Jag har precis haft min söndagskvälls ritual och lagt min medicin i dosetten.

Det är ett par stycken, mot hjärnbrist (vitsigt va), järnbrist, struman och hormontjohej.

Har tyvärr känt av panikångesten lite den senaste veckan, inte jättemycket mer som en skugga som följer mig.

Jag tror jag vet varför och det får man väl se som positivt, upp med skiten i solen bara.

Barnen har varit sjuka och det innebär precis som för alla ett pusslande men vi har varit underbemannade på jobbet ett par veckor och då stressar jag upp mig att jag inte kan vara hemma. Är orolig för att jag ska bli sjuk själv eller någon av mina kollegor eller värst av

allt-allihopa. Hur skulle det bli då? Jag är trots ansvarig för vår avdelning så det är mitt problem. Nu ska jag vara ledig ons-fre nästa vecka och det känns också jobbigt eftersom jag har varit hemma ett par dagar innan, tänk om jag eller barnen blir sjuka måndag eller tisdag. Hur ska det gå? Och tänk om någon av mina två kollegor måste vara hemma när jag är ledig, då måste jag ju jobba ändå, eller?

Så här är det att ha förväntans ångest, visst låter det kul?

Jag kan resonera med mig själv att det löser sig...men...det funkar inte riktigt.

Kom i håg att detta är med medicin, jag var med andra ord värre innan.

Har varit på Loket och tränat både i dag och igår, skönt att det funkar hyfsat i alla fall. Har ni tänkt att spännisar på gym antingen har väldigt lite kläder på sig eller väldigt mycket? Kolla så får ni se, det stämmer. Bäst får man väl ändå säga att de är som har mössa (!) på sig när de tränar...