Jag har läst Malin Wollin aka Fotbollsfrun´s blogg länge och i går berättade hon att hon väntade sitt fjärde barn. Hon skrev att hon var nervös över att hon skulle på ultraljud idag och tänk om det hade hänt något, det är rädslan man alltid har när man är gravid. Så i dag har hon skrivit att barnet hade dött i magen och att hon måste föda fram det i morgon.

Fy fan säger jag bara, så fruktansvärt hemskt.

Har en vän som fått göra samma sak, kan inte föreställa mig den känslan det måste vara.

Det är ganska mycket hysch hysch runt det där har jag märkt, tex missfall är jättevanligt men när jag fick mitt så visste jag ingen annan som hade haft det men så visade sig att det var ju flera som jag kände. Varför pratar vi inte om sånt här, vi kvinnor åtminstone. Skulle det vara skämmigt? Nä absolut inte.

Jag vet inte om jag har skrivit det här innan men jag hade ett missfall innan jag fick W, det var inte så långt gånget ungefär i v 10 men det var svårt ändå.

En av mina bästa vänner som då var höggravid var och hälsade på mig på sjukhuset och hon satt och nästan skämdes lite över sin mage men jag var bara glad att hon var där.

Vi hade turen att det gick bra nästa gång och en gång till efter det men det är ju inte alla som har.