När jag cyklar hem från jobbet så passerar jag en dunge där det brukar sitta ett gäng alkisar.

Jag brukar fundera lite på dem när jag cyklar förbi.

Undrar hur det känns att sitta där med spriten som gemensam vän? En kvinna gick 10m från de andra för att kissa sist jag såg dem, fullt synlig för alla som passerade på cykelbanan. Skiter de i allt eller känner de sig utanför samhället i övrigt, kan man vara lycklig eller är livet bara sprit helvete?

En vän jobbar med ungdomar som kommit fel, hon berättade att det är bara ungefär 20% som de kan få på fötter igen och då är det oftast inte fötter på det sättet som en Svensson skulle säga.

Gud vad deprimerande, hur ska man skydda sina små telningar mot detta för inte kan jag väl vara så självgod att jag inte tro att det skulle kunna hända dem.

Att bara höra barns smågruff i skolan kan ju ge en oro så det räcker för ett helt kompani..

Usch ja, fy fan.

Jag ligger nerbäddad i soffan, har en riktig bonna förkylning. Det är otroligt synd om mig..men det verkar bara vara jag som fattat det. :-)