Nu är vi hemma igen efter begravningen, det var väldigt fint men givetvis sorgligt också. Prästen var jättebra men han sa fel vid ett tillfälle, han sa att mormor tyckte om att bada på sitt älskade Saltö men hon har ju bott på Långö nästan hela sitt liv..men men det är sånt som händer.
Barnen lämnade fram sina teckningar och W ett halsband som han hade gjort, gammelmormor hade nämligen på sig ett armband han hade gjort och nu ville han att hon skulle få med sig ett halsband också, gulligt. W blev ledsen när vi skulle gå fram så han hann inte säga hej då tyckte han så vi gick fram till kistan efter begravningen, han klappade på kistan och sa: Hej då gammel mormor! Då började jag gråta igen.
Hur jag skötte mig? Jo, det gick bra men jag har varit spänd sen igår så nu är jag helt slut. Puh, ska lägga upp fötterna i soffan en stund. Ska få lite middagsgäster i kväll, korkat kan tyckas men jag ville att dagen skulle sluta mer positivt.

I går kväll låg W och jag i sängen och pratade allvar:
Jag: Snälla gubben, ta inte och plocka upp spindlar för att skrämma och reta din lillebror, det är inte snällt för han blir ju jätte ledsen.
W: (med ett skurkskratt) Men det är kul...
Tja, vad ska man svara på det?