Ta dig i bajan panikångestjävlaskitkanintefåpulsutanattbenenvikersig!!!

Vilket pass på Loket, så gött...så kul...nu undrar jag bara hur man haltar med bägge benen.

Tre saker på Loket idag:

• Sötaste lilla pojken (strax över 20 skulle jag tro) ever var där.
• Jag har förstått att män/pojkar/killar måste klia sig på snoppen alt känna efter så att den finns kvar i tid och otid men man behöver INTE göra det i ögonhöjd framför någon som sitter i maskin.
• Skumberg har en flickvän, inte så lite skum hon heller. Det finns en till alla, ja det gör det.

Vi har blivit med husvagn, vilka enorma vuxenpoäng. Den är jättefin och jag längtar tills vi kan ta en runda för att prova. Kan vara rätt bra att göra det nu när det inte är så mycket folk på campingarma, gröngölingar som vi är.

Jag tycker tom om att bara sitta där inne och göra just ingenting och packa givetvis. Jag älskar att planera och packa. Att packa upp däremot är inte kul.

Första veckan på jobbet var ganska stimmig men det gick det med och eftersom det är månadsskifte på torsdag så lär kommande vecka bli likadan.

Jag vet att jag skriver det hela tiden men det är helt underbart att antingen cykla hem eller hellre ta en runda på Loket när det är mycket i huvudet.

Skulle ha tränat idag också men jag har ont som fan i hälfan idag. Jag har format ett mål, jag ska sakta och försiktigt få till löpningen så att jag kan springa på morgnarna till sommaren när vi är ute med husvagnen.

Sist jag skrev (ja jag vet, lat lat lat) så tog jag upp det här med att fånga dagen och hur svårt det är.

Vi fångade dagen lite grann med husvagnen, varför bara prata om "någon gång i framtiden". Man vet inte ett skit om vad som händer, vi kan bli sjuka, skilja oss eller något annat så varför vänta.

Dessutom tror jag att min onepice kommer att trivas alldeles utmärkt i husvagnen.

En vän skrev om en förlust på FB idag och uppmanade till att vi ska vara bättre på att fånga dagen. Göra det man vill och inte vänta för man vet inte om man får chansen.

Jag håller med om det men visst är det svårt att leva efter det? Det är så lätt att glömma bort och så går dagarna i sin stilla lunk och man skjuter saker på framtiden.

Man kanske skulle ha en stor lapp på ytterdörren så man såg den när man gick hemifrån.

Själv är jag väldigt förtjust i sinnesrobönen:

Ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden. Egentligen börjar texten med Gud men det finns måtta på mitt hädande. :-)

I diskrummet på campingen:

Han: Ska jag gå tillbaka till husvagnen och förbereda något?

Hon (mycket släpigt): Du kan väl...fixa med salladen...duka och...göra allt vackert.

Tror ni att det knarkas mycket på campingar??

I dag har jag tänkt på att det vore finfint om det fanns Harry magi så man kunde trolla bort det man ville.