Jag är en smula grinig...
Hämtade pojkarna lite tidigare idag och drog till Barnens Gård själv med dem för att jag måste ju våga vara ute själv med dem. Så jäkla enkelt i en vanlig människas liv...men jag! Icke, var helt svajig och full av overklighetskänslor när vi gick in. Jag blir så jäkla förbannad och trött trött trött på mig själv, eller mitt huvud snarare.
Jag vill inte ha det så här!!!!
Maken tröstar med att jag faktiskt åkte dit och att jag stannade kvar trots att det var jobbigt och att det är ett stort steg fram..ja han har väl rätt men vad faaaan...

Ska tröstäta godis så känns det säkert bättre, eller inte!