Det är bara att konstatera, jag mår inte bra. Denna veckan har varit tung, mycket oro och...skit..

Kanske för att jag ska vara själv i helgen och det vankas måsten framåt i oktober, jag vet inte.

Jag känner mig helt stökig i huvudet, fnattar hit och dit. Var på Loket efter jobbigt och det var samma sak där, kunde inte koncentrera mig, kände mig dålig och orolig.

Skit.... :-(

Känns ganska tveksamt om min höjda medicindos verkligen tar bort all oro som jag gärna "roar" mig med. Det är kanske på sin plats att förklara att jag ofta fastnar i ett tankemönster av oro, tänk om...osv osv.

Självklart fattar jag att det är jättedumt men jag kan inte stoppa mig men nu har jag kommit på en sak som jag ska prova. Nämligen att säga sakerna högt så kanske dom förlorar sin betydelse, trollen spricker i sol ljus. Är ni med på vad jag menar?

Försökte hemma häromdagen eftersom vi om ett tag ska åka en längre (ja längre för mig) resa som jag är ganska orolig för, berättade för maken hur jag tänkte och han bröt ner problemen och fick mig att se att jag förstorat dem.

Igen, jag fattar att jag förstorar dem men jag kan liksom inte sluta. (kokko-jag vet)

Nästa helg ska maken åka i väg med jobbet och det känns sååå jobbigt, allt i från vara själv med barnen till ansvaret för att reda så att W kommer till hockeyskolan (måsten funkar inte så jättebra med mig nu) på lördags morgonen.

Kontrollfreak som jag är så har jag redan förberett för helgen, vad maken ska handla innan (så jag slipper åka till Maxi..).

Jag vet också så klart att jag inte är själv, jag har mamma och vänner jag kan ringa om jag behöver men problemet är väl att jag inte gör det, ringer alltså. Det skulle nog vara riktigt illa om jag skulle göra det.

Så..jag är förbannat orolig inför helgen, tänk om jag får panik attacker och inte klarar av att ta hand om barnen.

Förmodligen går det bra, så sitter jag där på måndagskvällen när han kommer hem helt slut efter att ha spänt och oroat mig.

Förväntansångest is da shit om man säger så!

Vi tar väl och avslutar med en riktigt vacker och sorglig låt. Tack PR för du påminde mig och den, hade glömt bort hur suverän den är.

http://www.youtube.com/watch?v=802LKSW_YdY

Kan man göra något annat än att "älska" tidningen Amelia...

På deras första sida har dom en bild på Emma Wiklund med texten "Jag skulle aldrig råda min dotter att bli modell"

Nähä, där ser man...

Längre ner hittar man följande:

Sluta håll in-bli magstolt. Platt mage snabbt!

Övningarna och maten som slankar direkt

Den rubriken följs av:

Nya "snälla" plastikmetoderna-så funkar de.

Så bra att veta..om nu inte det första funkar då eller????

Jag undrar om man kan bli beroende av Cocilliana, i så fall är det nog snart dags för behandlingshem för min del snart. Hostan vill bara inte gå över...

W vaknade med feber idag, det kom ett litet ynkligt "Mammmaaaa" i från sovrummet och ut kom han med illröda kinder. Vi fick dela dagen maken och jag, rätt skönt att kunna göra så även om jag får lite dåligt samvete för att jag inte är hemma hela tiden. Detta trots att maken är en bättre förälder än jag.

Jag försökte i alla fall vara huslig idag, vi bakade två olika sorters kakor. Hela köket fullt av mjöl och jag var...hyfsat lugn. Dagisfröken är inget för mig, förlåt förskole pedagog menar jag...

Nu till något helt annat, fan vad jag längtar:

http://www.youtube.com/watch?v=Iv_Aym8gW2Q

Har förstått att det är många som inte alls förstår det fantastiska med dessa böcker och filmer (dom är väl lite trögtänkta helt enkelt...) men jag har en liten önskan om att Hogwarth och hela trollkarls världen finns på riktigt.

Det verkar väl vettigt, jag förkastar helt tanken på att Gud finns men Dumbledore...ja kanske., haha

Nu får det vara färdighostat, i morgon ska jag jobba igen. Tror faktiskt att jag för en gångs skull gjorde rätt, jag var hemma och drack en massa morfin hostmedicin och tog det lugnt. Nu känns det mycket bättre, är en smula rastlös bara. Det lär nog ordna sig när jag kommer tillbaka till ett fullt skrivbord...

Ikväll börjar House igen, det är något att se fram emot. Även om han oftast nästan tar död på sina patienter innan han botar dem skulle han gärna få hjälpa mig om jag var sjuk.

Mer än insane in the brain alltså. :-)

Mamma sa idag att hon märkte på mig att jag är frisk nu, att jag var mycket gladare. Snällt men det stämmer inte, jag är inte alls frisk och jag kanske inte ska eftersträva att bli det heller bara att lära mig att leva med skiten. Jag kan känna en önskan/förväntan/press eller hur man ska säga från de runt mig att "nu är du väl frisk i alla fall", fattar ni hur jag menar?

Jag har det fortfarande jobbigt vartenda jävla förbaskade dag men visst är det bättre än i våras mycket mycket bättre.

Om omgivningen är trött på det hela så kan ni säkert gissa vad jag är...

Återigen ingen behöver tycka synd om mig (det gör jag oftast själv så det räcker och blir över) men jag vill bara förklara så att jag kan få förståelse.

Det här skriver jag inte för att någon ska tycka synd om mig utan för att kanske få en förståelse för hur det är att vara jag nu för tiden.

I dag skulle jag klippa mig inne i stan, "min" frissa har flyttat till storstan så nu har jag varit tvungen att byta. Mycket vånda inför detta men hade en tid i dag i alla fall.

För att det ska funka för kokko-Anna så får vi åka in hela familjen till stan, hämta mamma på vägen (ja, barnen kunde stannat där om det inte vore för att vi hade andra ärenden också). Mamma tar barnen och går till bibblan och maken får följa med mig till frissan för jag vågar absolut inte gå dit själv. Ska bara toppa mig så det går ganska fort men jag sitter med hjärtat i halsgropen hela tiden. Vill inte må dåligt, får inte må dåligt osv osv

Överväger att be henne att inte blåsa håret för att komma ut snabbare men det nyter jag inte så jag sitter kvar.

Det gick bra, jag blev klippt men det är så oehört jobbigt att leva med mina "om men och utifall" tankar hela tiden...fuck.

Att man kan hosta så mycket som jag gör nu, har hostat sönder både hals och muskler i bröstkorgen. A-P försökte trösta mig med att det är för jag har så stora vältränade muskler det gör ont där de går sönder...mycket tveksam men det var snällt sagt.

Tidig morgon idag, W är på skridskoskolan, knattarna har tid på lördagar mellan 8-9. Ingen sovmorgon där inte.

Det är onekligen en massa om valet nu och det kan kännas en smula tjatigt men jag tycker verkligen att hatten av för alla de som orkar och vill engagera sig politiskt. Det är för att de brinner för sin sak som vi andra inte behöver engagera oss mer än att bestämma oss för vad vi ska rösta på. Jag tänker likadant när jag hör att folk retar sig på feminister, hade det inte varit för kvinnor med en övertygelse så hade vi kvinnor förmodligen inte haft tex rösträtt ännu.

Att man kan strunta i att rösta för att man inte orkar eller bryr sig är förskräckligt, hur många människor dör i inte i andra länder för att få chansen att rösta.

Nä, man får baske mig ta sitt ansvar och göra sin röst hörd.

Jag tänkte att jag ville dela med mig med vilka bloggar jag läser, jag misstänker att man kan göra det på ett mer fancy sätt än vad jag ska göra nu men jag får försöka hotta upp den här bloggen under hösten. Och med jag menar jag maken...

Sanna Lundell-är jäkligt rak och skriver tänkvärt

http://blogg.aftonbladet.se/sannalundell

Mia Avig-Maria Skäringer-hon skriver så naket och nära, mycket vackra bilder

http://blogg.yourlife.nu/avig-maria/

Karin Ketschupmamman Lindell-så jäkla rolig, tänk att hon finns i lilla Lyckeby

http://www.ketchupmamman.se/

Malin Fotbollsfrun Wollin-Klart man måste gilla någon som har lika stora fötter som en själv.

http://blogg.aftonbladet.se/7148

Ninni Dagarna Schulman-Också en jättebra blogg

http://blogg.mama.nu/dagarna/

Magdalena Graaf-Henne skulle jag vilja känna, hon verkar vara en helt underbar människa.

http://magdalenagraaf.se/

Katrin Fuck you right back Zytomierska-Åh, hon kan provocera mig hon...men det behöver man också.

http://www.finest.se/katrin

Linda Thelenius (fd Rosing)-Ja, vad ska man säga...det är liksom så..spännande att få ta del av hennes liv och skönhetsgrejor.

http://kanal5.se/web/rosing

Det här är ingen blogg men...självklart läser jag Jonas

http://www.jonasgardell.com/

Vilket jäkla skumt väder, ena stunden sol i nästa spöregn. Lyckades befinna mig utomhus när en omgång spöregn drog igång över lunchen, jag hade varit uppe på torget för att köpa blåbär till barnen. Kom tillbaka till jobbet som en dränkt katt. Jag visste att det låg några träningskläder i vårt arkiv (av någon outgrundlig anledning) så jag bytte om till träningsbyxor, det var riktigt bekvämt att sitta och jobba i sådana. Jag hade inga möten inplanerade så ni behöver inte vara orolig att jag visade upp mig för folk så där.

Den 15-åriga kokko doktorn ringde idag för att kolla hur det funkade...och det har ju inte funkat så bra så han tyckte att jag skulle öka medicinen lite till för att se om det kunde ge resultat. Annars var det bara att vara snäll mot mig själv men samtidigt pressa och utmana mig med allt jag inte vill göra. Puh! Fortsättning följer med andra ord.

Jag är inte riktigt så nedstämd som jag var igår men fan..det är inte kul, det är det inte.

Borde kanske inte blogga nu, känner mig riktigt ledsen efter min träning i kväll. Visst jag var där och jag genomförde passet men jag är så omåttligt trött på att inte kunna göra en jävla sak utan en massa förväntans ångest och jag vill vill vill inte må dåligt mer.

Kokko doktorn ska ringa i morgon, får väl be om en tid...fy.

Orkar inte rycka upp mig precis just nu men jag vill dela med mig med en roligt kommentar från Mållgan från igår:

Jag tycker att Funktionell Träning låter som en gren i Paraolympics!

Det har jag skrattat åt idag...

Jo en grej till som var kul, maken lyckades ta med W´s träningsbyxor idag i sin träningsväska, snacka om önsketänkande..

Aj, är öm i kroppen. Var på Loket i morse och körde i gymmet och det gick bra, riktigt bra tom.

Tog det lugnt, körde övningar jag inte har velat göra på sistone (anfåddhet och tryck över bröstet funkar inte för mig nu) och bara var..där..lugnt och fint.

I morgon ska jag försöka utmana mig själv träningsmässigt som jag inte har gjort på vad som känns som en evighet, vi får väl se hur det går. Om det går.

Som sagt, denna stan alltså!

Inte en jäkla millimeter medvind på vägen hem och det blåste satan!!! Puh.

Gudarna vet att jag inte är något modeorakel men vissa saker alltså:

1. Tights är INTE byxor, skyl rumpan för h-vete.

2. Stringtrosor är inte att rekommendera under vita tajta tunna byxor.

Det är fortfarande en smula snorigt här men jag tog ändå tag i livet en stund och tränade när jag kom hem. Mållgan har övertygat mig om att det är okej att träna så länge man bara har ett symptom, har man däremot en könssjukdom och ont i huvudet så är det inte okej. Kan vara bra att veta kanske. Det tog emot men det var jäkligt skönt och nu värker det så där lite gott i armarna och axlarna. Har köpt ett par nya hantlar till samlingen på rea på Maxi så nu har jag nästan ett minigym här hemma, typ. Mållgan hade förmodligen sagt att jag har en samling hundben, det är tydligen det man kallar hantlar av den ringa vikt jag har.

Jag måste köra lite med min höger arm, jag har ju nämligen upptäckt att jag har en större arm muskel på vänster arm än höger trots att jag är högerhänt.

Ett I-landsproblem när det är som bäst, haha...

I dag hade vi finbesök på jobbet från våra danska ägare, det blev lunch på stan och min tredje sushilunch denna veckan. Nu börjar det bli lite mycket tom för mig, nu får jag nog vänta minst till fredag.

Alltså denna jäkla stan, cyklade hem och det var motvind vartenda lilla jäkla meter på hela vägen och jag slår vad om att alla jag mötte på vägen OCKSÅ hade motvind!!!
På vägen hem hade jag en riktig nippertippa framför mig, vet nog vem hon är, tillhörde coola och snygga gänget på krogen (för 300 år sen) och var fortfarande lika snygg. Irriterande. Min obefintliga tävlingsinstinkt gjorde sig gällade en liten stund och jag tänkte att du jäklar så jag trampade på och körde om henne och skaffade mig ett rejält försprång.
Två tjocka gubbar körde om mig men jag var i alla fall före nippertippan...barnsligt? Näääää.... :-)

Jag tror jag blir galen på riktigt och till detta hjälper inte medicinen. Barnen bråkar konstant, det spelar ingen roll vad vi säger eller gör, det är rent ut sagt ett satans liv hela tiden och jag blir...aaaaaahhhhhhhh galen!

En envis och supersur 4-åring tillsammans med en hormonstinn berg o dal bane humörs 6-åring är minsann ingen picknick.

Jag kan verkligen inte fatta att dom själva vill ha det så här, vi gnäller och förmanar, dom slåss och bits och skriker och och aaaaahhhhh en gång till.

Djupandas, djupandas.....

Men hur kunde jag glömma! Jag har varit på Maxi och handlat idag, inte mycket men jag var där alldeles själv på jävla förbannade skit Maxi.
Revansch för kokko Anna!!!

Oj nu är det redan fredag, inte en dag för tidigt visserligen men det har gått fort.
Veckan efter mitt Maxi misslyckande i måndags är som följer....

Vi var och tränade efter jobbet i tisdags och mycket riktigt så hade gårdagens episod mig i ett järngrepp men för en gångs skull så sa Den spännigaste av spänniga något klokt, att jag skulle ge fan i att ta ut något i förskott utan bara njuta av att vara där (för vem njuter inte i fotsvetts luktande lokaler...) och det försökte jag faktiskt. Tro nu inte att han var snäll hela tiden utan hann givetvis med att förolämpa mig med bla att jag hade hängbröst, trevligt.
Ja, jag visade inte dem för honom om nu någon tror det, man kan inte gå omkring att skrämma folk på det viset, han gjorde slutsaten när jag försökte rätta till min tröja.

Onsdagen var lugn trots att det var den förste vilket alltid är en stressig dag för oss på jobbet, när jag hade hämtat barnen så sa W att han hade ont i huvudet och frös. Det visade sig att han hade lite feber, i med en alvedon och dunder host medicin mot hostan och krypa ner i sängen. Jag fick vabba för maken har såååå myyyckeeet att göra så det är ett rent UNDER att dom klarar sig utan honom när han är hemma för att äta och sova...hrm hrm.
Vem vaknar inte klockan 8 på torsdagen pigg med att säga: Jag mår jättebra nu!!
Funderade på att hoppa in i duschen för att dra till skolan och jobbet men han var ganska snorig och kunde behöva ta det lite lugnt så det slutade med en riktig slappedag för oss. Vi behövde nog det båda två.
Jag har lite svårt att tänka mig för trots doktorns order utan jag kommer på mig själv att köra på som vanligt, efter tre veckors jobbiga veckor med att vara en normal människa var det skönt att bara...vara...
På kvällen ringde pappa med ett glatt "vi ses i morgon", det hade nog varit lite miss i kommunikationen för han hade inte sagt till oss att han skulle komma...det gick så klart bra ändå, barnen blev jätteglada när han dök upp dagen efter.

I dag har pappa varit med både på dagis och skola, han var så glad när jag kom hem från jobbet och lyrisk över sin dag med alla trevliga vuxna och gulliga barn som han hade träffat. Barnen var lika nöjda de. Det visar att det inte handlar om avstånd utan engagemang, han ringer alltid på kvällarna så han kan prata med dem i telefon och ser till att vi ses flera gånger om året.
Nu är han, W och maken på hockey, inför nystarten av hockeyskolan i morgon bitti. Inga sovmornar för pappa när han är här. :-)
Det är förresten inte hockeyskola utan skridskoskola..han försöker W men vi har inte slutat att pensionspara om man säger så...