I morgon är dagis stängt, vad är det som gör att jag känner skuld i att vara hemma med J. Att jag inte har delat upp dagen med maken eller fått mormor till att ta en del eller ännu hellre hela dagen. Det är helt knäppt, varför ska jag känna att jag behöver be om ursäkt för att jag behöver ta hand om mitt barn en dag.

Det är så klart lätt att skylla på att det är så i företaget men det är inte hela sanningen, det är jag själv som sätter de grillerna.

Trams.

För 10 år sen jobbade jag på Karlskronahem, vi hade en dag med planerad övertid för att vi skulle lägga över hela kundkön manuellt till ett nytt system.

Radion stod på när vi jobbade och då hörde jag på nyheterna att det hänt en olycka i New York och ropade till mina kollegor att jag inte hade hört riktigt men att det hade hänt en stor flygolycka. Försökte komma in på både Aftonbladet och Expressens hemsidor men det gick inte, belastningen var väl för stor.

Efter ett tag så gick vi upp till VD:n´s rum för där fanns det en TV och man fick se det ofattbara. Det blev inget mer jobb den eftermiddagen, det var för ofattbart och hemskt för att man skulle kunna koncentrera sig på något annat.

10 år, det känns som ett par år bara.