Okej okej, jag fattar det börjar bli tjatigt med träning hit och dit men fy bövelen vad bra det gick idag igen! Eftersom min värsta (hitintills) panikattack kom just på Loket för snart ett år sen så har det varit med stor viljestyrka och envishet som jag fortsatt gå dit även när jag nästan knäat när jag kommit in genom dörren. Att känna nu att jag börjar komma tillbaka till dit jag var innan ( ja ja jaaa, jag vet att det inte syns på min kropp!) gör mig så oerhört glad...och ja en smula stolt också. Även när allt känts skit så har jag inte gett upp utan kämpat på och det är det som börjar visa sig nu. Visst, panikskiten kan slå ner mig igen men nu vet jag att jag kan komma tillbaka.

Börjar det bli mycket ruggdunk? Ja...jag vet.

När jag kom hem åt jag ett smalt och duktigt mellanmål...sen en kopp kaffe med en stooor Mariabulle, gött!