får ev lägga ut en bostadsannons här efter att ha handlat ljus, servetter och andra mycket viktiga saker för 700 spänn på Lagerhaus...expediten gav maken en såndär finpåse som egentligen kostar 15 kr på köpet...när jag sa att det var snällt morrade han bara att det förmodligen berodde på att vi hade handlat så JÄVLA mycket. :-)

Det blev en runda till IKEA också på vägen hem och då hände det...var tvungen att göra nr 2 på en offentlig toalett. Jag övervägde verkligen att försöka hålla mig i en timme tills vi var hemma men insåg att det inte gick. Det var inte mycket att göra mer än att gilla läget och vad händer då? Det gick inte att spola! Ve och fasa! Jag fick spola typ 10ggr innan det funkade och jag hörde ju att det var kö utanför...mardröm eller ett jävligt stort I-landsproblem.

Fick ihop en stadig påse servetter och ljus (och en massa annat fint) på IKEA också, maken var så mörk i blicken att jag inte ens föreslog att vi skulle gå in på gallerian bredvid.

Helvete!

Helt plötsligt i förmiddags out of the blue får jag en sån satans panik känning på jobbet, det kändes som ett rejält blodtrycksfall med det kan man väl inte få när man sitter still på en stol?

Dessutom brukar jag snarare ha högt blodtryck men jag vet hur det känns för jag fick det under bägge förlossningarna. Det gick över ganska snabbt men så lätt har ju kroppen sett till att man inte kommer undan, adrenalinpåslaget som kommer gör att jag blir jättetrött, skakig och fryser. Sen blev jag så klart rädd och då dröjer känslan kvar för jag undrar ju om det ska komma igen.

Helvete!

Var kvar ett par timmar till på jobbet för att det var ett par saker jag behövde fixa och för att inte ge efter för huvudet, det är jag som bestämmer....men jag gav upp vid lunch och maken skjutsade hem mig så jag la mig och sov ett par timmar. Nu känns det som om jag har bomull runt huvudet, är fortfarande skakig. Inte det bästa läget eftersom vi har "måste grejor" i helgen.

Så nu tycker jag synd om mig igen, ska rycka upp mig snart men inte just nu... :-(

AP, Satan och Den spännigaste av spänniga brukar säga att jag ska koncentrera mig träningen när jag är på Loket i stället för att kolla på folk. Till mitt försvar vill jag säga att det är för att jag gärna blir lite uttråkad och att det är kul att kolla på folk. Vilken pajsare som var där i dag alltså...han tränade i solglasögon! Jag som tyckte killarna som tränar i mössa var konstiga...

Lille Pelle står på en bro och gråter. Plötsligt kommer en man gående. Han stannar till vid Pelle och frågar "Men lille pojk, hur är det fatt?" Pelle svarar snyftandes "Jo du förstår, jag var på väg över bron med min mamma och pappa när de plötsligt började bråka. Pappa blev så arg att han knuffade mamma över räcket, men mamma tog tag i pappas jackärm och drog med sin honom i fallet och nu är båda döda." Mannen begrundar situationen en stund och skakar sedan på huvudet, drar ner gylfen och säger "Ja du grabben, det här verkar inte vara din lyckodag direkt."

Maken knorrade idag när jag hade köpt en "helt meningslös pryl", dvs en glasgrunka i en jättefin grön färg. Jag sa till honom att han fick se till att hans nästa fru inte gillade att fiffa till hemma, han sa att han inte skulle ha någon mer fru. Jag förklarade för honom att inte för att vara fördomsfull men om han skaffade en ny man så brukar väl dom också vara rätt intresserade av heminredning....

Har bjudit hem mig och familjen till vänner idag, får lite spader av sånt, hoppas att vi inte tränger oss på. (vilket de aldrig kommer att erkänna eftersom de läser bloggen, haha)

Se på fan om jag inte hade medvind hela vägen hem idag från jobbet, cykeln och jag bara flög (nåja) fram! Funderade på att stanna vid kiosken och köpa mig en Trisslott för att jag hade sån tur.

Datorerna på jobbet hade varit nerstängda sen i onsdags och tristessen var enorm men så fick vi börja jobba i sent i eftermiddag och då satte flitens lampa in alltså. Efter lunch var jag så uttråkad att jag tvättade fönstren i mitt rum....

Men hur kunde jag glömma, tog ju ett nytt springrekord igår. Jag sprang 15 min i sträck!!

Värmde upp med ca 10min körde ben, rygg och mage i gymmet och avslutade med 15 min löpning. Va!!! Det är så man baxnar. ;-)

Det måste vara så att datorstrul är det mest stressande som finns, i alla fall när det är på jobbet...men nu är det söndag och i morgon är en annan dag. :-)

En standard helg med träning, fix och trix och barnaktiviteter. Lyckades vara hemma två (!) timmar själv idag, satte mig på altanen med täcke om mig och en Amelia och bara njöt. Inte så mycket av Amelia´n dock, den tidningen har tappat. Jag bara skummar igenom den trots att jag borde vara målgruppen och inte då när jag började prenumerera för 15 år sen.

Vilken svenne jag är, en vän ska till Ullared i morgon och jag är såååå avis. Visst är det konstigt, en sån som jag borde inte gilla den typen av varuhus (alldeles för stort) men det är kanske fyndpriser som får ångesten på flykten. :-)

Jag gnällde ju lite innan att det inte märks på kroppen. Hörde i dag på Loket en tjej klaga på hur hon såg ut och för mig var det alldeles absurt, för mig (och förmodligen många många andra) så har hon en helt perfekt kropp. Innebär det att man aldrig blir nöjd, att det verkligen är så. Så hopplöst i så fall. Att man inte kan se själv det positiva som andra ser.

Harvar på med att få kläm på det här med att springa, så duktigt tänker ni förhoppningsvis och det är det väl men jag tänker erkänna hur små myrsteg det handlar om. Är inte mycket för prestige. När jag började springa så orkade jag knappt springa en minut (springer mellan 8-9 i hastighet) i sträck, fast då handlade det mycket om att jag inte tyckte om när pulsen steg, sen blev det ok med pulsen men benen protesterade vilt (fick ont i vaderna). I dag på Loket sprang jag i sträck det längsta hitentills, 13min. Jag hade intervall sprungit/gått innan i ca 10min. Så det var väl skapligt.

Synd bara att det inte syns på kroppen men tålamod är en dygd och jag är så otroligt dygdig så det borde väl vara en piece of cake. Cake..vad gott.

Jag känner mig ofta rätt kass på att vara förälder, gör väl hundra fel om dan typ men det verkar som det är en sak jag lyckats med. Ja jag säger jag för maken har många goda egenskaper men inte just denna...

I går var W ute och lekte på baksidan och kom mycket förgrymmad släpades på en svart sopsäck full med skräpkläder som ska till tippen. Han kunde inte förstå hur vi kunde slänga kläder när det fanns fattiga barn eller andra som kan behöva dem. Jag försökte förklara att de var så pass dåliga (i mitt tycke) att man inte ens kunde skänka dem men jag såg på honom att han inte höll med.

De gånger mannen från Frälsningsarmen står nere vid Maxi vill han alltid lämna pengar och sist hade jag knappt några kontanter så det blev bara ett par kronor och då fick jag vet att det var för litet. Behöver jag säga att vi skulle använda det dyra numret när han skulle rösta i Melodifestivalen.

Det är möjligt att alla barn är så där men han är verkligen jätte empatisk och det bör mig så stolt. För mig är det en viktig egenskap, och fin.

Åh vad min rygg bråkar med mig, har så där smygont som den vill varna att snart kommer det ett ryggskott...men efter träningen idag känns det bättre, mjukare och inte lika ont.

Tant börjar bli gammal. Skulle inte förvåna mig om jag fick ett ryggskott, brukar komma när jag känt mig spänd ett tag. Jag får hålla tummarna, det är bara för drygt när man ligger om en skalbagge på rygg.

Gud vad skönt att maken är hemma, jag tror J aktivt har försökt med "få mamma att bli galen". Jag funderar på att låna chefens övernattningslägenhet i Galgamarken nästa helg och fly fältet. Jadå, jag inser att jag inte blir årets mamma då heller.

Är helt slut nu och det är kanske förståeligt med tanke på stress innan han åkte och att jag har spänt mig under veckan men det är bara för jävla patetiskt. Att inte klara en sån enkel sak, mupp Anna.

Hade ett par tjejer här på middag igår, trevligt och högljutt (barnen klagade..hehe) och Satan kommenterade min förskräckliga BIA mätning från förmiddagen med: Jag trodde inte mina ögon, jag har inte märkt att du gått upp så i vikt trots att jag oftast ser dig i träningskläder!!

Är det bra eller dåligt? Vet inte men bort ska det i alla fall.

Såg att en av de rysligt unga spännisarna hade kommenterat Satans inlägg på FB att hon får barnförbjudna tankar om Eric Saade (vem får inte det..) att han var en "ful äcklig bög".

Jag vet inte varför men jag blir så jäkla provocerad av det, förmodligen för att det är så dumt sagt men just att använda bög som skällsord. Me dont like.

Vad som däremot är kul (ja jag vet att jag har ganska kraftiga fördomar mot en del folk på gymmet trots att jag spenderar mycket tid där själv) är att de här unga killarna som blir så kåta på sin egna spegelbild är som små homoerotiska drömmar. Jag förstår att de satsar på manliga men...nja..det är inte manligt att spänna sig i en spegel när man tror att ingen ser och har små linnen för att kunna visa mycket hud. Det är ängsligt. Bögen Rickard Wolf är hundra gånger mer man.

Titta så den gamla faghag:en hetsar upp sig, haha. Hur som helst är det sorgligt att homofobin inte har försvunnit hos våra ungdomar, känns mossigt.

En sak slog mig när jag låg här i soffan och klämde på valkarna, sen AP introducerade skrubbvantar som jag använder flitigt så är jag ganska len..mjuk och len, det är väl...bra??

:-)

En vän sa till mig häromdagen att hon också ska ta upp det här med att springa för "om du kan så kan ju alla" och det kanske man skulle tro att jag skulle bli lite putt på men inte alls för det stämmer. Så otroligt anti jag har varit till all form av motion (ja..lat) så är det verkligen att om jag kan då kan alla.

Jaha ja, så kom "dommen". Gjorde en BIA mätning på Loket idag och om man vill tänka positivt och det ska man ju försöka att göra så har jag inte gått ner någon muskelmassa under detta skitåret men...jag måste ta tag i ca 8kg fett som ska bort, gärna mer än 8kg...jomenvisst.

Jag bekräftelse på min träningsplan var bra och det är bara att ha tålamod och harva på, jag lever i tron att det ska börja hända lite när jag fått till löpningen. Har knappt tränat någon kondition på nästan ett år.

Det är ganska hårt att ha det så där svart på vitt, inga undanflykter utan fakta men jag kan ändå känna mig nöjd över att jag trots allt har jobbat så hårt på att kunna träna. Det har varit gånger då jag varit knäsvag när jag gått in på Loket men jag har kämpat på.

Bra Anna!

Shit...när vi kom hem från dagis och skola idag så fick jag en rejäl panikkänning och det händer inte ofta hemma, i princip aldrig. Måste vara spänningen från i går som sitter kvar, eller kanske spänningen från att vara själv. Skit skit skit. Det gick över efter en stund men som vanligt sitter det kvar i kroppen (det har jag fått förklarat för mig att det är helt normalt med tanke på adrenalin påslaget) och jag känner mig trött och frånvarande. Skit skit skit.

Det var en pärs vill jag lova idag på OP med J och hans pärla i örat.

För det första så kom vi inte in förrän 1,5 timme efter vi kommit dit och han som inte ätit sen sju på morgonen var ju vrålhungrig (vi var där kl 13) och inte helt samarbetsvillig om man säger så. Den lugnande tabletten verkade inte hjälpa till alls, han var helt skogstokig när han skulle sövas. Jag och två sköterskor fick hålla fast honom när narkosläkaren försökte få fast masken över munnen, jag skärpte mig för han måste ju men tårarna var inte långt borta.

Att vara där själv med ensamt ansvar när man har panikångest...så där kan jag säga men det gick bra men eftersom jag har spänt mig hela dagen för detta är jag som ett utskitet päronskrutt nu. Längtar till sängen, J har sovit ett par timmar så klart så han är pigg som en lärka.

Öronläkaren sa att pärlan satt fast ordentligt och de hade aldrig fått ut den om han var vaken, nu ligger den här i en liten påse som en souvenir.

Personalen är helt fantastiskt med att både ta hand om barn och föräldrar. :-) Innan vi åkte hem fick han ett diplom, en jättefin nalle och en glitterring som han valde ut (pride here we come..)

I dag på Loket hade jag den Spännigaste av spänniga krypandes på golvet framför mig (han lagade en maskin) och då önskar man ju att man hade ett par högklackade lårhöga lackstövlar och en rejäl ridpiska. Eller gör man inte det?

Oh my God Oh my God!...jävla låt till att sätta sig i huvudet.

Min stackars gamla kropp protesterar vilt mot springandet, men visst jag tränade både i fredags och igår så det är kanske inte så konstigt att det gjorde ont i benen idag. Jag sprang kortare än sist och inte gick det fort heller men jag sprang å andra sidan nästan hela vägen. Måste skaffa nya skosnören, de jäklarna går upp hela tiden.

Det börjar närma sig makens London resa (tisdag) och för att hålla ångesten och oron stången så planeras och planeras och planeras det. I morgon handlar vi hem massa mat så jag inte måste åka till Maxi tex. Jag gillar inte alls att vara själv med ansvaret, jag är så rädd att bli dålig igen. Men...jag har ju mamma så klart och många vänner runt omkring..och det vet jag...men jag längtar till nästa söndag igen. Hopplöst fall. :-)

Penthouse ska börja göra porrfilm i 3D...herre Gud vilka bilder man får..och de flesta ganska obehagliga. Är det verkligen en bra ide? Jag är MYCKET tveksam.

Vem drog ur proppen, vad trött jag är...

Tränade efter jobbet, fick till riktigt bra överkroppsträning, sen cyklade jag hem för att hämta barnen. Det kändes som en lysande ide´när jag fick den men inte när jag tittade ut genom fönstret, mulet, blåsigt och kallt...motivationen sjönk.

Hur får man upp den då? Jo, man går och väger sig innan man börjar träna, DÄR kan vi prata motivationshöjare. Förbannade fläskmage..

Nu ska jag bita i det sura äpplet och få domen, nästa vecka ska jag göra en BIA mätning så jag får svart på vitt hur fördelningen i kroppen (fett, fett, fett).

Ja ja jaaaaaa, jag vet. Jag ska ta det lugnt och inte förivra mig, ät bra och träna på så kommer det. Hade bara ett mikrobryt. Jag vet också att jag har sagt att det är att må bra jag är ute efter inte kilon...jag kanske ljög lite eller åtminstone lurade mig själv. :-)

Det är dessutom ett skitproblem, det finns människor med riktiga problem. En kär vän som redan har fått kämpa mot sjukdom har fler slag kvar att kriga, det ger en annan perspektiv kan jag lova. Man ska vara glad så länge man får vara frisk och de man älskar. Inget annat spelar någon roll.

Maken lagar mat i kväll - dvs hämtar kinamat! :-)

Jag är osäker på om jag har skrivit om detta innan men det är en tjej på gymmet som inte har trosor under sina supertajta jeans, detta förbryllar mig en del för det verkar..väldigt...obekvämt. Då är nog jag motsatsen, var på en av stadens butiker för att handla 3 Sloggi trosor för priset av 2. Eftersom jag var lite osäker på om jag hade tagit rätt modell bad jag expediten att öppna ett paket.

Piffig expedit: Ja..det är den stora modellen med breda resåren, den som är ganska rejäl.

Mindre piffig Anna: Ja tack, det är den jag ska ha.

Ridå!

Jaha, jag var peppad som fasen att ge mig ut på min första löparrunda idag...det gick inte riktigt som jag tänkt. För det första blåste det ju som satan och var kallt (men jag blev varm efter en stund, mycket varm..) och så var det mycket jobbigare än vad jag hade trott. Som tur var hade jag min plan att varva gång med löpning (mot slutet, lufsning) annars hade jag blivit helt knäckt tror jag. Men det är bara att försöka igen, nästa gång går det bättre...hoppas jag...

Plus med lång lugg - har man en finne i pannan syns det inte

Minus med lång lugg - när den växer ner i ögonen och man är för snål att gå till frissan och pröjsa för en klippning.

Köpte nytt nagellack idag som maken hatade, ska jag inte använda det då? Hm...jag hatar när han inte lyssnar för att han är försjunken i dumdatorn, kan man säga att det är 1-1??

Han och W har varit på hockey idag, maken förstår inte tjusningen alls. "De slåss ju bara, hur kan man då veta om det är bra spel? Nä, tacka vet jag handboll, det är också tufft men så där håller de inte på". Droppen var väl när de började slåss när det inte matchen ens var igång, gör tjejer som spelar hockey också så tros.

Fick till ett riktigt bra träningspass på Loket idag, det enda som inte funkade var att jag var så trött efter att ha sprungit att jag inte orkade köra så mycket magövningar efteråt. Men men..det får jag väl ta igen en annan dag.

Efter träningen så gick jag och AP en runda på stan och vi käkade lunch, i hälsokosten föll jag för argumentet för att dricka Aloe Vera (stavas det så?) och har tvingat med maken på detta. Han gnäller ju jämt på sin bubbliga mage (för mig som har maginfluensa paranoia är det otroligt irriterande) och nu provade vi en slurk. AP sa att det inte smakade något speciellt och hade en "rund" smak...hon borde gå och testa smaklökarna. Fy fan! Blä......men flaskjäveln var så dyr att nu blir det till att hålla ut.

I dag har jag varit med W hos tandläkaren, han är lätt modigare än jag där. Jag satt bredvid och rös när hon undersökte honom men man får ju hålla god min...om ett par veckor är det min tur. Blä.

Trots bristande vilja så tvingade jag in mig till Loket i går kväll men shit var värdelöst. Det var så mycket folk att man inte kom fram någonstans och fick köa till alla maskiner, jag gav upp efter en stund. Får se det som att det var trevligt att gå och duscha där...typ.

Ett av mina mål med träningen är att bli av med de jäkla rygg och sidovalkarna, de stör mig något enormt. Att jag har en magvalk kan jag leva med (den går inte bort eftersom jag har två kejsarsnitt ärr som gör att det blir en valk) men ryggen...bort bort bort! Läste en träningsblogg där tipset för att få bukt på det var att löpträna och styrketräna (även om det inte går att punktbränna) så nu jäklar fick jag en morot till. Det är väl kaninvarning snart med alla morötter. :-)

Måste sparka lite på mig, jag sover dåligt och är allmänt stissig så det är viktigt att vara positiv och inte fundera för mycket. Jag har så mycket oro som snurrar runt nu och jag vet inte riktigt hur jag ska hantera det.

Jag måste säga att det är ganska irriterande att känna sig sliten och trött när jag äter och lever bra nu.

Jag la ut en Spotify länk nyss på FB med The Ark, tråkigt att de ska lägga av. För rätt många år sen nu var maken och jag på Hultsfredsfestivalen och svärmor hade fixat band så vi kunde gå in på backstage området där artisterna med tillbehör har sitt öltält. Huvudet på mig gick så klart i spinn att få se alla artister och vid ett tillfälle där sprang jag nästan in i Ola Salo. Vilken vacker man! Och vilken utstrålning!! Det var ett haksläpp vill jag lova.

Maken kände igen två människor, Amelia Adamo (vad gjorde hon där kan man undra) och sångaren i SPOCK... :-)

Jag har precis haft min söndagskvälls ritual och lagt min medicin i dosetten.

Det är ett par stycken, mot hjärnbrist (vitsigt va), järnbrist, struman och hormontjohej.

Har tyvärr känt av panikångesten lite den senaste veckan, inte jättemycket mer som en skugga som följer mig.

Jag tror jag vet varför och det får man väl se som positivt, upp med skiten i solen bara.

Barnen har varit sjuka och det innebär precis som för alla ett pusslande men vi har varit underbemannade på jobbet ett par veckor och då stressar jag upp mig att jag inte kan vara hemma. Är orolig för att jag ska bli sjuk själv eller någon av mina kollegor eller värst av

allt-allihopa. Hur skulle det bli då? Jag är trots ansvarig för vår avdelning så det är mitt problem. Nu ska jag vara ledig ons-fre nästa vecka och det känns också jobbigt eftersom jag har varit hemma ett par dagar innan, tänk om jag eller barnen blir sjuka måndag eller tisdag. Hur ska det gå? Och tänk om någon av mina två kollegor måste vara hemma när jag är ledig, då måste jag ju jobba ändå, eller?

Så här är det att ha förväntans ångest, visst låter det kul?

Jag kan resonera med mig själv att det löser sig...men...det funkar inte riktigt.

Kom i håg att detta är med medicin, jag var med andra ord värre innan.

Har varit på Loket och tränat både i dag och igår, skönt att det funkar hyfsat i alla fall. Har ni tänkt att spännisar på gym antingen har väldigt lite kläder på sig eller väldigt mycket? Kolla så får ni se, det stämmer. Bäst får man väl ändå säga att de är som har mössa (!) på sig när de tränar...

När barnen kom så innebar det naturligtvis en stor omändring i livet, början är oftast en smula tumultartad och jag vet att jag tänkte att det blir lättare när de blir större. Men man möter onekligen andra problem som är mycket jobbigare än att inte få sova eller ömma tuttar.

Att vara förälder är lätt det svårast och mest frustrerande man kan göra tror jag. Ja ja, det bästa, lättaste och underbaraste också förstås men...ibland känns det som om man skulle behöva kliva av och lämna över till någon mer kunnig. Det är bara så svårt!

Jag är givetvis medveten om att det som är svårt för mig är en lätt sak för någon annan och att man kan ha mycket större problem.

Kom på en sak till som retar mig, när folk ska förstärka något tex att skriva "taaaack" trött men tänker helt fel och skriver "tacccccck" Läs ut det högt så fattar ni....

Nu får jag lov att sticka ut hakan igen och inte vara så snäll jämt.

Har kommit på att det finns en viss typ av människa på Loket som jag retar mig på nämligen de som inte anstränger sig.

Vad är det för mening att gå till ett träningsställe om man bara ska fesa runt, hänga på maskinerna med tramsvikter (ja, det är uppenbart att man kan ta mer). Den typen finns både bland de som verkligen borde ta det allvar och på pommes frittes människor. Har lärt mig det uttrycket av Satan, det är en smal människa (tack vare gener och Gud) som är fet inuti för hon/han kan äta skit utan att det märks.

Ja, jag är kanske lite bitter för att det gick så utomordentligt dåligt att träna idag. :-)

Ni trodde att jag skulle gnälla på spännisarna va? Jag retar mig inte på dem, jag fnissar åt dem..vilket kanske är värre? Ja ja, de fnissar eller gapskrattar säkert också åt mina ansträngningar så det jämnar ut sig.

Fick frågan varför Tiffany Persson är på bild på bloggen. Det är Mållgans fel, han vid ett flertal tillfällen påpekat att jag är lik henne. Först trodde jag att han menade till sättet (vilket jag kan hålla med om till viss del) men det verkar som att han även menar till utseendet...hoppas att jag har fel.

Jag älskar Tiffany, här får ni lite att skratta åt:

http://www.youtube.com/watch?v=HQBwERW4D5o

Ska till Satan och göra mätning snart, undrar om jag kan lura i henne att jag är 2,26m...

Det finns många utmaningar om förälder, en kommer när barnen blir intresserade av dinosaurier...kan någon tala om hur i helvete men uttalar:

Acanthostegas

Longisquama

Edaphosaurus

Estemmenosuchus

Dienocherius

Archaeopteryx

eller varför inte:

Protarchaeopteryx

Herre Gud!

Mamma har börjat läsa bloggen, nu får jag nog sluta svära så mycket som jag brukar..näää.

Hade att kanonpass på Loket idag, enda minus var väl att efter jag hade sprungit så mycket i slutet (mycket för mig) orkade jag inte köra mage men what the hell det blev en rejäl genomkörare ändå.

Jag tror faktiskt att jag sprang så pass bra för att jag blev lite irriterad, ibland är folk tramsiga.

Träffade den Spännigaste av spänniga, han gjorde sig rolig över min träning som vanligt och att det ska bli skönt att flytta från stan men jag vet, jag VET att han kommer sakna oss som bara den. Han spelar bara tuff så att man inte ska fatta det.

J var på handbollsträning men mycket gnällig, han är rätt gnällig mest hela tiden så vi tyckte bara att han tramsade men det visade sig att han hade feber. Ska vi ha en likadan vab-vecka som vi haft med W nu...suck. Som sagt, det är tur att vi har en pigg mormor att förlita oss på.

Nu ska det käkas vintergrill!!!

Försökte ta nya bilden till bloggen, att det ska vara så svårt...min kusins fotomodellstalanger verkar inte ha smittat av sig om man säger så, ser mest rädd ut, eller full....

Jag glömde ju en grej...

Nu vänder jag mig till de män som läser det här.

Ja, Alla hjärtans dag är fånigt, amerikanskt och komersiellt men...men...skit i det och hitta på något OVÄNTAT till era respektive. Och med oväntat menar jag inte hjärtformad choklad, färdig bukett från närmsta blomster affär eller någon liten jävla gosenalle.

KP frågade om man får ligga om man handlar en Alla hjärtans dags present och jag sa att det försämrar nog inte oddsen i alla fall.

Så, tänk till nu på vad din tjej kan gilla, hon kanske ha gett små "diskreta" hintar???

Behöver ni tips så får ni mer än gärna fråga för jag har hur många tips som helst.

Så tummen ur röven nu och fixa detta i morgon eller på lördag, kom INTE hem efter jobbet på måndag med present, visa att ni har planerat detta innan. Okej??

Om någon undrar över mig så har jag köpt mina två presenter själv på Tradera.

Vi börjar med gnället...fy faaaaan vilken träningsvärk jag har i armar, bröst och mage. Självförvållat men till en gräns som inte är rolig.

Jag är lite bekymrad över att ingen har erbjudit sig att ha spindel jouren, det känns ganska viktigt.

Vabben forsätter men äntligen verkar W vara lite bättre, har börjat äta och sitter inte bara som en slokad blomma i soffan hela tiden, jag ska vara hemma med honom i morgon och det ska bli riktigt mysigt. Håller tummarna för en sovmorgon.

Funderar på att byta bloggbild till denna...visst är det tråkigt med folk som inte klär ut sig till Halloween utan kommer som de är men jag orkade inte fixa till mig okej!!

Sjukstugan fortsätter, W har haft feber sen i söndags och den verkar inte vilja ge med sig alls. Det har varit ett trixande med vabbandet, som tur är har mamma kunnat hjälpa oss.

I morgon blir det halvdag för mig på jobbet, vi får bytas av vid lunch och så är jag hemma hela fredagen. Då får gym Svahn öppna igen. Var otroligt omotiverad när jag gick till Loket idag men det är oftast då det blir som bäst, körde mycket armar och mage som kommer att känna i morgon. Gött. Ja och så sprang jag så klart, det går lite lite bättre för varje gång. Den spännigaste av spänniga uppmuntrar så fint och står och hoppar i takt med hur jag springer på andra sidan salen för att visa att hela marken skakar...

Gjorde precis ett inlägg på FB som försvann så jag gör om det här.

Micke ska till London en vecka i början på mars så nu vill jag veta vem som:

Jag kan ringa om pannan går sönder?

Jag kan ringa om div andra fel som kan uppstå i huset?

Bjuder hem oss på lördagen för Melodifestivalens final?

Jag kan ringa om det dyker upp stora spindlar?

Som vill komma hem och äta hos oss på fredagen?

Som kan passa barnen i två timmar på helgen så att jag kan träna?

Jag kan ringa om jag känner mig lite mörkrädd? (kan man be mamma sova över??)

Intresseanmälningar emottages tacksamt! ;-)

Det är bara att inse...jag är en FB junkie, är löjligt irriterad över att inte komma åt mitt konto..

Dagens enerverande I-landsproblem, mitt FB konto funkar inte!! Känner mig helt avskuren från världen....

Okej okej, jag fattar det börjar bli tjatigt med träning hit och dit men fy bövelen vad bra det gick idag igen! Eftersom min värsta (hitintills) panikattack kom just på Loket för snart ett år sen så har det varit med stor viljestyrka och envishet som jag fortsatt gå dit även när jag nästan knäat när jag kommit in genom dörren. Att känna nu att jag börjar komma tillbaka till dit jag var innan ( ja ja jaaa, jag vet att det inte syns på min kropp!) gör mig så oerhört glad...och ja en smula stolt också. Även när allt känts skit så har jag inte gett upp utan kämpat på och det är det som börjar visa sig nu. Visst, panikskiten kan slå ner mig igen men nu vet jag att jag kan komma tillbaka.

Börjar det bli mycket ruggdunk? Ja...jag vet.

När jag kom hem åt jag ett smalt och duktigt mellanmål...sen en kopp kaffe med en stooor Mariabulle, gött!

Fy fan vad skönt med fredag! (och det skriver jag trots att min chef läser bloggen)

Skriver väldigt mycket om träning nu känns det som så jag ska inte berätta att jag har varit en runda på Loket idag...inte att jag sprang heller...eller att det gick bra.

Efteråt satt jag och drack en Prenet drink som mellanmål/återställare nere i repan och då slog det mig att det kändes helt okej. Om någon hade sagt till mig för ett par år sen att jag skulle kunna sitta på ett gym och känna mig hemma och känna att jag faktiskt hörde dit så hade jag sagt att det var ren idioti. Har insett att jag ska sluta säga "jag ska aldrig" för jag har gjort så många jag ska aldrig nu att man definitivt inte kan lita på mig.

Har haft ett samtal idag som berörde mig mycket och har satt många tankar i spinn, både om mig själv och min vardag. Det är alltid nyttigt men inte alltid behagligt.

I morgon ska W åka på sin första hockeymatch, jag tycker det är i tidigaste laget att börja med lag men det är väl så det funkar. Hoppas att blygheten inte vinner och han kan vara med som han vill, han kämpar så det gör ont i modershjärtat.

Jag ser fram emot att träffa AP efter lunch för att..ja nu kommer det igen, träna.

Jag vet inte vad det är med mig..känner mig alldeles spattig, kan det vara vår på gång tror ni??

Barnen sover, maken jobbar och jag spelar musik på löjligt hög nivå och känner bara för att skutta runt..men det kan man inte va? :-)

Så blev det strömavbrott här ute på landet, hade precis lagt mig tillrätta i soffan med en bok och fullt med ljus när det kom tillbaka. Nästan lite synd. Shit vad tyst det blir, man tänker inte på hur mycket huset låter annars.

Har varit och sprungit lite idag också på Loket, jag är en smula förvånad över att jag tycker att det är...ja kanske inte kul men det känns ändå så bra. Hade lätt kunnat göra det i morgon också men nu får jag nog vila lite, mina stackars ben är inte vana att bli misshandlade så här.

Vill slå ett slag för TV4´s dokumentär "Drömmen om guld", finns på deras hemsida. Man behöver inte vara intresserad av handboll för att tycka den är bra, tror jag i alla fall, svårt för mig att avgöra, haha.

Hyllade ju Mållgan här häromdagen men det är faktiskt en sak...ingen och jag menar ingen av mina vänner får mig att lipa som han (kanske inte han personligen i och för sig). Går det bra-lipar jag, får han beröm-lipar jag, förlorar de matcher-lipar jag...ett sablans lipande. Som i söndags, då lipade jag först över Snygg Stefans beröm och sen för att det inte blev medalj.

Det kan också vara så att allt det här slumpar sig så att det inträffar vid PMS eller nåt. :-)

Försökte förresten att hitta ett nytt gymspan på Loket idag men det är ju ta mig fan stört omöjligt. De där ängsliga muskel killarna som går igång på sig själva...nej, det är inte min grej.

Ja man går dit för att träna men att ha något att titta på skulle ju göra det lite trevligare, däremot finns det många snygga tjejer. Får väl titta på dem då. :-)

Jag är så jäkla nöjd med mig själv, om jag var nöjd igår så är jag nöjdare idag. Har varit och tränat styrka på Loket och sprang även lite och det går bättre för varje gång. Visst jag tycker det är otäckt när pulsen stiger men jag biter i hop och försöker andas lugnare och det funkar!

(i alla fall idag..)

Har känt mig så bräcklig och spröd (ja man kan känna sig spröd trots att man är lika stor som jag) men nu...äntligen känner jag att jag är på väg tillbaka. Jag känner mig stark.

Jo då jag inser att jag inte springer så långt om man jämför med andra som är på löpbanden samtidigt som mig men vet ni vad, jag skiter i hur långt och fort de springer, jag springer och det är bra för mig.

När jag sprang så finns det ju gott om tid, åtminstone i början för sen får jag tunnelseende, att kolla runt lite i gymmet. Den Spännigaste av spänniga satt i en maskin och bredde ut sig och så var det en liiiiiten tanig kille bredvid, det gick liksom 2,5 tanig kille på en Spännigaste av spänniga. Bara det så kul ut.

Nu är det kanske på sin plats att be om ursäkt för att jag kommer att vara elak.

Den taniga killen var helt kritvit, nördstuket typ. Jag tänkte direkt att han såg ut som någon som tänker börja på gym för att hitta sig en tjej, men även med ny kropp så skulle det inte hjälpa det inser vem som helst. Sen kom det en tjej som såg ut som att hon var där för att kunna hitta sig en kille, en nörd tjej helt enkelt. Men vad fel jag hade, det visade sig nämligen att de två var i hop! Det finns ett lock till varje gryta....

Maken förbereder middagen i morgon:

"Det här är en charonfrukt va??"

"Nej lilla du, det är en lime"

Har jag sagt att han brukar skryta om att han hade 4:a i hemkunskap, host host.

Nähä, ingen bronsmedalj men vad duktiga Sverige har varit. Vilka tuffingar, Källman, Doder och Carlen som knappt kunde gå kämpar vidare, det hade man inte sett hos en fotbollsspelare...

Jag får försöka ta med mig den kämparandan när jag tragglar på löparbandet (hur nu DET ska gå till..) och pressa mig till att springa en minut till, haha.

Jag försöker ju ta tag i mitt liv lite när det gäller mat och träning och jag har en plan som jag nu tänkte delge.

Kommentera gärna om ni tycker jag har rätt eller helt fel.

Som jag har skrivit innan så har jag väldigt svårt för när jag får för mycket puls eftersom det triggar igång hela panikskiten så jag håller på och övar hur dumt det än låter.

Jag har varit väldigt frustrerad över att jag inte kan gå pass utan att må dåligt (gym funkar hyfsat) men jag har bestämt mig för att släppa det helt. Jag kör gym och så tränar jag på att lära mig springa, det kommer ju att vara perfekt eftersom jag har gott om bra rundor här ute. Känner mig väldigt taggad över det och jag tror att det ska funka. Så fort det blivit lite varmare ska jag börja cykla hem från jobbet i stället för buss.

Sen det här med maten, jag tänker på vad jag äter men det är inget extremt men ingen läsk eller godis på vardagar. Jag är noga med mellanmålen och försöker över lag att käka bra.

Men...inget slaviskt eller hysteriskt, bjuder någon på fika på jobbet och det är något jag gillar så tar jag en bit. Ordet "unna" sig är både mitt och Satan´s hatord.

Att hitta en slags helhet, att inte känna panik om det inte funkar en dag och skita i det utan bara tänka att det var en dålig dag nu tar vi nästa.

Jag tror att det kommer att hjälpa mig med panikångesten också eller jag är rättare sagt övertygad om det.

Skulle ljuga om jag sa att jag inte vill gå ner i vikt (eller snarare fixa till kroppen själva kilona spelar ingen roll om det är muskler) men det är liksom viktigare med hur jag mår i hela mig.

Hoppas att ni är med på hur jag menar..om jag är för flummig.

Jag får ta och skaka liv i min gamla målbild som var att se okej ut i jeans och topp utan att det väller ut både här och där...men jag har ett tillägg (ja ja skratta bara) att jag skulle väldigt gärna ha armmuskler som syns utan att man spänner armen. Japp, det hade jag velat.

Jäkla förkylning, jag som ville träna i morgon. I stället blir det soffan och det är visserligen trevligt men så får man inte bort ryggvalkarna. Om jag inte ligger i soffan och ringer en plastik kirurg förstås....

I kväll stod det handboll på schemat så klart, jag tycker att Sverige gjorde bra i från sig trots förlusten. De kommer att vinna brons på söndag, det vet jag. Och som jag har sagt många många gånger till Mållgan, "jag har alltid rätt".

Mållgan ja..(nu blir det smörigt) jag är så otroligt stolt över honom och hur bra det går för honom. Rätt dumt egentligen, man är väl stolt över alla sina vänner av olika skäl men när det blir så publikt så känns det mer om ni är med på hur jag menar. Jag tycker det är så otroligt roligt och jag blir så glad av allt beröm han får, en slags envägs beundran, fast visst han kanske blir glad när kokko doktorn kallar mig för A-människa också...även om det är mer tveksamt positivt. :-)

Hur som helst, roligt är det och brons blir det.

Nu ska jag ta min frusna lekamen och lägga mig i sängen, läser en jäkla skum bok just nu men den har mitt intresse kvar i alla fall.

I dag har jag varit hos kokko doktor nr 4 i ordningen, tro inte att det är för att jag kört slut på de andra utan det beror på att jag är inte tillräckligt kokko för att träffa samma läkare jämt. Jag får "bara" träffa AT läkare, inget fel på dem, de är trevliga men det blir en smula tjatigt att berätta samma sak varje gång. Killen idag hade som förslag att jag inte skulle gå där längre utan min husläkare kan skriva ut medicinen i stället och göra uppföljning, fine by me för det var där jag tog den första kontakten.

Fick idel beröm, det är tydligen vi A-människor som råkar värst ut om man har ångest tendenser, vem kunde tro att jag var en A-människa. Inte jag i alla fall. :-)

Jag är så duktig och han var så nöjd med hur jag kämpar på (vi hade ju pratat i åtminstone 20minuter så han hade ju verkligen koll på mig). Visst, nu var jag lite spydig men jag vet någonstans att jag gör just det men vissa dagar när jag känner mig som en våt fis så är jag allt annat än stark. Bryt i hop och kom igen, det finns människor med riktiga problem.

Snor och host tendensen fortsätter här hemma men i morgon ska alla gå till dagis, skola och jobb som vanligt har jag tänkt mig. Det värsta är att jag börjar få ont i halsen och fryser...fuck.

Jag måste ha en jäkla dålig självkoll/insikt..om man bortser från helvetes speglarna på Loket så kan jag vara riktigt nöjd med hur jag ser ut vissa dagar tills...jag ser ett kort på det. Jag ser ju för fasen ut som någon rysk kulstöterska på rymmen från Gulag. Givetvis måste jag göra det hela tiden då, eller har jag en ful kamera. Någon kanske undrar om jag tar kort på mig själv ofta? Nä men jag tänkte byta FB bild och har gjort flera försök att få till det.

Synd att jag inte kan photoshop, någon som kan hjälpa mig kanske?

Jag är inte så sjåpig med mitt hår så när jag skulle toppa mig idag (försöker att växa ut det igen) så kände jag mig lite busig så jag gav frissan fria händer så nu är jag begåvad med hellugg. W tycker att jag ser ut som en av församlings assistenterna på Mariagården...hon är väldigt snäll men säkert 20 äldre än jag.

Läste att Agneta Sjödin hade hittat kärleken över jul i Big Brother Peter som var mest känd för när han kissade på golvet. Icke säger jag som följde Big Brother, han BÖRJADE med att kissa på golvet för att sen fortsätta att kissa i sin egen väska och det blev ännu större humor dagen efter (han hade glömt vad han hade gjort) när han tar i sina kläder och undrar varför de är blöta....det är humor det.

I kväll är det handboll igen, vore himla fint om Sverige kunde slå Danmark så jag kan skicka lite retfulla mail till våra ägare i morgon. Semifinal på fredag, så jäkla gott. Vad duktiga de är, nästan lika duktiga som jag som proffspelare i soffan. Jag menar, hur svårt kan det vara? :-)

Undrar om handboll verkligen är bra för hälsan, vilken pärs det är i soffan. I dag var det så nervöst så jag försökte med någon slags variant där jag läste Aftonbladet med ett öga och tittade på matchen med det andra, det gick så där.

Mållgan på första sidan på Aftonbladets Sportbladet, det är häftigt...jag unnar honom allt och lite till. En av få människor som verkligen kan få mig att gapskratta.

En skön lördag, började med handbolls träning (nu jäklar...) för barnen, sen öva på att springa på Loket, sushi lunch med AP, fika hemma och go handboll. Skulle kunna knyta mig nu direkt tror jag.

På tal om handboll så ska jag dela med mig med en rolig sällskapshändelse vi hade på jobbet en gång där jag var i lag med en mycket go men en aning saktfärdig kollega i "Med andra ord". Man ska beskriva för sin lagkamrat ett ord, person, plats osv så ska den gissa...på tid..

Det hade gått ganska trögt för oss och det var väl för väl att jag inte är en tävlingsmänniska. Jag är ingen dålig förlorare men jag är en ganska kass vinnare.

Jag: Oh, det här blir lätt för det är sport och det kan ju killar (inga fördomar här inte), Slangen!

PK: Eeehhh?

Jag: Har varit utnämnd till världens bästa handbollsspelare!

PK: ????

Jag (en smula mer desperat..) Kom igen, världens bästa handbollspelare, spelade i Kiel, i landslaget i massa år. Staffan Olsson och och !!!! Kom igen!

PK: Näääääää, jag vet inte....

Jag: Men herregud du måste väl ha sett honom på TV!!

PK: Nja????

Tidtagaren: Tiden är ute!!!

Jag: MAGNUS WISLANDER FÖR HELVETE, DET VET VÄL ALLA!!!!!!

Sen går det en stund så kommer det....

PK: Anna, jag tror du har fel...

Jag: Fel?

PK: Ja, spelar han inte tennis??

Jag: Mats WILANDER!!!!!

Behöver jag poängtera att vi förlorade?