söndag 30 januari 2011

Nähä, ingen bronsmedalj men vad duktiga Sverige har varit. Vilka tuffingar, Källman, Doder och Carlen som knappt kunde gå kämpar vidare, det hade man inte sett hos en fotbollsspelare...
Jag får försöka ta med mig den kämparandan när jag tragglar på löparbandet (hur nu DET ska gå till..) och pressa mig till att springa en minut till, haha.

Jag försöker ju ta tag i mitt liv lite när det gäller mat och träning och jag har en plan som jag nu tänkte delge.
Kommentera gärna om ni tycker jag har rätt eller helt fel.
Som jag har skrivit innan så har jag väldigt svårt för när jag får för mycket puls eftersom det triggar igång hela panikskiten så jag håller på och övar hur dumt det än låter.
Jag har varit väldigt frustrerad över att jag inte kan gå pass utan att må dåligt (gym funkar hyfsat) men jag har bestämt mig för att släppa det helt. Jag kör gym och så tränar jag på att lära mig springa, det kommer ju att vara perfekt eftersom jag har gott om bra rundor här ute. Känner mig väldigt taggad över det och jag tror att det ska funka. Så fort det blivit lite varmare ska jag börja cykla hem från jobbet i stället för buss.
Sen det här med maten, jag tänker på vad jag äter men det är inget extremt men ingen läsk eller godis på vardagar. Jag är noga med mellanmålen och försöker över lag att käka bra.
Men...inget slaviskt eller hysteriskt, bjuder någon på fika på jobbet och det är något jag gillar så tar jag en bit. Ordet "unna" sig är både mitt och Satan´s hatord.
Att hitta en slags helhet, att inte känna panik om det inte funkar en dag och skita i det utan bara tänka att det var en dålig dag nu tar vi nästa.
Jag tror att det kommer att hjälpa mig med panikångesten också eller jag är rättare sagt övertygad om det.
Skulle ljuga om jag sa att jag inte vill gå ner i vikt (eller snarare fixa till kroppen själva kilona spelar ingen roll om det är muskler) men det är liksom viktigare med hur jag mår i hela mig.
Hoppas att ni är med på hur jag menar..om jag är för flummig.
Jag får ta och skaka liv i min gamla målbild som var att se okej ut i jeans och topp utan att det väller ut både här och där...men jag har ett tillägg (ja ja skratta bara) att jag skulle väldigt gärna ha armmuskler som syns utan att man spänner armen. Japp, det hade jag velat.




2 kommentarer:

  1. Låter klokt Anna! Du kämpar på bra med löpningen och jag lovar dig att du kommer att nå ditt mål! Ses på Loket! /Anna

    SvaraRadera
  2. Jag tycker att det låter väldigt sunt på många plan! Att det tar lite längre tid, vad gör det? Du kommer att fixa det!

    SvaraRadera