I dag hade jag planerat att skriva om att mamma har skällt på mig för att jag använder fula ord i bloggen och att jag gjorde misstaget att försöka bräcka maken på gymmet för det lär kännas i morgon men så fick jag ett besked som gav mig perspektiv.

Jag har länkat till Lindas blogg här tidigare, en småbarnsmamma med obotlig cancer och hennes kamp att försöka förlänga sitt liv så länge det går.

I dag på eftermiddagen gick det inte längre, Linda har somnat in och det är kanske konstigt men jag är så ledsen trots att jag aldrig träffat henne. Bara följt hennes blogg.

Hennes minsta barn är 1 och 2 år, de kommer inte att ha några minnen av henne alls, bara det andra berättar.

Cancer är en jävla grym sjukdom.

Nu har jag ju följt henne men så här är det ju varje dag, människor som dör alldeles för tidigt. Jag har många gånger tänkt att hon levde i ens mardröm men det stämmer inte riktigt, att barnen skulle vara sjuka så är ens värsta mardröm.

Följer även en blogg om en liten flicka på 4-år med svår cancer som är beroende av en transplantation, någons annans olycka kan alltså bli hennes lycka.

Så grymt livet kan vara....men så mycket kärlek det finns. Texten om Lindas död har bara varit ute i ungefär två timmar men redan har över 350 personer skrivit för att sända tröst och stöd till hennes familj. Sånt ger hopp.

Hennes sjukdom har inneburit att familjens ekonomi går på knäna och det finns ett plusgiro där man kan betala in en liten summa om man vill stödja dem. Jag och ett par av mina vänner har skänkt pengar tidigare, många bäckar små.

Plusgiro 1532957-6

Här kan ni läsa hennes blogg om ni vill, inget för de som har lätt för att gråta. Om man inte vill gråta förstås, det kan vara skönt i bland.

http://lindaskriver.blogspot.com/

Avslutar idag med en låt som jag vill ha på min begravning, den är så vacker...

http://www.youtube.com/watch?v=V1bFr2SWP1I

Glömde ju..

AP varnade mig för att mitt hälont kan vara hälsporre och när jag googlade var det läskigt likt. Fuck.

Min kropp vill verkligen inte att jag ska springa men jag ska nog visa häl-fanskapet vem som bestämmer, har köpt inlägg på lunchen idag och jag sprang en runda efter jobbet bara på ren jävelskap.

Kroppen straffade mig så klart med att ge mig ont och stelhet i vaderna men vi ska nog se vem som vinner...moahahaha....

Nu är kuksugar luggen tillbaka igen efter frisörbesök i dag på förmiddagen.!

Vi har varit på utvecklingssamtal med W idag och det var mest positiva saker så det kändes skönt, hans fröken sa att han var duktig på att städa efter sig och även hjälpte de som inte plockade undan. W´s kommentar på det var: När min lillebror börjar här kommer han inte att hjälpa till för han städar aldrig!!!

Lika bra att vana fröken...

Jag funderade lite på det här med utvecklingssamtal efteråt, hur säger hon när det är negativa saker som hon måste ta upp? Jag menar riktigt negativa saker måste de ju också prata om.

Helgen har spenderats i Smålands mörka skogar, jag var inte speciellt sugen på att åka med tanke på hur jag mådde i torsdags men det gick bra. Riktigt bra tom. Det är kanske dom kokkodoktorn sa en gång att panikattacker kommer men att jag förmodligen kommer ur dem och repar mig fortare. Så verkar det vara, nu blir det så klart en utmaning på jobbet i morgon eftersom det var där det hände men mina fina kollegor vet hur jag är så det känns tryggt.

I går var maken och jag ute och sprang i Hultsfred, förnedringen var total för mig. Den jäkla lata soffliggaren sprang som en gnu och fick göra extra rundor för att "inte komma för långt i från mig". Hrmpf...i ren ilska sprang jag nästan 3km. Och det var ju bra. :-)

Jag får ev lägga ut en bostadsannons här efter att ha handlat ljus, servetter och andra mycket viktiga saker för 700 spänn på Lagerhaus...expediten gav maken en såndär finpåse som egentligen kostar 15 kr på köpet...när jag sa att det var snällt morrade han bara att det förmodligen berodde på att vi hade handlat så JÄVLA mycket. :-)

Det blev en runda till IKEA också på vägen hem och då hände det...var tvungen att göra nr 2 på en offentlig toalett. Jag övervägde verkligen att försöka hålla mig i en timme tills vi var hemma men insåg att det inte gick. Det var inte mycket att göra mer än att gilla läget och vad händer då? Det gick inte att spola! Ve och fasa! Jag fick spola typ 10ggr innan det funkade och jag hörde ju att det var kö utanför...mardröm eller ett jävligt stort I-landsproblem.

Fick ihop en stadig påse servetter och ljus (och en massa annat fint) på IKEA också, maken var så mörk i blicken att jag inte ens föreslog att vi skulle gå in på gallerian bredvid.

Helvete!

Helt plötsligt i förmiddags out of the blue får jag en sån satans panik känning på jobbet, det kändes som ett rejält blodtrycksfall med det kan man väl inte få när man sitter still på en stol?

Dessutom brukar jag snarare ha högt blodtryck men jag vet hur det känns för jag fick det under bägge förlossningarna. Det gick över ganska snabbt men så lätt har ju kroppen sett till att man inte kommer undan, adrenalinpåslaget som kommer gör att jag blir jättetrött, skakig och fryser. Sen blev jag så klart rädd och då dröjer känslan kvar för jag undrar ju om det ska komma igen.

Helvete!

Var kvar ett par timmar till på jobbet för att det var ett par saker jag behövde fixa och för att inte ge efter för huvudet, det är jag som bestämmer....men jag gav upp vid lunch och maken skjutsade hem mig så jag la mig och sov ett par timmar. Nu känns det som om jag har bomull runt huvudet, är fortfarande skakig. Inte det bästa läget eftersom vi har "måste grejor" i helgen.

Så nu tycker jag synd om mig igen, ska rycka upp mig snart men inte just nu... :-(

AP, Satan och Den spännigaste av spänniga brukar säga att jag ska koncentrera mig träningen när jag är på Loket i stället för att kolla på folk. Till mitt försvar vill jag säga att det är för att jag gärna blir lite uttråkad och att det är kul att kolla på folk. Vilken pajsare som var där i dag alltså...han tränade i solglasögon! Jag som tyckte killarna som tränar i mössa var konstiga...

Lille Pelle står på en bro och gråter. Plötsligt kommer en man gående. Han stannar till vid Pelle och frågar "Men lille pojk, hur är det fatt?" Pelle svarar snyftandes "Jo du förstår, jag var på väg över bron med min mamma och pappa när de plötsligt började bråka. Pappa blev så arg att han knuffade mamma över räcket, men mamma tog tag i pappas jackärm och drog med sin honom i fallet och nu är båda döda." Mannen begrundar situationen en stund och skakar sedan på huvudet, drar ner gylfen och säger "Ja du grabben, det här verkar inte vara din lyckodag direkt."

Maken knorrade idag när jag hade köpt en "helt meningslös pryl", dvs en glasgrunka i en jättefin grön färg. Jag sa till honom att han fick se till att hans nästa fru inte gillade att fiffa till hemma, han sa att han inte skulle ha någon mer fru. Jag förklarade för honom att inte för att vara fördomsfull men om han skaffade en ny man så brukar väl dom också vara rätt intresserade av heminredning....

Har bjudit hem mig och familjen till vänner idag, får lite spader av sånt, hoppas att vi inte tränger oss på. (vilket de aldrig kommer att erkänna eftersom de läser bloggen, haha)

Se på fan om jag inte hade medvind hela vägen hem idag från jobbet, cykeln och jag bara flög (nåja) fram! Funderade på att stanna vid kiosken och köpa mig en Trisslott för att jag hade sån tur.

Datorerna på jobbet hade varit nerstängda sen i onsdags och tristessen var enorm men så fick vi börja jobba i sent i eftermiddag och då satte flitens lampa in alltså. Efter lunch var jag så uttråkad att jag tvättade fönstren i mitt rum....

Men hur kunde jag glömma, tog ju ett nytt springrekord igår. Jag sprang 15 min i sträck!!

Värmde upp med ca 10min körde ben, rygg och mage i gymmet och avslutade med 15 min löpning. Va!!! Det är så man baxnar. ;-)

Det måste vara så att datorstrul är det mest stressande som finns, i alla fall när det är på jobbet...men nu är det söndag och i morgon är en annan dag. :-)

En standard helg med träning, fix och trix och barnaktiviteter. Lyckades vara hemma två (!) timmar själv idag, satte mig på altanen med täcke om mig och en Amelia och bara njöt. Inte så mycket av Amelia´n dock, den tidningen har tappat. Jag bara skummar igenom den trots att jag borde vara målgruppen och inte då när jag började prenumerera för 15 år sen.

Vilken svenne jag är, en vän ska till Ullared i morgon och jag är såååå avis. Visst är det konstigt, en sån som jag borde inte gilla den typen av varuhus (alldeles för stort) men det är kanske fyndpriser som får ångesten på flykten. :-)

Jag gnällde ju lite innan att det inte märks på kroppen. Hörde i dag på Loket en tjej klaga på hur hon såg ut och för mig var det alldeles absurt, för mig (och förmodligen många många andra) så har hon en helt perfekt kropp. Innebär det att man aldrig blir nöjd, att det verkligen är så. Så hopplöst i så fall. Att man inte kan se själv det positiva som andra ser.

Harvar på med att få kläm på det här med att springa, så duktigt tänker ni förhoppningsvis och det är det väl men jag tänker erkänna hur små myrsteg det handlar om. Är inte mycket för prestige. När jag började springa så orkade jag knappt springa en minut (springer mellan 8-9 i hastighet) i sträck, fast då handlade det mycket om att jag inte tyckte om när pulsen steg, sen blev det ok med pulsen men benen protesterade vilt (fick ont i vaderna). I dag på Loket sprang jag i sträck det längsta hitentills, 13min. Jag hade intervall sprungit/gått innan i ca 10min. Så det var väl skapligt.

Synd bara att det inte syns på kroppen men tålamod är en dygd och jag är så otroligt dygdig så det borde väl vara en piece of cake. Cake..vad gott.

Jag känner mig ofta rätt kass på att vara förälder, gör väl hundra fel om dan typ men det verkar som det är en sak jag lyckats med. Ja jag säger jag för maken har många goda egenskaper men inte just denna...

I går var W ute och lekte på baksidan och kom mycket förgrymmad släpades på en svart sopsäck full med skräpkläder som ska till tippen. Han kunde inte förstå hur vi kunde slänga kläder när det fanns fattiga barn eller andra som kan behöva dem. Jag försökte förklara att de var så pass dåliga (i mitt tycke) att man inte ens kunde skänka dem men jag såg på honom att han inte höll med.

De gånger mannen från Frälsningsarmen står nere vid Maxi vill han alltid lämna pengar och sist hade jag knappt några kontanter så det blev bara ett par kronor och då fick jag vet att det var för litet. Behöver jag säga att vi skulle använda det dyra numret när han skulle rösta i Melodifestivalen.

Det är möjligt att alla barn är så där men han är verkligen jätte empatisk och det bör mig så stolt. För mig är det en viktig egenskap, och fin.

Åh vad min rygg bråkar med mig, har så där smygont som den vill varna att snart kommer det ett ryggskott...men efter träningen idag känns det bättre, mjukare och inte lika ont.

Tant börjar bli gammal. Skulle inte förvåna mig om jag fick ett ryggskott, brukar komma när jag känt mig spänd ett tag. Jag får hålla tummarna, det är bara för drygt när man ligger om en skalbagge på rygg.

Gud vad skönt att maken är hemma, jag tror J aktivt har försökt med "få mamma att bli galen". Jag funderar på att låna chefens övernattningslägenhet i Galgamarken nästa helg och fly fältet. Jadå, jag inser att jag inte blir årets mamma då heller.

Är helt slut nu och det är kanske förståeligt med tanke på stress innan han åkte och att jag har spänt mig under veckan men det är bara för jävla patetiskt. Att inte klara en sån enkel sak, mupp Anna.

Hade ett par tjejer här på middag igår, trevligt och högljutt (barnen klagade..hehe) och Satan kommenterade min förskräckliga BIA mätning från förmiddagen med: Jag trodde inte mina ögon, jag har inte märkt att du gått upp så i vikt trots att jag oftast ser dig i träningskläder!!

Är det bra eller dåligt? Vet inte men bort ska det i alla fall.

Såg att en av de rysligt unga spännisarna hade kommenterat Satans inlägg på FB att hon får barnförbjudna tankar om Eric Saade (vem får inte det..) att han var en "ful äcklig bög".

Jag vet inte varför men jag blir så jäkla provocerad av det, förmodligen för att det är så dumt sagt men just att använda bög som skällsord. Me dont like.

Vad som däremot är kul (ja jag vet att jag har ganska kraftiga fördomar mot en del folk på gymmet trots att jag spenderar mycket tid där själv) är att de här unga killarna som blir så kåta på sin egna spegelbild är som små homoerotiska drömmar. Jag förstår att de satsar på manliga men...nja..det är inte manligt att spänna sig i en spegel när man tror att ingen ser och har små linnen för att kunna visa mycket hud. Det är ängsligt. Bögen Rickard Wolf är hundra gånger mer man.

Titta så den gamla faghag:en hetsar upp sig, haha. Hur som helst är det sorgligt att homofobin inte har försvunnit hos våra ungdomar, känns mossigt.

En sak slog mig när jag låg här i soffan och klämde på valkarna, sen AP introducerade skrubbvantar som jag använder flitigt så är jag ganska len..mjuk och len, det är väl...bra??

:-)

En vän sa till mig häromdagen att hon också ska ta upp det här med att springa för "om du kan så kan ju alla" och det kanske man skulle tro att jag skulle bli lite putt på men inte alls för det stämmer. Så otroligt anti jag har varit till all form av motion (ja..lat) så är det verkligen att om jag kan då kan alla.

Jaha ja, så kom "dommen". Gjorde en BIA mätning på Loket idag och om man vill tänka positivt och det ska man ju försöka att göra så har jag inte gått ner någon muskelmassa under detta skitåret men...jag måste ta tag i ca 8kg fett som ska bort, gärna mer än 8kg...jomenvisst.

Jag bekräftelse på min träningsplan var bra och det är bara att ha tålamod och harva på, jag lever i tron att det ska börja hända lite när jag fått till löpningen. Har knappt tränat någon kondition på nästan ett år.

Det är ganska hårt att ha det så där svart på vitt, inga undanflykter utan fakta men jag kan ändå känna mig nöjd över att jag trots allt har jobbat så hårt på att kunna träna. Det har varit gånger då jag varit knäsvag när jag gått in på Loket men jag har kämpat på.

Bra Anna!

Shit...när vi kom hem från dagis och skola idag så fick jag en rejäl panikkänning och det händer inte ofta hemma, i princip aldrig. Måste vara spänningen från i går som sitter kvar, eller kanske spänningen från att vara själv. Skit skit skit. Det gick över efter en stund men som vanligt sitter det kvar i kroppen (det har jag fått förklarat för mig att det är helt normalt med tanke på adrenalin påslaget) och jag känner mig trött och frånvarande. Skit skit skit.

Det var en pärs vill jag lova idag på OP med J och hans pärla i örat.

För det första så kom vi inte in förrän 1,5 timme efter vi kommit dit och han som inte ätit sen sju på morgonen var ju vrålhungrig (vi var där kl 13) och inte helt samarbetsvillig om man säger så. Den lugnande tabletten verkade inte hjälpa till alls, han var helt skogstokig när han skulle sövas. Jag och två sköterskor fick hålla fast honom när narkosläkaren försökte få fast masken över munnen, jag skärpte mig för han måste ju men tårarna var inte långt borta.

Att vara där själv med ensamt ansvar när man har panikångest...så där kan jag säga men det gick bra men eftersom jag har spänt mig hela dagen för detta är jag som ett utskitet päronskrutt nu. Längtar till sängen, J har sovit ett par timmar så klart så han är pigg som en lärka.

Öronläkaren sa att pärlan satt fast ordentligt och de hade aldrig fått ut den om han var vaken, nu ligger den här i en liten påse som en souvenir.

Personalen är helt fantastiskt med att både ta hand om barn och föräldrar. :-) Innan vi åkte hem fick han ett diplom, en jättefin nalle och en glitterring som han valde ut (pride here we come..)

I dag på Loket hade jag den Spännigaste av spänniga krypandes på golvet framför mig (han lagade en maskin) och då önskar man ju att man hade ett par högklackade lårhöga lackstövlar och en rejäl ridpiska. Eller gör man inte det?

Oh my God Oh my God!...jävla låt till att sätta sig i huvudet.

Min stackars gamla kropp protesterar vilt mot springandet, men visst jag tränade både i fredags och igår så det är kanske inte så konstigt att det gjorde ont i benen idag. Jag sprang kortare än sist och inte gick det fort heller men jag sprang å andra sidan nästan hela vägen. Måste skaffa nya skosnören, de jäklarna går upp hela tiden.

Det börjar närma sig makens London resa (tisdag) och för att hålla ångesten och oron stången så planeras och planeras och planeras det. I morgon handlar vi hem massa mat så jag inte måste åka till Maxi tex. Jag gillar inte alls att vara själv med ansvaret, jag är så rädd att bli dålig igen. Men...jag har ju mamma så klart och många vänner runt omkring..och det vet jag...men jag längtar till nästa söndag igen. Hopplöst fall. :-)

Penthouse ska börja göra porrfilm i 3D...herre Gud vilka bilder man får..och de flesta ganska obehagliga. Är det verkligen en bra ide? Jag är MYCKET tveksam.

Vem drog ur proppen, vad trött jag är...

Tränade efter jobbet, fick till riktigt bra överkroppsträning, sen cyklade jag hem för att hämta barnen. Det kändes som en lysande ide´när jag fick den men inte när jag tittade ut genom fönstret, mulet, blåsigt och kallt...motivationen sjönk.

Hur får man upp den då? Jo, man går och väger sig innan man börjar träna, DÄR kan vi prata motivationshöjare. Förbannade fläskmage..

Nu ska jag bita i det sura äpplet och få domen, nästa vecka ska jag göra en BIA mätning så jag får svart på vitt hur fördelningen i kroppen (fett, fett, fett).

Ja ja jaaaaaa, jag vet. Jag ska ta det lugnt och inte förivra mig, ät bra och träna på så kommer det. Hade bara ett mikrobryt. Jag vet också att jag har sagt att det är att må bra jag är ute efter inte kilon...jag kanske ljög lite eller åtminstone lurade mig själv. :-)

Det är dessutom ett skitproblem, det finns människor med riktiga problem. En kär vän som redan har fått kämpa mot sjukdom har fler slag kvar att kriga, det ger en annan perspektiv kan jag lova. Man ska vara glad så länge man får vara frisk och de man älskar. Inget annat spelar någon roll.

Maken lagar mat i kväll - dvs hämtar kinamat! :-)

Jag är osäker på om jag har skrivit om detta innan men det är en tjej på gymmet som inte har trosor under sina supertajta jeans, detta förbryllar mig en del för det verkar..väldigt...obekvämt. Då är nog jag motsatsen, var på en av stadens butiker för att handla 3 Sloggi trosor för priset av 2. Eftersom jag var lite osäker på om jag hade tagit rätt modell bad jag expediten att öppna ett paket.

Piffig expedit: Ja..det är den stora modellen med breda resåren, den som är ganska rejäl.

Mindre piffig Anna: Ja tack, det är den jag ska ha.

Ridå!