Slappade i soffan efter maten och hamnade framför Cops.

Polisen stannade en kille för misstänkt drog innehav och det hade han mycket riktigt, skyll dig själv kan man tycka men det var något så rörande över killen. Han fick sån tokångest för att åka in i fängelse (igen) och upprepade att han ville träffa sin son. Han var verkligen helt förtvivlad.

Vilket jävla skit droger är.

Nu åker pappan in i fängelse och kvar finns den här sonen.

Det var så jag blev tårögd.

Så bidde jag 40. Sen gick det utför, idag är det onsdag och jag har tänkt att ta mig till jobbet i morgon. Ont i halsen, feber och hosta. Ättestupan nästa?

I fredags hade vi barnkalas med Fångarna på fortet tema, jag tror att det som var mest uppskattat var att få kasta golfbollar på tallrikar. Det var eventuellt de två längsta timmarna i mitt liv, hur gör lärare och dagis fröknar egentligen?

W var nöjd och det är det som räknas men det blir kalas på lokal nästa år. Helt klart.

På lördagen hade jag mina vänner på middag och det var trångt, varmt men otroligt roligt. Jag kände stor tacksamhet när jag somnade på natten/morgonen. Det uppfanns en ny drink, Tysk WC Anka, den framkallade tydligen huvudvärk hos en del. Men jag...jag dricker bara Fanta. :-)

För sju år sen var jag så sjukt nervös och förväntansfull.

Klockan var ställd på halv fem för vi skulle vara inne på lasarettet vid sex för att förberedas för förlossning.

Nu ligger snart 7-åriga W i vår säng för att han och jag ska bli grattade samtidigt i morgon.

Jag kan inte fatta att tiden har gått så fort, föddes han inte bara för något år sen....och förresten, var det inte bara något år sen jag var tjugo?

Jag är närmre 60 är 20 i morgon, hmm...äsch, helt okej. Ingen ålderskris här inte.

Nu börjar det närma sig 40-års dagen och ingen kris i sikte.

Tanken var att jag skulle vara som mest i form och snyggare än någonsin när jag fyllde 40 och det kan man väl minst sagt säga att det gick "så där" med.

Fast jag vill inte klaga, jag är i alla fall hälsosammare än när jag fyllde 30, coolare och säkrare på mig själv och vem jag är. Det kan man ju vara glad för.

Själva födelsedagen på fredag delar jag med W så det blir kalas för hans klasskamrater på kvällen och förberedelser för det innan. Han vill ju ha Fångarna på Fortet tema....jomen.

Fast jag har en plan att få fira lite som jag trivs med, tänker jobba på förmiddagen ett par timmar för att sen gå bort till Loket. Kanske skulle försöka springa i 40 minuter dagen till ära, sen blir det sushi lunch. :-)

Jag fattar

Jag förstår

Det är tråkigt med någon som tjatar om träning.

Men...det gick skitdåligt förra måndagen när jag gick pass för panikskiten gjorde sig påmind så det var bara att pallra sig dit idag för revansch och det fick jag. Jag kan inte nog beskriva det underbara när hjärnspökerna flyger sin kos och det bara är svett svett.

Att man sen har trevligt sällskap (tack S och L) gör inte saken sämre alls.

Nu är jag så där härligt slö och nöjd, ska parkera den breda röven i soffan.

Efter nästan 20 års velande så gjorde jag äntligen en tatuering i onsdags, jag var sjukt nervös när vi skulle dit men det gick över förväntan. Okej visst, det kändes men inte alls så som jag trodde, det var en irriterande smärta mer än ont. Jag kan säga att det var den första men inte sista...

Rätt kul att när man pratar om tatueringar så känner många att de bara måste säga att de inte gillar tatueringar eller att det gör jätteont.

Hur mycket på en skala gissar ni att jag struntar i om någon inte gillar tatueringar, jag gör väl den för mig själv och inte för någon annan. Fast nästa ska bli till mamma....

I dag har jag varit i Ullared tillsammans med några jobbarkompisar, det var mycket trevligt, mycket dyrt (men hu så prisvärt och egentligen är det bara maken som tycker det är dyrt) och mycket folk.

Jag kan berätta att Ola-Conny är väldigt trevlig, han verkade inte bry sig att ett par tanter ville ta kort med honom. Han är väl van stackarn.

Vi var i en porroutlet (sakerna var inte second hand ) och vilka grejor det finns, en del saker fick jag titta på en stund innan jag förstod vad man skulle ha dem till.

De hade så klart en rejäl filmhörna och då kom mina fördomar på skam när det bla var ett lite äldre propert par som gick och valde filmer och en mamma som var där med sina tonårs söner.

Man kunde få gratis tidningar, bläddrade i en och där var det en tjej som kunde kontrollera sina klök reflexer kan jag säga...jisses.

Nu återstår det tråkiga, att plocka upp alla kassarna...

När jag cyklar hem från jobbet så passerar jag en dunge där det brukar sitta ett gäng alkisar.

Jag brukar fundera lite på dem när jag cyklar förbi.

Undrar hur det känns att sitta där med spriten som gemensam vän? En kvinna gick 10m från de andra för att kissa sist jag såg dem, fullt synlig för alla som passerade på cykelbanan. Skiter de i allt eller känner de sig utanför samhället i övrigt, kan man vara lycklig eller är livet bara sprit helvete?

En vän jobbar med ungdomar som kommit fel, hon berättade att det är bara ungefär 20% som de kan få på fötter igen och då är det oftast inte fötter på det sättet som en Svensson skulle säga.

Gud vad deprimerande, hur ska man skydda sina små telningar mot detta för inte kan jag väl vara så självgod att jag inte tro att det skulle kunna hända dem.

Att bara höra barns smågruff i skolan kan ju ge en oro så det räcker för ett helt kompani..

Usch ja, fy fan.

Jag ligger nerbäddad i soffan, har en riktig bonna förkylning. Det är otroligt synd om mig..men det verkar bara vara jag som fattat det. :-)