söndag 30 januari 2011

Nähä, ingen bronsmedalj men vad duktiga Sverige har varit. Vilka tuffingar, Källman, Doder och Carlen som knappt kunde gå kämpar vidare, det hade man inte sett hos en fotbollsspelare...
Jag får försöka ta med mig den kämparandan när jag tragglar på löparbandet (hur nu DET ska gå till..) och pressa mig till att springa en minut till, haha.

Jag försöker ju ta tag i mitt liv lite när det gäller mat och träning och jag har en plan som jag nu tänkte delge.
Kommentera gärna om ni tycker jag har rätt eller helt fel.
Som jag har skrivit innan så har jag väldigt svårt för när jag får för mycket puls eftersom det triggar igång hela panikskiten så jag håller på och övar hur dumt det än låter.
Jag har varit väldigt frustrerad över att jag inte kan gå pass utan att må dåligt (gym funkar hyfsat) men jag har bestämt mig för att släppa det helt. Jag kör gym och så tränar jag på att lära mig springa, det kommer ju att vara perfekt eftersom jag har gott om bra rundor här ute. Känner mig väldigt taggad över det och jag tror att det ska funka. Så fort det blivit lite varmare ska jag börja cykla hem från jobbet i stället för buss.
Sen det här med maten, jag tänker på vad jag äter men det är inget extremt men ingen läsk eller godis på vardagar. Jag är noga med mellanmålen och försöker över lag att käka bra.
Men...inget slaviskt eller hysteriskt, bjuder någon på fika på jobbet och det är något jag gillar så tar jag en bit. Ordet "unna" sig är både mitt och Satan´s hatord.
Att hitta en slags helhet, att inte känna panik om det inte funkar en dag och skita i det utan bara tänka att det var en dålig dag nu tar vi nästa.
Jag tror att det kommer att hjälpa mig med panikångesten också eller jag är rättare sagt övertygad om det.
Skulle ljuga om jag sa att jag inte vill gå ner i vikt (eller snarare fixa till kroppen själva kilona spelar ingen roll om det är muskler) men det är liksom viktigare med hur jag mår i hela mig.
Hoppas att ni är med på hur jag menar..om jag är för flummig.
Jag får ta och skaka liv i min gamla målbild som var att se okej ut i jeans och topp utan att det väller ut både här och där...men jag har ett tillägg (ja ja skratta bara) att jag skulle väldigt gärna ha armmuskler som syns utan att man spänner armen. Japp, det hade jag velat.




fredag 28 januari 2011

Jäkla förkylning, jag som ville träna i morgon. I stället blir det soffan och det är visserligen trevligt men så får man inte bort ryggvalkarna. Om jag inte ligger i soffan och ringer en plastik kirurg förstås....

I kväll stod det handboll på schemat så klart, jag tycker att Sverige gjorde bra i från sig trots förlusten. De kommer att vinna brons på söndag, det vet jag. Och som jag har sagt många många gånger till Mållgan, "jag har alltid rätt".
Mållgan ja..(nu blir det smörigt) jag är så otroligt stolt över honom och hur bra det går för honom. Rätt dumt egentligen, man är väl stolt över alla sina vänner av olika skäl men när det blir så publikt så känns det mer om ni är med på hur jag menar. Jag tycker det är så otroligt roligt och jag blir så glad av allt beröm han får, en slags envägs beundran, fast visst han kanske blir glad när kokko doktorn kallar mig för A-människa också...även om det är mer tveksamt positivt. :-)
Hur som helst, roligt är det och brons blir det.

Nu ska jag ta min frusna lekamen och lägga mig i sängen, läser en jäkla skum bok just nu men den har mitt intresse kvar i alla fall.

onsdag 26 januari 2011

I dag har jag varit hos kokko doktor nr 4 i ordningen, tro inte att det är för att jag kört slut på de andra utan det beror på att jag är inte tillräckligt kokko för att träffa samma läkare jämt. Jag får "bara" träffa AT läkare, inget fel på dem, de är trevliga men det blir en smula tjatigt att berätta samma sak varje gång. Killen idag hade som förslag att jag inte skulle gå där längre utan min husläkare kan skriva ut medicinen i stället och göra uppföljning, fine by me för det var där jag tog den första kontakten.
Fick idel beröm, det är tydligen vi A-människor som råkar värst ut om man har ångest tendenser, vem kunde tro att jag var en A-människa. Inte jag i alla fall. :-)
Jag är så duktig och han var så nöjd med hur jag kämpar på (vi hade ju pratat i åtminstone 20minuter så han hade ju verkligen koll på mig). Visst, nu var jag lite spydig men jag vet någonstans att jag gör just det men vissa dagar när jag känner mig som en våt fis så är jag allt annat än stark. Bryt i hop och kom igen, det finns människor med riktiga problem.

Snor och host tendensen fortsätter här hemma men i morgon ska alla gå till dagis, skola och jobb som vanligt har jag tänkt mig. Det värsta är att jag börjar få ont i halsen och fryser...fuck.

tisdag 25 januari 2011

Jag måste ha en jäkla dålig självkoll/insikt..om man bortser från helvetes speglarna på Loket så kan jag vara riktigt nöjd med hur jag ser ut vissa dagar tills...jag ser ett kort på det. Jag ser ju för fasen ut som någon rysk kulstöterska på rymmen från Gulag. Givetvis måste jag göra det hela tiden då, eller har jag en ful kamera. Någon kanske undrar om jag tar kort på mig själv ofta? Nä men jag tänkte byta FB bild och har gjort flera försök att få till det.
Synd att jag inte kan photoshop, någon som kan hjälpa mig kanske?

Jag är inte så sjåpig med mitt hår så när jag skulle toppa mig idag (försöker att växa ut det igen) så kände jag mig lite busig så jag gav frissan fria händer så nu är jag begåvad med hellugg. W tycker att jag ser ut som en av församlings assistenterna på Mariagården...hon är väldigt snäll men säkert 20 äldre än jag.

Läste att Agneta Sjödin hade hittat kärleken över jul i Big Brother Peter som var mest känd för när han kissade på golvet. Icke säger jag som följde Big Brother, han BÖRJADE med att kissa på golvet för att sen fortsätta att kissa i sin egen väska och det blev ännu större humor dagen efter (han hade glömt vad han hade gjort) när han tar i sina kläder och undrar varför de är blöta....det är humor det.

I kväll är det handboll igen, vore himla fint om Sverige kunde slå Danmark så jag kan skicka lite retfulla mail till våra ägare i morgon. Semifinal på fredag, så jäkla gott. Vad duktiga de är, nästan lika duktiga som jag som proffspelare i soffan. Jag menar, hur svårt kan det vara? :-)

lördag 22 januari 2011

Undrar om handboll verkligen är bra för hälsan, vilken pärs det är i soffan. I dag var det så nervöst så jag försökte med någon slags variant där jag läste Aftonbladet med ett öga och tittade på matchen med det andra, det gick så där.
Mållgan på första sidan på Aftonbladets Sportbladet, det är häftigt...jag unnar honom allt och lite till. En av få människor som verkligen kan få mig att gapskratta.

En skön lördag, började med handbolls träning (nu jäklar...) för barnen, sen öva på att springa på Loket, sushi lunch med AP, fika hemma och go handboll. Skulle kunna knyta mig nu direkt tror jag.

På tal om handboll så ska jag dela med mig med en rolig sällskapshändelse vi hade på jobbet en gång där jag var i lag med en mycket go men en aning saktfärdig kollega i "Med andra ord". Man ska beskriva för sin lagkamrat ett ord, person, plats osv så ska den gissa...på tid..
Det hade gått ganska trögt för oss och det var väl för väl att jag inte är en tävlingsmänniska. Jag är ingen dålig förlorare men jag är en ganska kass vinnare.
Jag: Oh, det här blir lätt för det är sport och det kan ju killar (inga fördomar här inte), Slangen!
PK: Eeehhh?
Jag: Har varit utnämnd till världens bästa handbollsspelare!
PK: ????
Jag (en smula mer desperat..) Kom igen, världens bästa handbollspelare, spelade i Kiel, i landslaget i massa år. Staffan Olsson och och !!!! Kom igen!
PK: Näääääää, jag vet inte....
Jag: Men herregud du måste väl ha sett honom på TV!!
PK: Nja????
Tidtagaren: Tiden är ute!!!
Jag: MAGNUS WISLANDER FÖR HELVETE, DET VET VÄL ALLA!!!!!!

Sen går det en stund så kommer det....
PK: Anna, jag tror du har fel...
Jag: Fel?
PK: Ja, spelar han inte tennis??
Jag: Mats WILANDER!!!!!

Behöver jag poängtera att vi förlorade?

måndag 17 januari 2011

Det har varit en stirrig dag idag på jobbet och gå tidigare för att gå på Basal Kroppskännedom, känner mig splittrad. Borde beskriva den gruppen i ett eget inlägg, det är ganska bisarrt emellanåt.

Gjorde en liten medicin och matutryckning till en vän idag, inget större besvär alls en självklarhet tycker jag. Hade en diskussion med maken som muttrade "du är som en Florence Nightingale".
Inte så att han har några problem med att jag fixar sånt utan mer att jag erbjuder mig från början men det säger mer om honom än mig eller hur?
Han kläckte tom ur sig att han hade haft mycket mer på bankkontot om han var singel och inte hade mina "paketutgifter". (ja, jag gillar att handla och hitta på saker till mina vänner)
Jag sa till honom att skita på sig!
Får väl försvara honom att han sa det med glimten i ögat men vi har haft det samtalet en miljon gånger, han är nämligen så krass att han menar att alla goda saker man gör är för sin egen del alltså egoistiskt.
Han har väl rätt i det men en person som är ego och mår bra att göra saker för andra än en som är ego och bara tänker på sig själv är väl ändå en jäkla skillnad.

Näha, nu ska jag ta och polera glorian och guldstjärnan och ladda för handbollen. Heja Sverige!!
:-)


lördag 15 januari 2011

Ja jäklar i min låda det här blev en bra dag...
Först så lyckades W övervinna sin blyghet/rädsla och vara med på hela hockeyträningen (han vill själv, vi tvingar honom inte, men han vågar inte riktigt), tom göra ett mål när de spelade match som avslutning.
En smolk var hans klasskamrat som spelar tiden efter som gick förbi och sa lite hånfullt "vad det kul att äta igår?" Han fick nämligen ett bryt när de skulle äta, så som det blir för honom ibland. Givetvis inte bra men hur man kan vara så retfull och spydig när man bara är 6-år är en gåta..
Efter det åkte maken med barnen för att testa handboll (nu jäklar...) och det gick också jättebra, de tyckte det var kul. Däremot verkar inte J veta vad han gjorde där för han ville åka och träna fotboll igen sa han...hm.
Under tiden de var i Östersjöhallen och spelade var jag på Loket och fick i hop en riktigt bra timme, jag var väldigt nöjd med mig själv när jag åkte hem.
W gick till en kompis och maken tog J på bio så helt plötsligt var jag alldeles själv hemma, wow, jag tog en tupplur på soffan. Så gött.
Att sen se Sverige spela så jäkla underbart bra och med en sån vilja och glädje...underbart!

onsdag 12 januari 2011

Var som bekant och tränade igår (go träningsvärk idag) men jag glömde att skriva om en grej jag såg i omklädningsrummet.
Först kanske jag borde förtydliga att jag brukar inte spana på andra tjejer där men vi satt bredvid varandra så jag kunde liksom inte undvika det hela. Hon hade ett par supertajta jeans på sig, verkligen sitter som ett korvskinn (men snyggt), när hon klär av sig visar det sig att hon har inga trosor på sig!! Hur går det till, jag fick nästan skavsår av att bara tänka på det...

I morgon börjar äntligen handbolls VM, lite vettig sport att titta på TV:n.
J´s dagis fröken är så glad för att Magnus Järnemyr är tillbaka i landslaget, inte för att han är en bra spelare utan för att han är SNYGG. Vågar man verkligen lämna sina barn till någon med sådan omdöme...tveksamt. :-)

tisdag 11 januari 2011

Satan i gatan och fan och hans moster vad jag är nöjd med mig själv just nu....
Mådde inte alls bra idag, nervös, skakig och allmänt psykjobbig. Insåg att jag aldrig skulle klara ett pass utan att förgås så jag avbokade och gick till gymmet mest för att bara gå dit och försöka träna. Började köra lite lagom styrka men sen jäklar tog jag i, tunga vikter (nåja, inte sååå tunga) och jag prövade både Crosstrainern (eller pinnmaskinen som jag kallar den) och att springa på löpbandet. Jag trodde jag skulle dö! Men jag gjorde det! Ha!

Nu ska jag käka nyttig middag. Jag skriver det bara för att ha en anledning att berätta att maken köpte chips efter träningen, han har en teori att man inte får träningsvärk då...sen var han väldigt sugen. Jag sa att du är vuxen du gör som du vill men vi har bestämt oss för att köra med lördagsgodis. Då kommer den fina kommentaren: Ja, men du har sagt att det är fett före socker så jag dricker vatten till och inte läsk så då blir det nog inte så farligt!"
Jomenvisst, alla träningsgurus släng er i väggen för här är killen som tänkt till! :-)

fredag 7 januari 2011

Pratade med KP ang det här med att inte gilla speglarna på gymmet (jäkla kärringmage..) och det kan kännas en smula deprimerande men då kan jag rekommendera att göra något jag gjorde idag.
Vi har varit i Växjö på Äventyrsbadet, det var fullt med folk och stojigt (ja typ min värsta mardröm dessutom i baddräkt...) men...det finns ALLTID några och i detta fallet flera som ser bra mycket värre ut en än själv. Det kan man ju bli glad över, jag blev däremot mindre glad över att upptäcka att jag hade packat ner min gamla baddräkt. Den är nämligen för stor och har en tendens till att vilja ramla av upptill...eller rättare sagt den VAR för stor. Har inte haft den på ett år och nu var den inte så värst för stor. Det var ingen rolig upptäckt, sen var det jäkligt konstigt för jag upptäckte att tyget var slitet i en stor ring runt naveln, hur kan det ha blivit så? Märkligt.

Har även hunnit med ett rejält fynd idag. Vi var på Toy R Us för att W ville kolla på Lego (som inte finns här i staun), julklappspengarna brände i fickan. Då hittar jag av en ren slump eller kanske shopping skicklighet en Star Wars byggsats (inte Lego) som var de där långbenade hundarna eller vad det är som hade kostat 1999kr för...håll i er nu...299kr. Va! Det var väl ändå ett rejält fynd.
J blev överlycklig, han hade 500kr med sig och fick tom ett Scooby Doo husgrejsimos för sin 500-hundring. De hade någon slags lagerrensning.
Ekonomichefen alias maken fick bromsa mig för jag höll på att plocka med mig halva avdelningen för alla bra priser. Visst är frågan: Men Anna, det här behöver vi väl ändå inte? bara såååå tråkig. :-)

torsdag 6 januari 2011

Slappar i soffan och kollar på Ellen Degeneres talkshow, jag gillar verkligen henne, rolig och cool. I dag så intervjuade hon sin fru Portia De Rossi om hennes bok (självbiografisk om bla hennes ätstörningar), en varm och kärleksfull intervju vilket det så klart blir eftersom de är ett par.
En sak som slår mig när jag tittar på dem är att jag kan verkligen verkligen verkligen inte förstå hur man kan tycka att deras kärlek är sjuk eller fel. I alla fall inte om man är en normalbegåvad modern människa.
Vad är det som skulle göra mitt äktenskap bättre än deras??
Ja Ja, Jonas Gardell är en husgud hos mig så det är väl inte otippat vart jag står i den frågan.
En gammal kollega sa en gång att "Du skulle aldrig tycka att det var okej om det var dina pojkar som blev gay" Då svarade jag att för det första tror jag inte på att man blir utan att man är när man föds och för det andra får de vara precis som de är. Det enda som bekymrar mig är vad de kan råka ut för när det träffar människor som har fördomar som du" Visst, det är präktigt sagt men jag tycker verkligen det.
Samma resonemang att man inte ska få adoptera för det är inte "naturligt" men då borde väl ingen få adoptera för om ett par inte kan få barn så är det inte "naturligt" för dem att få det.
Jäkla trams är vad det är, en homosexuell man är väl inte sämre förälder än någon annan för att han är bög. Det finns så många hetrosexuella som inte borde få ha barn som ynglar av sig hur som helst, skulle det vara bättre?
Nä, klart att det inte är.
Kärlek är fan i mig inte fel hur den än visar sig!

PS, Pojkarna får vara som de är men det vore bra om de inte var transor i alla fall för hur i helsike ska de kunna hitta damskor till sina fötter...jag vet, jag är stl 43. :-)

tisdag 4 januari 2011

Hade gärna skrivit lite men snart är det handboll på TV, det börjar närma sig VM och äntligen är det ett VM på TV som man vill se inte en massa fotbollsfjantar och tandlösa hockeyrövar eller skidmän i vit pyjamasdräkt....

Jag har en paroll som någon kanske minns att tights är inte byxor, jag vill lägga till att "string passar inte alla rumpor även om den döljs av byxor".

Sen vill jag lägga till att det är på tiden att Loket gör en utseendebedömmning på blivande medlemmar, jag vill ha något att titta på när jag tränar. :-)

lördag 1 januari 2011

Nytt år, 2011.
Ska man våga sig på en summering av 2010...
När jag tänker tillbaka på året så känns det som året då panikångesten tog över men det är inte riktigt sant heller, den försökte ta över men jag slog tillbaka.
Jag försöker tänka på det när jag känner mig som en liten fis, att jag har trots allt kommit jättelångt om man jämför med i somras tex på Mållgans bröllop, my God vilket vrak jag var men att bara att vara med var ju en bedrift. Jag är glad för att jag fixade att gå dit, jag hade inte velat missa det. Så vackra och lyckliga.
Det finns en stor positiv sak också med allt det här som jag också påminner mig själv om ofta, jag har fått så otroligt mycket fina ord, peppning och värme av folk i min omgivning även sådana som jag inte känner så väl. Det är jag så tacksam för, försöker att fokusera på det istället för att reta mig på att jag inte fått stöttning där jag trodde den fanns, men det är väl så det funkar.
Har lärt känna en massa nya människor under året, det är kul.

Jag känner tillförsikt, det ska ordna sig det här och det ska bli människa av mig igen också.
Det har varit si och så med träningen förra året (inte självvalt) men det ska jag få ordning på, då vet jag att jag mår bättre. Inga nyårslöften men jag har bestämt mig för att försöka lära mig att springa så jag kan komplettera träningen med det, men jag måste ta det i min takt för jag har fortfarande svårt att tackla när jag får hjärtklappning.
Ska även tvinga med maken, ska dra upp honom ur soffkoman...det kommer han säkert att uppskatta...hrm.

Som småbarns mamma så är givetvis allt det bästa och givetvis det mest frusterarande med dem men herregud vad välsignad man är!
W tappade sin andra tand igår, stooor händelse - stor fokus här på lösa tänder. J pratar nonstop (undrar var han fått det i från...) och har de mest märkliga funderingar. Tuff som en bandyboll som sällan gnäller över sin jobbiga eksem.
Det har varit jobbigt för J att börja skolan men jag är stolt över hur han kämpar på och även att vi släppte på prestigen (som inte är så stor annars heller i och för sig) och tog hjälp av BUP och hans fröken. Det är en bit kvar men det har helt klart hjälpt.

Tidigt i somras så fick barnen en liten kusin och vi fick ta adjö av min mormor och vår hund Molly, den bästa carinterriern av alla.

Nu är det dags för nattning av två småttisar, ev så blir det en snarkande storis i sängen också. :-)