Jaha, jag var peppad som fasen att ge mig ut på min första löparrunda idag...det gick inte riktigt som jag tänkt. För det första blåste det ju som satan och var kallt (men jag blev varm efter en stund, mycket varm..) och så var det mycket jobbigare än vad jag hade trott. Som tur var hade jag min plan att varva gång med löpning (mot slutet, lufsning) annars hade jag blivit helt knäckt tror jag. Men det är bara att försöka igen, nästa gång går det bättre...hoppas jag...

Plus med lång lugg - har man en finne i pannan syns det inte

Minus med lång lugg - när den växer ner i ögonen och man är för snål att gå till frissan och pröjsa för en klippning.

Köpte nytt nagellack idag som maken hatade, ska jag inte använda det då? Hm...jag hatar när han inte lyssnar för att han är försjunken i dumdatorn, kan man säga att det är 1-1??

Han och W har varit på hockey idag, maken förstår inte tjusningen alls. "De slåss ju bara, hur kan man då veta om det är bra spel? Nä, tacka vet jag handboll, det är också tufft men så där håller de inte på". Droppen var väl när de började slåss när det inte matchen ens var igång, gör tjejer som spelar hockey också så tros.

Fick till ett riktigt bra träningspass på Loket idag, det enda som inte funkade var att jag var så trött efter att ha sprungit att jag inte orkade köra så mycket magövningar efteråt. Men men..det får jag väl ta igen en annan dag.

Efter träningen så gick jag och AP en runda på stan och vi käkade lunch, i hälsokosten föll jag för argumentet för att dricka Aloe Vera (stavas det så?) och har tvingat med maken på detta. Han gnäller ju jämt på sin bubbliga mage (för mig som har maginfluensa paranoia är det otroligt irriterande) och nu provade vi en slurk. AP sa att det inte smakade något speciellt och hade en "rund" smak...hon borde gå och testa smaklökarna. Fy fan! Blä......men flaskjäveln var så dyr att nu blir det till att hålla ut.

I dag har jag varit med W hos tandläkaren, han är lätt modigare än jag där. Jag satt bredvid och rös när hon undersökte honom men man får ju hålla god min...om ett par veckor är det min tur. Blä.

Trots bristande vilja så tvingade jag in mig till Loket i går kväll men shit var värdelöst. Det var så mycket folk att man inte kom fram någonstans och fick köa till alla maskiner, jag gav upp efter en stund. Får se det som att det var trevligt att gå och duscha där...typ.

Ett av mina mål med träningen är att bli av med de jäkla rygg och sidovalkarna, de stör mig något enormt. Att jag har en magvalk kan jag leva med (den går inte bort eftersom jag har två kejsarsnitt ärr som gör att det blir en valk) men ryggen...bort bort bort! Läste en träningsblogg där tipset för att få bukt på det var att löpträna och styrketräna (även om det inte går att punktbränna) så nu jäklar fick jag en morot till. Det är väl kaninvarning snart med alla morötter. :-)

Måste sparka lite på mig, jag sover dåligt och är allmänt stissig så det är viktigt att vara positiv och inte fundera för mycket. Jag har så mycket oro som snurrar runt nu och jag vet inte riktigt hur jag ska hantera det.

Jag måste säga att det är ganska irriterande att känna sig sliten och trött när jag äter och lever bra nu.

Jag la ut en Spotify länk nyss på FB med The Ark, tråkigt att de ska lägga av. För rätt många år sen nu var maken och jag på Hultsfredsfestivalen och svärmor hade fixat band så vi kunde gå in på backstage området där artisterna med tillbehör har sitt öltält. Huvudet på mig gick så klart i spinn att få se alla artister och vid ett tillfälle där sprang jag nästan in i Ola Salo. Vilken vacker man! Och vilken utstrålning!! Det var ett haksläpp vill jag lova.

Maken kände igen två människor, Amelia Adamo (vad gjorde hon där kan man undra) och sångaren i SPOCK... :-)

Jag har precis haft min söndagskvälls ritual och lagt min medicin i dosetten.

Det är ett par stycken, mot hjärnbrist (vitsigt va), järnbrist, struman och hormontjohej.

Har tyvärr känt av panikångesten lite den senaste veckan, inte jättemycket mer som en skugga som följer mig.

Jag tror jag vet varför och det får man väl se som positivt, upp med skiten i solen bara.

Barnen har varit sjuka och det innebär precis som för alla ett pusslande men vi har varit underbemannade på jobbet ett par veckor och då stressar jag upp mig att jag inte kan vara hemma. Är orolig för att jag ska bli sjuk själv eller någon av mina kollegor eller värst av

allt-allihopa. Hur skulle det bli då? Jag är trots ansvarig för vår avdelning så det är mitt problem. Nu ska jag vara ledig ons-fre nästa vecka och det känns också jobbigt eftersom jag har varit hemma ett par dagar innan, tänk om jag eller barnen blir sjuka måndag eller tisdag. Hur ska det gå? Och tänk om någon av mina två kollegor måste vara hemma när jag är ledig, då måste jag ju jobba ändå, eller?

Så här är det att ha förväntans ångest, visst låter det kul?

Jag kan resonera med mig själv att det löser sig...men...det funkar inte riktigt.

Kom i håg att detta är med medicin, jag var med andra ord värre innan.

Har varit på Loket och tränat både i dag och igår, skönt att det funkar hyfsat i alla fall. Har ni tänkt att spännisar på gym antingen har väldigt lite kläder på sig eller väldigt mycket? Kolla så får ni se, det stämmer. Bäst får man väl ändå säga att de är som har mössa (!) på sig när de tränar...

När barnen kom så innebar det naturligtvis en stor omändring i livet, början är oftast en smula tumultartad och jag vet att jag tänkte att det blir lättare när de blir större. Men man möter onekligen andra problem som är mycket jobbigare än att inte få sova eller ömma tuttar.

Att vara förälder är lätt det svårast och mest frustrerande man kan göra tror jag. Ja ja, det bästa, lättaste och underbaraste också förstås men...ibland känns det som om man skulle behöva kliva av och lämna över till någon mer kunnig. Det är bara så svårt!

Jag är givetvis medveten om att det som är svårt för mig är en lätt sak för någon annan och att man kan ha mycket större problem.

Kom på en sak till som retar mig, när folk ska förstärka något tex att skriva "taaaack" trött men tänker helt fel och skriver "tacccccck" Läs ut det högt så fattar ni....

Nu får jag lov att sticka ut hakan igen och inte vara så snäll jämt.

Har kommit på att det finns en viss typ av människa på Loket som jag retar mig på nämligen de som inte anstränger sig.

Vad är det för mening att gå till ett träningsställe om man bara ska fesa runt, hänga på maskinerna med tramsvikter (ja, det är uppenbart att man kan ta mer). Den typen finns både bland de som verkligen borde ta det allvar och på pommes frittes människor. Har lärt mig det uttrycket av Satan, det är en smal människa (tack vare gener och Gud) som är fet inuti för hon/han kan äta skit utan att det märks.

Ja, jag är kanske lite bitter för att det gick så utomordentligt dåligt att träna idag. :-)

Ni trodde att jag skulle gnälla på spännisarna va? Jag retar mig inte på dem, jag fnissar åt dem..vilket kanske är värre? Ja ja, de fnissar eller gapskrattar säkert också åt mina ansträngningar så det jämnar ut sig.

Fick frågan varför Tiffany Persson är på bild på bloggen. Det är Mållgans fel, han vid ett flertal tillfällen påpekat att jag är lik henne. Först trodde jag att han menade till sättet (vilket jag kan hålla med om till viss del) men det verkar som att han även menar till utseendet...hoppas att jag har fel.

Jag älskar Tiffany, här får ni lite att skratta åt:

http://www.youtube.com/watch?v=HQBwERW4D5o

Ska till Satan och göra mätning snart, undrar om jag kan lura i henne att jag är 2,26m...

Det finns många utmaningar om förälder, en kommer när barnen blir intresserade av dinosaurier...kan någon tala om hur i helvete men uttalar:

Acanthostegas

Longisquama

Edaphosaurus

Estemmenosuchus

Dienocherius

Archaeopteryx

eller varför inte:

Protarchaeopteryx

Herre Gud!

Mamma har börjat läsa bloggen, nu får jag nog sluta svära så mycket som jag brukar..näää.

Hade att kanonpass på Loket idag, enda minus var väl att efter jag hade sprungit så mycket i slutet (mycket för mig) orkade jag inte köra mage men what the hell det blev en rejäl genomkörare ändå.

Jag tror faktiskt att jag sprang så pass bra för att jag blev lite irriterad, ibland är folk tramsiga.

Träffade den Spännigaste av spänniga, han gjorde sig rolig över min träning som vanligt och att det ska bli skönt att flytta från stan men jag vet, jag VET att han kommer sakna oss som bara den. Han spelar bara tuff så att man inte ska fatta det.

J var på handbollsträning men mycket gnällig, han är rätt gnällig mest hela tiden så vi tyckte bara att han tramsade men det visade sig att han hade feber. Ska vi ha en likadan vab-vecka som vi haft med W nu...suck. Som sagt, det är tur att vi har en pigg mormor att förlita oss på.

Nu ska det käkas vintergrill!!!

Försökte ta nya bilden till bloggen, att det ska vara så svårt...min kusins fotomodellstalanger verkar inte ha smittat av sig om man säger så, ser mest rädd ut, eller full....

Jag glömde ju en grej...

Nu vänder jag mig till de män som läser det här.

Ja, Alla hjärtans dag är fånigt, amerikanskt och komersiellt men...men...skit i det och hitta på något OVÄNTAT till era respektive. Och med oväntat menar jag inte hjärtformad choklad, färdig bukett från närmsta blomster affär eller någon liten jävla gosenalle.

KP frågade om man får ligga om man handlar en Alla hjärtans dags present och jag sa att det försämrar nog inte oddsen i alla fall.

Så, tänk till nu på vad din tjej kan gilla, hon kanske ha gett små "diskreta" hintar???

Behöver ni tips så får ni mer än gärna fråga för jag har hur många tips som helst.

Så tummen ur röven nu och fixa detta i morgon eller på lördag, kom INTE hem efter jobbet på måndag med present, visa att ni har planerat detta innan. Okej??

Om någon undrar över mig så har jag köpt mina två presenter själv på Tradera.

Vi börjar med gnället...fy faaaaan vilken träningsvärk jag har i armar, bröst och mage. Självförvållat men till en gräns som inte är rolig.

Jag är lite bekymrad över att ingen har erbjudit sig att ha spindel jouren, det känns ganska viktigt.

Vabben forsätter men äntligen verkar W vara lite bättre, har börjat äta och sitter inte bara som en slokad blomma i soffan hela tiden, jag ska vara hemma med honom i morgon och det ska bli riktigt mysigt. Håller tummarna för en sovmorgon.

Funderar på att byta bloggbild till denna...visst är det tråkigt med folk som inte klär ut sig till Halloween utan kommer som de är men jag orkade inte fixa till mig okej!!

Sjukstugan fortsätter, W har haft feber sen i söndags och den verkar inte vilja ge med sig alls. Det har varit ett trixande med vabbandet, som tur är har mamma kunnat hjälpa oss.

I morgon blir det halvdag för mig på jobbet, vi får bytas av vid lunch och så är jag hemma hela fredagen. Då får gym Svahn öppna igen. Var otroligt omotiverad när jag gick till Loket idag men det är oftast då det blir som bäst, körde mycket armar och mage som kommer att känna i morgon. Gött. Ja och så sprang jag så klart, det går lite lite bättre för varje gång. Den spännigaste av spänniga uppmuntrar så fint och står och hoppar i takt med hur jag springer på andra sidan salen för att visa att hela marken skakar...

Gjorde precis ett inlägg på FB som försvann så jag gör om det här.

Micke ska till London en vecka i början på mars så nu vill jag veta vem som:

Jag kan ringa om pannan går sönder?

Jag kan ringa om div andra fel som kan uppstå i huset?

Bjuder hem oss på lördagen för Melodifestivalens final?

Jag kan ringa om det dyker upp stora spindlar?

Som vill komma hem och äta hos oss på fredagen?

Som kan passa barnen i två timmar på helgen så att jag kan träna?

Jag kan ringa om jag känner mig lite mörkrädd? (kan man be mamma sova över??)

Intresseanmälningar emottages tacksamt! ;-)

Det är bara att inse...jag är en FB junkie, är löjligt irriterad över att inte komma åt mitt konto..

Dagens enerverande I-landsproblem, mitt FB konto funkar inte!! Känner mig helt avskuren från världen....

Okej okej, jag fattar det börjar bli tjatigt med träning hit och dit men fy bövelen vad bra det gick idag igen! Eftersom min värsta (hitintills) panikattack kom just på Loket för snart ett år sen så har det varit med stor viljestyrka och envishet som jag fortsatt gå dit även när jag nästan knäat när jag kommit in genom dörren. Att känna nu att jag börjar komma tillbaka till dit jag var innan ( ja ja jaaa, jag vet att det inte syns på min kropp!) gör mig så oerhört glad...och ja en smula stolt också. Även när allt känts skit så har jag inte gett upp utan kämpat på och det är det som börjar visa sig nu. Visst, panikskiten kan slå ner mig igen men nu vet jag att jag kan komma tillbaka.

Börjar det bli mycket ruggdunk? Ja...jag vet.

När jag kom hem åt jag ett smalt och duktigt mellanmål...sen en kopp kaffe med en stooor Mariabulle, gött!

Fy fan vad skönt med fredag! (och det skriver jag trots att min chef läser bloggen)

Skriver väldigt mycket om träning nu känns det som så jag ska inte berätta att jag har varit en runda på Loket idag...inte att jag sprang heller...eller att det gick bra.

Efteråt satt jag och drack en Prenet drink som mellanmål/återställare nere i repan och då slog det mig att det kändes helt okej. Om någon hade sagt till mig för ett par år sen att jag skulle kunna sitta på ett gym och känna mig hemma och känna att jag faktiskt hörde dit så hade jag sagt att det var ren idioti. Har insett att jag ska sluta säga "jag ska aldrig" för jag har gjort så många jag ska aldrig nu att man definitivt inte kan lita på mig.

Har haft ett samtal idag som berörde mig mycket och har satt många tankar i spinn, både om mig själv och min vardag. Det är alltid nyttigt men inte alltid behagligt.

I morgon ska W åka på sin första hockeymatch, jag tycker det är i tidigaste laget att börja med lag men det är väl så det funkar. Hoppas att blygheten inte vinner och han kan vara med som han vill, han kämpar så det gör ont i modershjärtat.

Jag ser fram emot att träffa AP efter lunch för att..ja nu kommer det igen, träna.

Jag vet inte vad det är med mig..känner mig alldeles spattig, kan det vara vår på gång tror ni??

Barnen sover, maken jobbar och jag spelar musik på löjligt hög nivå och känner bara för att skutta runt..men det kan man inte va? :-)

Så blev det strömavbrott här ute på landet, hade precis lagt mig tillrätta i soffan med en bok och fullt med ljus när det kom tillbaka. Nästan lite synd. Shit vad tyst det blir, man tänker inte på hur mycket huset låter annars.

Har varit och sprungit lite idag också på Loket, jag är en smula förvånad över att jag tycker att det är...ja kanske inte kul men det känns ändå så bra. Hade lätt kunnat göra det i morgon också men nu får jag nog vila lite, mina stackars ben är inte vana att bli misshandlade så här.

Vill slå ett slag för TV4´s dokumentär "Drömmen om guld", finns på deras hemsida. Man behöver inte vara intresserad av handboll för att tycka den är bra, tror jag i alla fall, svårt för mig att avgöra, haha.

Hyllade ju Mållgan här häromdagen men det är faktiskt en sak...ingen och jag menar ingen av mina vänner får mig att lipa som han (kanske inte han personligen i och för sig). Går det bra-lipar jag, får han beröm-lipar jag, förlorar de matcher-lipar jag...ett sablans lipande. Som i söndags, då lipade jag först över Snygg Stefans beröm och sen för att det inte blev medalj.

Det kan också vara så att allt det här slumpar sig så att det inträffar vid PMS eller nåt. :-)

Försökte förresten att hitta ett nytt gymspan på Loket idag men det är ju ta mig fan stört omöjligt. De där ängsliga muskel killarna som går igång på sig själva...nej, det är inte min grej.

Ja man går dit för att träna men att ha något att titta på skulle ju göra det lite trevligare, däremot finns det många snygga tjejer. Får väl titta på dem då. :-)

Jag är så jäkla nöjd med mig själv, om jag var nöjd igår så är jag nöjdare idag. Har varit och tränat styrka på Loket och sprang även lite och det går bättre för varje gång. Visst jag tycker det är otäckt när pulsen stiger men jag biter i hop och försöker andas lugnare och det funkar!

(i alla fall idag..)

Har känt mig så bräcklig och spröd (ja man kan känna sig spröd trots att man är lika stor som jag) men nu...äntligen känner jag att jag är på väg tillbaka. Jag känner mig stark.

Jo då jag inser att jag inte springer så långt om man jämför med andra som är på löpbanden samtidigt som mig men vet ni vad, jag skiter i hur långt och fort de springer, jag springer och det är bra för mig.

När jag sprang så finns det ju gott om tid, åtminstone i början för sen får jag tunnelseende, att kolla runt lite i gymmet. Den Spännigaste av spänniga satt i en maskin och bredde ut sig och så var det en liiiiiten tanig kille bredvid, det gick liksom 2,5 tanig kille på en Spännigaste av spänniga. Bara det så kul ut.

Nu är det kanske på sin plats att be om ursäkt för att jag kommer att vara elak.

Den taniga killen var helt kritvit, nördstuket typ. Jag tänkte direkt att han såg ut som någon som tänker börja på gym för att hitta sig en tjej, men även med ny kropp så skulle det inte hjälpa det inser vem som helst. Sen kom det en tjej som såg ut som att hon var där för att kunna hitta sig en kille, en nörd tjej helt enkelt. Men vad fel jag hade, det visade sig nämligen att de två var i hop! Det finns ett lock till varje gryta....

Maken förbereder middagen i morgon:

"Det här är en charonfrukt va??"

"Nej lilla du, det är en lime"

Har jag sagt att han brukar skryta om att han hade 4:a i hemkunskap, host host.