En bekant till mamma berättade om en flicka som är 10 år och svårt sjuk i anorexi, 10år! Hur är det möjligt kan man undra. Det är många saker man kan undra faktiskt. Har i veckan (fråga mig inte varför för det förstår jag inte själv) börjat läsa Kissies blogg...wow, då känner man sig gammal kan jag lova. Kolla själva så fattar ni. http://www.kissies.se/

Det är alltså så förebilderna för unga tjejer ser ut och skriver..okej, lycka till!

Har försökt övertyga maken om att Ullared ligger på vägen hem från Danmark, det går trögt kan jag säga....han är för bra i geografi helt enkelt. :-)

Jag har läst Malin Wollin aka Fotbollsfrun´s blogg länge och i går berättade hon att hon väntade sitt fjärde barn. Hon skrev att hon var nervös över att hon skulle på ultraljud idag och tänk om det hade hänt något, det är rädslan man alltid har när man är gravid. Så i dag har hon skrivit att barnet hade dött i magen och att hon måste föda fram det i morgon.

Fy fan säger jag bara, så fruktansvärt hemskt.

Har en vän som fått göra samma sak, kan inte föreställa mig den känslan det måste vara.

Det är ganska mycket hysch hysch runt det där har jag märkt, tex missfall är jättevanligt men när jag fick mitt så visste jag ingen annan som hade haft det men så visade sig att det var ju flera som jag kände. Varför pratar vi inte om sånt här, vi kvinnor åtminstone. Skulle det vara skämmigt? Nä absolut inte.

Jag vet inte om jag har skrivit det här innan men jag hade ett missfall innan jag fick W, det var inte så långt gånget ungefär i v 10 men det var svårt ändå.

En av mina bästa vänner som då var höggravid var och hälsade på mig på sjukhuset och hon satt och nästan skämdes lite över sin mage men jag var bara glad att hon var där.

Vi hade turen att det gick bra nästa gång och en gång till efter det men det är ju inte alla som har.

Vilket dygn...har ju skrivit en del om det på FB och fick faktiskt lite bassning av sonens fröken idag. Att man måste tänka på vad man skriver på FB, tydligen så hade någon av hans klasskamrater hänvisat till vad jag hade skrivit. Ops, så långt hade jag inte tänkt men man lär sig.

W mår bra och har piggat på sig efter en lunch lur, jag tog också en lur då men jag känner mig helt sänkt. Ska in till Loket och försöka pigga på mig, det brukar funka.

Så här på upploppet mot 40 verkar jag ha fått tonåren tillbaka, så många finnar...shit, kan vara mina nya p-piller också. Läser aldrig bipacks sedlar, det får maken göra. När jag fick mina dår-pippi tabletter så sa han bara Oh fan...det kändes inte bra, haha. Men så var det också en inkörningsport från helvetet.

Jag mådde så dåligt att jag inte ens kunde gå ut till brevlådan utan att peppa mig innan, idag cyklade jag till Maxi och handlade utan problem. Försöker tänka på det de dagar jag känner mig som en liten lort.

Skickade ut en fråga på FB innan om andra trodde på karma, jag gör det..hoppas det funkar.

Jag älskar verkligen min man det gör jag..men ibland tror jag att han är med i en slags komplott för att göra mig galen.

Svärmor är på besök, de är på Barnens gård medan jag ska fixa lunch, jag ringer maken:

Jag: Vart la du färskpotatisarna du köpte igår?

Maken: Va?

Jag: Du vet, vi skulle ju ha färsk potatis till lunchen:

Maken: Ja det vet jag men det köpte jag inte.

Jag: Va?

Maken: Jag köpte vanlig potatis.

Jag (lite lätt irrterad): Men du VISSTE ju vad vi skulle äta, varför köpte du vanliga?

Maken: Ja jag visste det men jag köpte vanliga.

Dagens I lands problem men man kan ju bli tokig på honom. :-)

Bajsflätan rätade ut sig och det är bättre, det är jag glad för. Ibland blir allt så tokigt.

En som förmodligen hade en skitmorgon idag var kvinnan jag såg som rammade en refug utanför jobbet och körde ner en stolpe och möblerade om fronten på sin egen bil...stackarn.

Har varit på simskola med barnen, en högljudd och kvav simhall är verkligen verkligen inte min arena, blev ju alldeles snurrig. Men nu är det gjort. W behöver öva på sina bentag över sommaren, shit jag som knappt kan simma själv.

Dags för nattningscirkusen!!!

Oj oj vilken helg, bajsfläta i kvadrat.

Fredagen började med ett cellprov from hell, jag brukar säga att jag hellre går till gyn än tandläkaren men nu har jag ändrat mig. Man får bedövning hos tandläkaren.

Gyn tanten nöp mig i skinkorna hela tiden och sa "Försök att slappna av..." Slappna av själv för helsike! På lunchen provade jag en tröja på Esprit, det räckte inte med att den satt som skit, jag snubblade på en pall och har fått ett rejält blåmärken och en bula. Dagen fortsatte med ett meddelande som i sin tur ledde till ett tråkigt beslut. Vi bestämde oss för att äta ute på Stars and Stripes, vi fick vänta på maten (inte konstigt, hockey och en massa folk) i över en timme och det blåste iskallt på ute serveringen.

Ingen bra dag alls...men så är det ibland.

Annars har det varit mycket pyssel i helgen, har klippt gräset och tvättat bilen..tänker inte erkänna det för maken men det var ganska kul. Hans kommentar på gräsklippningen var: "Mmmm, det ser ok men jag får nog kantklippa mer än jag brukar" :-)

Vilken fenomenal skitdag det var igår, nästan episk. Ska man börja tro på skrock..kanske.

Det borde i och för sig betyda att det blir bättre idag, dagen började i alla fall tidigt med att J ville gå upp klockan 06,15. Det är väl hämnden för att vi väcker honom i veckorna.

Jag var ute och sprang en runda i går eftermiddag och hälen känns bra, det är ju i alla fall positivt.

W har fått överta maken gamla läsebok, han vill väldigt gärna lära sig läsa och det är ju kul att han är intresserad men....

"Otur i sol tur

Rut: Tor se så fin sol. Vi far ut på en tur.

Tor: Ja, vi far ut nu, du och jag.

Rut och Tor for ut.

Rut: Tor! Tor! Du är i fel fil! Var åt far du nu?

Tor: Ja, jag ser. Jag far fel.

Otur i vår sol tur"

Va!!! Vad fan är detta att läsa...sinnessjukt.

Gjorde nyss ett småsurt inlägg på FB. Har varit och tränat på Loket och gjorde misstaget att väga mig. Jag har gått upp ett par kilo sen jag var på kroppsmätning för ett par veckor sen, hur är detta möjligt jag sliter ju arslet av mig. Har lagt till mer vardagsmotion i form av cykling tex...utmanar mig på gymmet med nya övningar och tyngre på gamla.

Fan ta vågen, jag får väl ha mina jäkla valkar och kärringmage då. Nu struntar jag i att försöka se ut på ett visst sätt det är ju stört omöjligt, jag ska träna för att må bra skit i det då om det inte syns....fan fan fan.

För att ändra det här med löpningen så har jag ändrat från att försöka springa så länge som möjligt till att ta en längd tex 2km och försöka få ner tiden på det. Det gjorde jag idag, sprang som en liten gnu och kapade en minut på 2km....den glädjen var inte långvarig. Vågjävel, fast jag borde inte säga vågjävel egentligen, Anna jävel snarare.

Ska sura en stund till sen ska jag göra som vanligt och rycka upp mig och komma igen.

Har en mycket intressant nätdiskussion med en gammal vän ang Frälsningsarmen och homosexualiteten eller det har väl mer dragit till kyrkan och homosexuella nu.

Även om vi är en bit i från varandra så är det väl för härligt (även om hon har fel, haha) att man kan ha en diskussion där man respektera varandra ändå. Det är fint.

Jag vet att jag har sagt detta innan men jag kan verkligen inte få in i min lilla skalle hur det kan vara ett problem med två av samma kön som är kära. Sorry, det går inte.

Kom inte och säg att jag skulle säga annorlunda om det handlade om mina barn, nope, icke, inte en chans.

Då är det mycket värre att W vill börja spela innebandy....hu, det är ju inte ens en sport. Bara något man gjorde som uppvärmning i gympan. :-)

Inte mycket bättre idag, vet inte vad det är med mig. Jag ska snart rycka upp mig..snart.

Var på kosläpp i Bräkne Hoby idag, jag tror det var för 5:e året och vi har alltid haft fint väder. Det är riktigt kul faktiskt även om jag fortfarande har griskiss lukt i näsan..fy.

Stackars J råkade ut för en liten olycka. Vi satt och fikade i en backe och maken lyckade välta ut sin fulla kaffe mugg som rann ned på och i J´s byxor. Han skrek som bara den, vi slet av kläderna och så fick han en kylklamp på rumpan (Kodak moment..). Det gick bra i alla fall, men det var väl typiskt han som redan har så mycket problem med sin eksem och mollusker.

Han fick sitta med rumpan bar medan vi försökte torka hans kläder och det var ett evigt pillande på snoppen. Jag sa till honom: Gör inte så, det är andra som sitter här och de vill nog inte titta på din snopp hela tiden. J: Men om de går, kan jag gör det då??

Killar....

Har varit ganska låg idag också fast samtidigt lite spattig, bra kombo det där. Tack så mycket mupphuvudet.

Trots att jag verkligen verkligen inte ville så åkte jag en runda till Loket och trots att motivationen minst sagt var låg så blev det rätt bra. Fick ju springa idag. :-)

När jag kom hem så hade jag fått ett litet "peppa" paket från en gammal vän (hon är tre månader äldre än mig...) med glassig fin-tidning, choklad och ett gulligt kort. Det blev jag verkligen jätte glad för. Sen kom maken hem med blommor det händer typ aldrig så det var en trevlig start på helgen.

En vän sa till mig häromdagen att jag blivit så nojjig och det har jag funderat på (vilket då genast bevisar att jag är nojjig) Just i det fallet så kan det nog finnas fog för lite nojja men ju mer jag funderar på det ju mer inser jag att jag det stämmer.

Vet inte riktigt hur jag ska förklara men jag tar tex åt mig mer av kommentarer fast de förmodligen (förhoppningsvis) är på skämt dvs att jag övertolkar. Vilket då gör att jag känner mig osäker på vänskap, är jag en vän man vill ha eller är jag bara en pinsam människa. Det finns situationer då jag känner mig pinsam och fel fast jag bara menar väl. Just det här med att känna sig fel, det gör jag ofta, gör andra det?

Alltså jag fattar att det låter helt knäppt, det gör jag. Jag undrar om detta har med min "sjukdomsbild" att göra eller medicinen kanske, eftersom jag inte är tillräckligt kokko för att få träffa en riktig läkare numer "bara" min allmänläkare har jag ingen att fråga heller.

Som sagt, jag vet att det låter helt knäppt men ju mer jag funderar på desto mer inser jag att jag liksom har blivit...ängslig. Det är kanske rätt ord. Söker bekräftelse samtidigt som jag är helt kass på att ta emot en komplimang om jag får en.

Sen vet jag att det som vanligt inte märks på mig, det gör ju liksom aldrig det. Alltid (ja okej inte alltid men oftast) ett glatt och piggt humör oavsett hur det känns på insidan.

Hmmm....jag får nog fundera lite till.

Vi har planerat en Legolandresa om ett par veckor och vad kommer då...jo då, den hederliga gamla förväntans ångesten. Tänk om det händer, tänk om detta händer, tänk om jag blir sjuk, tänk om jag inte klarar av allt folk, tänk om, tänk om.... Att inte kunna se fram emot något och inte uppskatta det förrän jag kommit hem igen! Tröttsamt är bara förnamnet.

Såna här dagar skulle jag bara vilja lägga mig under täcker och gå i ide.

Avslutningsvis så undrar jag hur det är att komma hem till ett nystädat och uppfräschat hem på fredagen, ska fråga maken....

Barnen kan driva mig till vansinne emellanåt, oftare än vad jag vill. Speciellt lilla J som är mycket egensinnig och envis som synden. Idag fick jag veta att en tidigare arbetskamrat drabbats av en oerhörd tragedi så när jag hämtade barnen idag tänkte jag verkligen på att inte tjata eller gnälla utan bara tala om för dem hur mycket jag älskar dem.

Är jäkligt nöjd med mig själv efter träningen idag, och kroppen känns som gele. I morgon blir det väl bara ont men ett skönt ont.

När vi kom hem så hade mamma inte bara hämtat pojkarna och gett dem mat, all tvätt var vikt, strykt och hon hade dammsugit en runda + plockat undan i pojkarnas rum. Så snällt, tack älskade lilla mamma.

Ni vet frågan som kommer upp när man går på Lövmarknaden, Vart finns dessa människor annars?

Det kan jag tala om, en del är på folkrace i Brömsebro på söndagarna...jomen så är det och enligt en säker källa finns resten på Stars and stripes på lördagarna.

Hur som helst så var det väldigt roligt, förvånade roligt tom med. Blev lite förvånad över den blodtörst man fick, man ville ju bara att de skulle köra i hop och volta!!