Oj nu är det redan fredag, inte en dag för tidigt visserligen men det har gått fort.
Veckan efter mitt Maxi misslyckande i måndags är som följer....

Vi var och tränade efter jobbet i tisdags och mycket riktigt så hade gårdagens episod mig i ett järngrepp men för en gångs skull så sa Den spännigaste av spänniga något klokt, att jag skulle ge fan i att ta ut något i förskott utan bara njuta av att vara där (för vem njuter inte i fotsvetts luktande lokaler...) och det försökte jag faktiskt. Tro nu inte att han var snäll hela tiden utan hann givetvis med att förolämpa mig med bla att jag hade hängbröst, trevligt.
Ja, jag visade inte dem för honom om nu någon tror det, man kan inte gå omkring att skrämma folk på det viset, han gjorde slutsaten när jag försökte rätta till min tröja.

Onsdagen var lugn trots att det var den förste vilket alltid är en stressig dag för oss på jobbet, när jag hade hämtat barnen så sa W att han hade ont i huvudet och frös. Det visade sig att han hade lite feber, i med en alvedon och dunder host medicin mot hostan och krypa ner i sängen. Jag fick vabba för maken har såååå myyyckeeet att göra så det är ett rent UNDER att dom klarar sig utan honom när han är hemma för att äta och sova...hrm hrm.
Vem vaknar inte klockan 8 på torsdagen pigg med att säga: Jag mår jättebra nu!!
Funderade på att hoppa in i duschen för att dra till skolan och jobbet men han var ganska snorig och kunde behöva ta det lite lugnt så det slutade med en riktig slappedag för oss. Vi behövde nog det båda två.
Jag har lite svårt att tänka mig för trots doktorns order utan jag kommer på mig själv att köra på som vanligt, efter tre veckors jobbiga veckor med att vara en normal människa var det skönt att bara...vara...
På kvällen ringde pappa med ett glatt "vi ses i morgon", det hade nog varit lite miss i kommunikationen för han hade inte sagt till oss att han skulle komma...det gick så klart bra ändå, barnen blev jätteglada när han dök upp dagen efter.

I dag har pappa varit med både på dagis och skola, han var så glad när jag kom hem från jobbet och lyrisk över sin dag med alla trevliga vuxna och gulliga barn som han hade träffat. Barnen var lika nöjda de. Det visar att det inte handlar om avstånd utan engagemang, han ringer alltid på kvällarna så han kan prata med dem i telefon och ser till att vi ses flera gånger om året.
Nu är han, W och maken på hockey, inför nystarten av hockeyskolan i morgon bitti. Inga sovmornar för pappa när han är här. :-)
Det är förresten inte hockeyskola utan skridskoskola..han försöker W men vi har inte slutat att pensionspara om man säger så...