Nä nu snarkar karlhelvetet så mycket i soffan att jag går och lägger mig!!!!!!

Hundrade inlägget, då borde man kanske skriva något djupt och insiktsfullt...vad nu det skulle vara.

Har känt mig låg efter tisdagens lågvattenmärke på Loket men jag har nog en infektion i kroppen också för jag känner mig hängig även fysiskt.

Maken hostar och snorar och lille J hade feber när han kom hem från dagis, det är såna tider antar jag. Vi skulle åkt till farmor allihopa i morgon men nu blir det bara maken och W (som ska vara där på höstlovet) och jag och J får vara hemma. Sviterna av panik skit sommaren är att jag inte gillar att ha ensamt ansvar hemma, det gör mig orolig men mamma kommer nog ut en runda. Dessutom gillar jag inte att sova själv, någon som vill komma till familjen snor och host för att sova?? Inte det..nä nä.

Fick hem en mycket ledsen W efter skolan idag, han hade fått höra att han var "dummast i hela klassen". Det var ett tjafs som urartade tror jag och inte illa ment egentligen men när han var så ledsen är det svårt att hålla sig pedagogisk..helst hade jag velat säga till honom att han skulle sopa till dem, haha...men det gjorde jag inte så klart.

Förbannade jävla skit!!

I dag funkade det inte alls att träna, helt svag och skakig och jävligt nära ett panikanfall....var visserligen med hela passet men lättare vikter men det känns om ett monumentalt misslyckande.

Fuck!

Ska tycka synd om mig själv en stund för att sen jobba upp mitt jävla annamma ..snart, om en stund...fan fan fan...

Äsch, i dag var en skitdag men ändå inte en sådan skitdag som skitdagarna var förr. Tvingade mig ut på lunchen och gjorde några ärenden (gjorde av med pengar som maken påpekade), en kofta pratade till mig på Esprit. Nä, det är inte medicinen, den ropade lite fint så jag såg den på rea stället trots att det bara var en liten flik som syntes. Nu hänger den i garderoben. :-)

Min Esprit tossiga kollega tror att jag också får ett silverkort snart på Esprit men då får jag flytta hemifrån skulle jag tro.

Det blev en Loket runda efter jobbet, var ganska seg och dryg men någon nytta gjorde det väl. Får bygga upp lite entusiasm för FT i morgon, har jag tur är sparris killen där igen så jag kan få känna mig stark en stund. :-)

Ska strax knyta mig och läsa vidare i GnR biografin, väldigt intressant på ett overkligt sätt...vilka killar. Som jag har sagt innan, jag trodde man dog av knark och sprit!! Har precis läst om hur det var när de spelade in Paradise City , konsert bilderna i färg (de svartvita är från England) är inte som man kunde tro deras egna utsålda arena utan de var förband till Aerosmith...dessutom var de dyngraka och sönderknarkade (inte Axl) men det syns ju inte!

Dessutom är Slash oförskämt snygg...som jag sagt här tidigare, tro inte att jag glor på spännisar på gymmet. Nerknarkade rock killar is da shit. :-)

http://www.youtube.com/watch?v=Rbm6GXllBiw&ob=av2n

På tal om spännisar i gymmet, en av dem ställde sig på fullaste allvar mitt i gymmet häromdagen och drog av sin redan trånga tröja i SLOW MOTION för att blotta ett ännu mindre linne...så jäääkla töntigt. Fattar dom inte det, allvarligt!

Snart ska jag in i Cocilliana dimman men först ett par rader om dagen.

Barnkalas för J, piratfest. Jag gick väl igång lite på det där och spökade ut mig också, att det kan vara så kul att tupera håret och sminka sig warpaint...ska på fest om ett par veckor där jag kan få göra om det. Nice..

Barnen sover väldigt sött nu, inne i sovrummet i Toy Story tältet J fick av W i present. Ser hiskeligt obekvämt ut men det verkar inte vara något problem för dem trots att dom har beniga rumpor. J´s eksem är hemsk, han är nästan avskalad på hud på flera av hans fingrar och spruckna fingrar. Det ser så jäkla hemskt ut. Nu är han insmord och har bomullsvantar på sig, det får han ha nästa vecka på dagis också. Huden är så skör så vi måste försöka skydda den så gott det går. Lilla pyret...

Fan vad sexigt det är när man hör maken snarka i soffan...typ....

Tjejfika i går, alltid trevligt och i bland som igår djupt. När man kan och vågar släppa fasaden och prata om det viktiga, det som roar, oroar, sorg, det skulle jag inte vilja vara utan och jag är så tacksam för att jag får den möjligheten med mina vänner.

Man fastnar lätt i sina egna problem och att få satta i perspektiv eller få nya infallsvinklar är guld värt. Vi fick träffa ett litet mirakel också, söt som socker.

Det vankas kalas i Lyckeby, piratfest. 10 barn i två timmar, det ska väl gå bra?? Eller....jag är 0 pysslig och hittepåig men vi har i alla fall en Pinjata. Det är mitt trumfkort. Kunde inte fylla hela med godis för då hade föräldrarna hatat oss tror jag, så det är uppblandat med piratpengar och...platsdjur. Ja, det där med djuren haltar en smula men vad fan, jag hittade inget annat. Har guldsprayat stenar för barnen ska få leta efter en guldskatt, det var förbaskat kul att spraya. Man kanske kan hitta någon gammal grunka här hemma som man kan förgylla..maken?

Det är knappt att jag vågar skriva det men jag tror ta mig fan att jag börjar må rejält bättre, visst det är väl inte som förr men...jo, det är bättre. Ta jobbet tex, känner riktig arbetslust och engagemang, det var länge sedan. Däremot måste jag passa mig lite, kommer på mig själv att sitta och göra 3-4 saker samtidigt och det var ju precis det jag hade bestämt mig för att inte göra. En sak i taget för att undvika stress, huvudet är inte riktigt som det ska för jag har gjort en del riktiga rookie fel men inte värre än att det gick att rätta till. Har börjat läsa mailen hemifrån, det lovade jag kuratorn att jag inte skulle göra...ska skärpa mig..när som helst.

En annan sak jag måste skärpa mig med är att nu får det vara slut eller inte slut men mindre sushi ätande till lunchen. Har ätit det 3 gånger denna veckan och ja..det är onsdag. :-) Älskar sushi (tack för det MS) men snart tröttnar jag väl.

I morgon vankas det födelsedag här hemma, Snotan (jag brukar kalla honom för det) fyller år. Han har frågat sen juli när han fyller så för honom är det inte en dag för tidigt.

Tänker på hur nervös jag var för ett år sedan vid denna tiden, det är väl nackdelen med att veta när ens barn ska födas. Duschade och tvättade mig med särskild tvål som jag fått av lasarettet och gick och la mig tidigt för att få så mycket sömn som möjligt men det var mest en natt av snurrande och tittande på klockan.

Åkte in till sjukhuset i ottan för att få operationskläder och kateter, fy sjuttan för kateter..så läskigt men det var ett mindre bekymmer i sammanhanget. Allt gick lugnt och stilla och väldigt metodiskt tillväga, fördelarna med ett planerat snitt, så kom han ut 08.26 56cm och 4755g...en stadig bit.

Tyvärr råkade läkaren skära ett litet snitt i hans huvud, så han fick sys med ett par stygn det första de gjorde men nu har han ett fint litet ärr. Hans första ärr, så vild som han är lär det bli fler.

Vår lilla blåöga är söt som socker och har en vilja av järn, en mer envis unge får man leta efter och har ett humör som en krutdurk men det kommer han säkert ha nytta av när han blir stor. Han är tålig som få (har besvärlig eksem) så om han bara har bollkänsla blir han en grym handbollsspelare...ja mamma kan väl få önska. :-)

Har varit och tränat idag och det var så jäkla mycket folk på gymmet, inget för mig men jag bet i hop. Fick ta en liten paus och prata med den spännigaste av spänniga så blev det bättre. Hans metod för att peppa mig är att förolämpa mig så mycket det går, man går ju tillbaka och tränar bara för att slippa höra eländet. :-)

Men på det stora hela känner jag mig mycket bättre, annars har den senaste månaden mest varit ap-pung men det var kanske för att jag höjt medicindosen. Nu börjar jag känna mig riktigt bra fast jag vågar knappt säga det för då kommer det väl något bakslag igen. Voj Voj.

Jo det här med dumma brudar igen...satt och kollade på Kungarna på Tylösand. Nu måste jag skrika: VAD I HELVETE ÄR DET FÖR FEL PÅ TJEJER EGENTLIGEN??

(ja och killar också med tanke på de nötterna som är med där, lycka till i resten av livet med den meriten att varit med i det programmet)

Nu har jag funderat på ett par saker...får varna för fult språk...

Läser GnR biografin, har läst Slash´s egna innan och ett par om Mötley Crüe (har bara slumpat sig så, inget Mötley fan direkt) och det är ett par saker som är ganska slående.

Hur kan man svina, knarka, supa och knulla så mycket och fortfarande överleva? Jag trodde man dog av knark. Nu verkar de flesta av dem "rena" men jag undrar vilka biverkningar man får leva med efter ett sådant leverne, det måste ju finnas massor?

Sen funderar jag på det här med själva knullandet, jag kan kanske förstå att unga killar med rockstjärne komplex låter sig väl smaka men vad är det för fel på oss tjejer?? Nikki Sixx beskriver i sin bok hur dom radade upp typ 10 tjejer mot en vägg, snortade kokain från deras rumpor och hade sex med dem, ALLA i bandet.

Igen, att dom tyckte det var en bra ide kan jag förstå men tjejerna!! Va! Allvarligt talat...man blir ju mörkrädd. Kan det verkligen vara så häftigt att suga av Axl Rose under ett bord på en nattklubb.

Vi brukar skoja om att ha en sk 5-lista dvs 5 kändisar man får ha sex med utan att det räknas som otrohet men jag har tänkt om. Om man nu lyckas få chansen med en, i mitt fall Dave Gahan, hur mycket tror ni att han anstränger sig?? Det måste vara helt kass helt enkelt.

Ja om någon mot förmodan undrar vilka de andra är så är det, Johnny Depp, Dave Grohl, Marilyn Manson (okej jag vet...knäppt) och Micke Persbrandt (originellt va). Det kan variera lite men Dave har alltid plats nr 1 men jag har kommit fram till att det räcker med att jag får krama honom och säga hur mycket deras musik har betytt för mig. :-)

Nästa grej, journalister. Blev intervjuad i dag på jobbet och då började jag fundera på hur otrevligt det faktiskt är att bli intervjuad. Jag blir på min vakt, vågar inte svara spontant utan vänder och vrider på orden innan jag svarar vilket gör att själva samtalet blir en smula trögt. Visst är det tråkigt när man känner att man inte vågar svara för man inte litar på hur det framställs, att journalisten bara är ute efter att sätta dit en och redan har bestämt sig för hur texten ska vara.

Det är ju tråkigt för bägge, att misstro någon (rätt eller fel) och att känna sig misstrodd. Vad är det som gör att man känner att man måste vara på sin vakt för journalister, när de i själva verket är en grundbult i en demokrati. Vet att jag har en journalist vänner här som jag tycker om och respekterar och jag menar inget illa men visst är det värt att fundera på..??

Avslutar med ett litet tips till er killar som tränar, det är inte snyggt med cykelbyxor eller knälånga tajta byxor. Aldrig. Never. Inte en chans. Köp ordentliga byxor.

Min envise son...

I dag var det dags för dagisfotografering, yngste sonen i klädd fin kläder dagen till ära. Mormor hämtade från dagis men J hade dyrt och heligt lovat att inte tramsa med mormor utan hjälpa till (de enskilda korten måste förälder vara med på).

Ha!

Han vägrade ta av sig overallen när de gick in och det spelade ingen roll vad mormor lockade med så nu har han sin overall på sig på de korten! Däremot så fick mormor fixa till hans hår eller rättare sagt det krävde han. Att mormor skulle "spraaaajjja" hans hår...

Envisa barn, måste vara makens gener... :-)

Har precis kommit hem från en weekend resa till Stockholm, något som jag inte såg fram emot så där jättemycket. Kändes jobbigt att vara så långt hemifrån och med inte helt okomplicerade relationer. Får säga att det gick över förväntan, fixade tom en shoppingrunda i storstan. (har jag fokus på skor kan jag nog stå ut med både en och två panikrundor).

Vi var på väg till min freaksko affär när jag plötsligt märker hur en del människor beter sig lite konstigt, dom stannar och tittar (så där som man tittar om det hänt en olycka om ni fattar hur jag menar) och börjar plocka med sina mobiltelefoner. Hör en kille som ropar till en annan "Ringer du polisen eller??" Då säger maken "Anna, det är ett rån!" Då ser vi hur två män far runt i en guldmedsaffär precis bredvid oss, först gör vi just ingenting utan bara stannar till. Men så kommer dom utfarandes och den ena killen håller rånarväskan och en yxa i högsta hugg. Jag skriker till maken att han ska komma med barnen (jag stod ett par meter i från dem). Rånare nr 1 springer mot en bil som står parkerad i ett gathörn men rånare nr 2 ramlar och tappar både yxa och väska. Två killar springer fram för att hålla fast honom och då....drar rånare nr 1 upp en pistol och skriker "Stanna!!". Alla bara frös och stod helt stilla. Maken vände sig om för att stå emellan rånaren och barnen, jag? Jag stod som paralyserad och bara dum glodde.

Det kändes helt overkligt, som om man hamnat i en filminspelning eller nåt.

Rånarna hoppar in i bilen och kör där i från helt tokfort och extremt vårdslöst, det var bara tur att ingen var på gatan när dom körde förbi.

W blev jätteledsen och började gråta men J förstod inte vad som hänt. Efter en liten stund gick vi vidare och då skakade knäna på mig. För fan vad otäckt det var! Och overkligt.

Jag hittade skor i alla fall, i en liten märklig affär som mest såg ut som ett lager. Freakaffär som sagt.

Vi var även på Buttericks, en helt mycket rolig affär och ni kan väl själva räkna ut hur populär jag blev efter att ha köpt en stor Pinjata och ett plastsvärd som var över en meter långt som vi skulle släpa över stan tillsammans med mina skor, W´s skor och några klädpåsar och en stor påse från Lagerhouse som pricken över i.

W blev så impad av slottet att han var tvungen att gå in och bajsa lite, han var nog en smula besviken över att inte ha träffat kungen.

Helgen gick bra men det var väldigt skönt att komma hem som det oftast är, har köpt lite nya underlägg och ljus som jag försöker piffa upp hemmet med. Maken är inte överförtjust i mina ljusinköp om man säger så och visst...jag har ganska många.

Hade en diskussion med maken i bilen hem, på tal om att ingen av de vi träffade under helgen frågade hur jag mådde, (något som faktiskt sårade mig en hel del) att när inte en sjukdom syns så glömmer man bort den. Jag tror i stället att man tycker att en sjukdom i huvudet är pinsamt och inget man pratar om. Men jag känner inte så, jag skäms inte och då ska ingen annan lägga skam på mig. Så det så. Alternativt så får jag väl ha ett bandage runt huvudet eller nåt, kanske kunde hjälpa min frisyr....

För övrigt, mitt nya slagord: Tights är inte byxor - skyl röven!! (vad är det med folk!!)

Till sist ska jag verkligen försöka tänka på vad världens bästa Jonas säger: Du måste själv bestämma vilka som är ditt livs auktoriteter.

Satan i gatan, har varit och tränat FT på Loket och för första gången på evigheter så kändes det riktigt bra. Långa stunder tänkte jag inte alls på panikskiten utan bara övningarna, mala mala.

Kroppen känns så där behagligt trött. Fan vad skönt. Kommer att ha en go träningsvärk i morgon.

Trodde aldrig att det skulle gå bra i dag för jag har varit ganska sur och irriterad, klarar inte av en massa tjafs och bullshit.

So far so god med helgen men shit vad trött jag är, sovit riktigt dåligt och är spänd som en fjäder. Skit.

Hade vänner som jag lärt känna på Loket hemma igår, det var mycket trevligt även om jag blir lite stissig när jag ska fixa käk och sånt. Att sitta och prata i soffan om allt möjligt, träning, vänskap, förhållanden, sex, jobb, fördomar (tydligen hade jag gott om dem..) är något som jag verkligen tycker om och uppskattar.

Jag har fått förmånen att träffa den mest ärliga människa jag någonsin mött och det är både på gott och ont men just nu tycker jag det är mest gott. Detta tycker jag trots att jag fått höra att jag är tjock, dum, fördomsfull, har hängbröst och tråkiga kläder och allmänt...b . :-)

Håll med om att man ofta träffar människor som framställer sig själva med att "jag är alltid ärlig, rak och säger vad jag tycker" men att de då oftast/alltid innebär att dom tycker att dom får säga vad dom vill hur som helst men absolut inte kan ta det tillbaka och definitivt inte använder samma ärlighet till självrannsakan. Att höra någon säga raka saker även om sina egna tillkortakommanden och brister är uppfriskande och tänkvärt. Det har snurrat lite i bikupan idag.

Passade även på att ta på mig och visa mina glittertrosor, kan ha givit mina gäster men för livet...

Gårdagskvällens citat blir antigen: Jag hade tänkt att ge dig en flaska vin men jag drack upp den igår!

Eller

"Om vi hade träffats för 15 år sedan hade jag inte blivit kompis med dig för att du är sjuk" (mmm, låt den sjunka in lite..wow)

Jag har varit trött som ett spett idag men mamma var här och vi har röjt, städat ur, diskat och slängt. Så jäkla skönt när sånt arbete är färdigt.

I morgon är det ny vecka och en jäkla massa nya utmaningar, när ska jag bli som vanligt igen eller åtminstone lära mig att leva med mig själv? (ja ja buhu I-landsproblem, jag veeet)

En favvo DM låt...

http://www.youtube.com/watch?v=up3r4qRWxWE&feature=related