I går hände det mycket vill jag lova...
Började morgonen på Loket, hade en krypande obehagskänsla som jag inte kunde skaka av mig så träningen blev väl så där. Sur och besviken körde jag hem och då bestämde jag mig för att gå och handla själv på Maxi, skulle bara ha ett par saker så det borde gå. Kopplade på lite "nä nu jävlar" och gick in och det gick faktiskt bra. Visst, jag var vääääldigt målmedveten så fort gick det och ganska skakig men det gick. Tjoho! Handlade hallon och la en peng till frälsis gubben i bara farten.
Det är inte så många veckor sedan jag inte ens kunde gå in genom entren på Amiralen utan att få yrsel. Låter säkert helt kokko för många och det kan jag hålla med om men tyvärr så är det så mitt liv är eller kanske om jag har tur har varit.

Vi åkte ut till Barnens Gård en runda och det var trevligt, barnen badade som bara den och mamman...hon badade lite grann.
Sen kom ju då dagens hjälte insats...
Vi var uppe vid barnpoolen (jag stod vid sidan och maken i med barnen) vid den djupa delen och helt plötsligt ser jag en liten kille runt 3 år skulle jag gissa under ytan en bit från mig, han var ett par decimeter under och sprattlade och kunde inte komma upp (ingen simdyna,puffar el dyl). Badvakten och jag reagerar samtidigt men hon är längre i från så när jag hoppar i kommer jag fram först och drar upp honom och håller honom lite framåtlutat för att han ska hosta upp vattnet. Pojken är vettskrämd och gallskriker, badvakten tar honom och vi försöker se någon förälder men det är bara en lite flicka som ropar på honom. Det är stora syster och hon kan inte varit mer än 5 år, alltså vem lämnar två så små själva???
Badvakten tar pojken och flickan och börjar leta efter föräldrarna och hittar mamman ganska snart. Det var ju bara tur att vi såg honom, det är så mycket barn som hoppar och stojar så det kunde lika väl varit så att ingen hade sett något förrän det varit för sent. Jag var alldeles skakig efteråt av adrenalinpåslaget, tur att allt gick bra.

Vi hade goda vänner på middag på kvällen, verkligen jätte trevligt och roligt. Sånt ger bensin vill jag lova.
Det kom upp en grej som jag funderade mycket på sen, att Facebook (jag är ivrig FB användare) är så glättigt. Alltså att man bara lägger in positiva, lyckliga och glättiga inlägg på FB, det som jag brukar kalla för "SM i lycka" och det har jag inte tänkt på innan men det stämmer ju nästan uteslutande eller hur? Det är förmodligen så att vi bara känner att vi kan dela med oss av det "braiga" kanske för att man har många ytliga FB vänner skulle jag tro men samtidigt är det lite...sorgligt är det inte? Fundera på det en stund. :-)