Jag erkänner...jag köpte Aftonbladets bilaga Klick bara för att läsa om Linda Rosings bröllop. Jag är lite fascinerad, hela det här "jag byter namn så finns inte det gamla kvar" och hela tjohejet runt bröllopet med tex att läsarna ska välja klänning, att hon gör brasilianska vaxningar mm (tack för den bilden i huvudet..) .
Det är ett långt "reportage" där de inte har missat att skriva vart som köpt blommorna, ringen, hyrt klänningen och fracken osv osv. Jo jag fattar, dom får betalt eller snarare sakerna billigare för att dom nämner det men är det inte bara såååå pinsamt?
Att sälja sitt bröllop till en tidning eller tänker jag fel, att det är smart kanske att slå mynt av sitt kändisskap.
Kan även erkänna att jag läser hennes blogg, hon är så glad på semestern (vilket så klart är bra, man ska vara glad på sin bröllopsresa) för det är inte många svenskar där så hon blir inte igenkänd. Nu är jag kanske lite trög men är inte allt detta en smula motsägelsefullt?
Hon har blivit känd på att vika ut sig, knulla i TV, struliga romanser osv osv vilket ha gjort att hon kan sälja sitt bröllop till Aftonbladet. Hur blir det sen då, nu när allt det gamla ska sopas under mattan och man inte vill bli igenkänd, gjorde hon inte allt det andra innan just för att bli igenkänd.

Sånt kan man ju fundera på när man inte har något bättre för sig, haha....

Dom pratar om Fantomen på radion och djungelordspråk typ "När Fantomen rör sig står blixten stilla" jag kan en bättre:
"När Fantomen runkar går det för hela djungeln".

Hahahaha....

Har varit på en mindre turné på ett par dagar och det är en sak jag funderar över. Är det inte märkligt att man inte frågar någon som man vet mår dåligt hur den personen mår? Eller att man inte beklagar sorgen om man vet att personen mist någon?
Jag funderar på om det är något typiskt "svenskt" eller om det bara säger något om personerna själva.
Okej, okej det är kanske en smula självupptagen men hey det här är min blogg...
På tal om mig själv så har jag ökat min medicindos i kväll, 10mg till bara så där. Så nu får vi se om det kan blir något redigt av mig. Troligtvis inte.

Mot soffan!!!

Gjorde ett inlägg innan som verkade försvinna, nytt försök...

Träningen igår gjorde nog någon nytta för jag har träningsvärk i axlarna och vaderna..nu var det ju meningen att jag skulle träna ryggen när jag var där i och för sig...

Började igår med en självhjälpsbok mot ångest, man skulle börja med att fylla i en massa formulär om hur ångesten och agorafobin var i ens vardag. Jag har aldrig varit bra i skolan men här lyckades jag nästan få högsta poäng på allt...det var ju...roligt. Suck!!!

Men jag hänger i, ska prata med läkaren i dag eller i morgon om att öka dosen på min medicin lite till. More drugs...Mållgan tror att jag kommer att bli Tiffany Persson på riktigt med mer mediciner, han tycker ju att vi är lika. Schysst..

Här följer ett smula schitzo inlägg.

Snälla Anna: Det var väl jättebra att du tog dig in till Loket för att träna för första gången på flera veckor! Känn dig stärkt att du kunde gå dit och stannade kvar även om det var obehagligt.

Elaka Anna: Din infernaliska mupp! Hur svårt kan det vara egentligen, du älskar ju Loket! Då ska du väl kunna vara där utan att må skit eller hur? Och träningen sen, den kan ju inte gett någonting med de stressade hyperventilerade fesövningarna!

De rösterna har jag i huvudet... :-)

Två uppmuntrande citat från morgonen:
J: Ååååhhh, jag såg mammas rumpa. Äckelpäckel!!!!
Maken: Jag hånskrattar inte åt dig, jag hånskrattar med dig.

I går morse så dog min lilla mormor, det är så klart sorgligt men samtidigt skönt. Hon har varit rejält sjuk ett tag och mot slutet var det bara en plåga för henne. Jag tror inte att jag har förstått det riktigt ännu, att någon som funnits hela ens liv är borta.
Trots detta åkte vi på Lasse Winnerbäck i Ronneby igår tillsammans med goda vänner. Vädret var hemskt, det spöregnade och blåste men vi var väl förberedda och ordentligt påklädda (Mållgan hade tom en sydväst..) så det var helt okej ändå. Konserten var kanon, han är verkligen helt otrolig live. Jag rekommenderar alla att se Lasse åtminstone en gång.

Jag vet att jag har varit en smula (hrm..) gnällig och självömkande på sistone och det är ju inte speciellt sexigt men igår kväll var jag verkligen glad och tacksam. Att vara tillsammans med goda vänner på det sättet är underbart, jag glömde bort mig själv en låååång stund. :-)

Glömde en sak, en super viktig sak....
I och med hela ångest terapi medicin köret så ska man helst undvika/minimera koffein...jag har fått säga hej då till min älskade Coca-Cola!!! Alkohol ska jag helst också undvika men se det är inget problem, jag kan vara med i vilken frikyrkoförbund som helst om det bara hängde på det (vilket jag misstänker att det inte gör). Men min Coca-Cola...jag får be om ursäkt redan nu när det inte blir någon julbonus på Sverige kontoret.

Tro på fan men jag tror att medicinen har börjat fungera lite nu...jag känner mig fortfarande skakig, taskig matlust och lite orolig men det är bättre. Var på Maxi i söndags och handlade (ja, såna löjliga saker är stora i min värld just nu) och det var lite obehagligt men inte som innan, obehaget hade en annan känsla liksom.
Kunde tom andas mig igenom en snabbrunda på Gekås i måndags. Gekås igen tänker ni säkert nu men det var inte min ide utan makens, det bor tydligen en liten Rose-Marie i honom vilket gjorde att han fick ta inköpslappen så gick jag och barnen in i slutet. Jag börjar bli oroväckande haj på Gekås, maken hade inte hittat min duschcreme och hans Dubbeldusch och jag hittade dem direkt trots att det var ommöblerat. Jag har kanske en Nivea radar eller nåt.
Ett av de mindre lyckade köpen var två st lysande och otroligt irriterande låtande lasersvärd för 29kr/st.

Vi har varit hos pappa i Stenungsund ett par dagar med obligatoriskt besök på Liseberg, som tur är inte barnen så karuselliga av sig för det är sannerligen inte jag. W tjatade om att spela på Estrella hjulet (förra året la jag ner en smärre förmögenhet så han kunde vinna en chipspåse) och så satsar han 5 spänn och får stjärnvinst med en gång. En säck med chipspåsar som väger 3kg!! Den säcken ska för övrigt bli min nya träningsväska, Estrella grillchips byggde denna kropp..
J bröt så klart i hop när han inte vann något så raskt över till Marabou hjulet där jag lyckas vinna en chokladkartong på 2kg...fast vi sa att det var J som vann. Slutade det där? Icke, två Plopp, en Gott och Blandat påse och en Malaco väska blev det också. Har näsan aldrig lyckats vinna något innan så det var kul..en stund..det visade sig vara både tungt och otympligt att bära omkring på godiset.

I går vad det dags för att fiska krabbor, barnen tröttnade skitfort och vem blev stående med snörena med krossade musslor? Jo just det, jag. Jag vet inte om ni har tänkt på det men krabbor är väldigt lika spindlar, stora hårda läskiga spindlar. Jag fick upp ett par stycken i alla fall och på köpet brände jag ryggen och axlarna så nu ser det ut som om jag har en vit BH på mig när jag är näck. Mycket läckert, not.

Nu är det bara en dag innan det är dags för världens bästa Lasse...har ni inte sett honom live - gör det!

Jag har varit och hämtat ett bokpaket idag: "Jag är inte galen - en bok om panikångest", "Ingen panik-fri från panik-och ångest attacker i 10 steg" och Kepplers nya....undrar vilken man ska börja med..dom första två verkar ju..roliga...

Maken är i väg med barnen för att kolla på Shrek, jag skulle ljuga om jag inte sa att det kändes att jag inte kan följa med men jag försöker också tänka att det kommer fler filmer. Det är svårt att känna att man inte kan ställa upp som man vill på sina barn.
De här senaste månaderna har varit väldigt omtumlande med läkarbesök, en otrolig ångest och försök till en normal vardag. Jag har blivit förvånad över den väldiga vänlighet och omtanke jag har fått, ibland där jag minst anat det men jag är också förvånad över den likgiltighet där jag trott att jag skulle få stöd. Människor kan förvåna en på många sätt antar jag.
Hatten av för min käre make, han är både ett stöd och en spark i rumpan när jag behöver det.

Ibland måste vi tjejer gå till en särskild farbror doktor (eller tant doktor i detta fallet) för att kolla så att alla grejor sitter där dom ska och att det inte tillkommit nya (läs:cellprov) i ska vi säga Mumindalen i fall det är barn som läser. Det har jag gjort idag (mycket lasarettet denna veckan) och man känner ju sig gärna en smula utlämnad när man ligger där, det är liksom inte det roligaste man vet precis. Just som fru doktor undersöker med ultraljud (det är en läskigt stor stav som de använder) så ringer hennes telefon och vad gör hon då...jo, hon svarar och har ett samtal ang medicin instruktioner...och där ligger jag med benen i vädret. Då kan man hålla sig för skratt kan jag lova!

Dagens asgarv:
Kokko doktor: Vi kommer att ta ett prov för att kolla så att din salthalt i kroppen inte har sjunkit för mycket men (nu kommer det...) det bör inte vara en risk för någon så ung och frisk som du...
Jomensåatt...för det är precis så jag känner mig, ung och frisk.

Det är vaaaarmt...puh! Jag är inte så mycket för solstekning annars heller men nu när jag inte är helt hundra (finns nog dom som skulle påstå att jag aldrig är det) så är det ännu jobbigare.
Aptiten är nästan borta igen men av någon väldigt märklig anledning så finns det en sak som jag är sugen på, givetvis är det skitonyttigt (något annat kan man inte vänta sig av mig). Jo, sån där skivost som man ska använda till hamburgare, det är gott...konstigt.
Ska till kokko doktorn i morgon, kan väl vara "kul"... Hon är väldigt trevlig och väldig väldigt liten, vi ser ut som lilla Anna och Långa farbrorn när vi går bredvid varandra. Ja fast tvärt om då med namnen och att jag inte är en farbror...det blev nog inte en sån bra liknelse, haha..

Jag åkte hem med en bikini och en baddräkt så det gick bra men jag var så skakig att jag knappt kunde knäppa bikinitoppen...men men och stärkt av den "framgången" så tvingade jag maken att springa i några affärer till, något han säkert uppskattade.

Vi kom hem och packade in två super sura barn i bilen och åkte till Barnens gård vilket vi trodde skulle förbättra deras humör. Om det funkade? Nja, inte precis men det borde jag kunnat räkna ut med en krita och arslet...

I dag måste måste måste jag ta mig in till stan för att fixa en bikini och baddräkt, att ett sådant vardagligt och enkelt göromål kan skapa sån magvärk. Förbannade tabletter - börja verka nu!!!

http://www.youtube.com/watch?v=ddDVWXNsV9U (hehe..)

Får man gnälla på värmen...puh...fast jag fryser oftast ändå. Kroppen gillar att spela spratt nu så jag kan frysa och svettas samtidigt, om man ska tänka positivt så är det...spännande.
Muntorrhet är också en rolig effekt av medicinen, maken köpte en slags sugtablett på Apoteket som skulle hjälpa och det kan man väl säga att den gör för det är äppelsyra i den. Surt som fasen, får salivutsöndring bara av att tänka på den.

Har ni sparat till längre hår någon gång? Det går så låååååångsamt...håret på benen växer minst 10ggr så fort, det är jag övertygad om.

Barnen tittar på Bollibompa, Timotej är där och spelar...fy fan vad illa det låter, haha...

Nähäpp, inte sitta och slösurfa längre, lika bra att ta hand om benen så jag inte trasslar in mig i tramporna i morgon.

Känner att livslusten har kommit tillbaka och aptiten, åt sushi på lunchen - gott. Skulle lätt kunna äta det 5 dagar i veckan tror jag.
I morgon är det dags att höja dosen på min medicin, läkaren trodde inte att jag skulle märka av det så mycket men jag är givetvis rädd att må så dåligt som jag gjorde förra veckan. Får en massa positiv peppning att om jag bara tar mig igenom detta kommer det att bli bra...cant wait. Jag är trött på att må dåligt och trött på att tycka synd om mig själv och framför allt är jag...trött på mig själv. :-)
Att gå på gymet och träna däremot känns inte aktuellt men jag tog mig i kragen och körde lite hemma här i eftermiddags, jag stod för underhållningen tydligen för barnen satt i soffan och käkade päron och tittade. Dom verkade inte överdrivet imponerade...högst märkligt...

I går var vi på bröllop, det var något jag såg fram emot och även var väldigt väldigt nervös inför...men det gick hyfsat. Min medicin valde att inte bråka jätte mycket med mig, bara så där lite så jag höll mig på tårna..morr..
Bröllopet innehöll det mesta: ett mycket vackert och lyckligt brudpar, prästen kallade brudgummen för fel namn i kyrkan..., fina tal (speciellt från tärnan-suveränt), god mat, förmodligen god dryck (jag drack bara vatten), ett jättebra liveband, manliga gogo dansöser eller snarare dansörer eller dansör är nog att ta i också.
Vid 2-tiden var jag så otroligt trött att jag övertalade den salongsberusade maken att åka hem, han är lite sliten idag..hehe...tycker jag synd om honom? Nej, själv göra själv ha men jag misstänker att det finns de som var på festen igår som är i sämre skick än honom.

Har ni tänkt på att ibland kommer man inte på hur mycket man saknar någon, en vän, förrän man pratar med den. Det tänkte jag på igår.

Har tagit mig igenom en stressig dag på jobbet idag, känner att det blir bättre men jag är så jäkla seg i huvudet. Inte alls den effektiva Anna jag brukar vara, eller tror mig vara snarare, haha...
Maken var vänlig nog att valla mig i parken för frisk luft och mat på lunchen, var även och fixade en 45-års present. Den var så pass bra att jag funderade på att behålla den själv men så kan man ju inte göra. Eller? Jag kanske får tillbaka den när jag fyller 40.

Maken och J ska hämta store sonen halva vägen till Hultsfred så jag får en kväll själv...vad ska man hitta på tros...det blir förmodligen inte mer spännande än att jag äter framför TV:n. Jag skulle kunna svulla på chips för jag har sett en påse här i krokarna men inte ens det är jag sugen på och DÅ är det illa. Chips är basmat för mig, jag älskar chips men bara Estrella.