Läser GnR biografin, har läst Slash´s egna innan och ett par om Mötley Crüe (har bara slumpat sig så, inget Mötley fan direkt) och det är ett par saker som är ganska slående.
Hur kan man svina, knarka, supa och knulla så mycket och fortfarande överleva? Jag trodde man dog av knark. Nu verkar de flesta av dem "rena" men jag undrar vilka biverkningar man får leva med efter ett sådant leverne, det måste ju finnas massor?
Sen funderar jag på det här med själva knullandet, jag kan kanske förstå att unga killar med rockstjärne komplex låter sig väl smaka men vad är det för fel på oss tjejer?? Nikki Sixx beskriver i sin bok hur dom radade upp typ 10 tjejer mot en vägg, snortade kokain från deras rumpor och hade sex med dem, ALLA i bandet.
Igen, att dom tyckte det var en bra ide kan jag förstå men tjejerna!! Va! Allvarligt talat...man blir ju mörkrädd. Kan det verkligen vara så häftigt att suga av Axl Rose under ett bord på en nattklubb.
Vi brukar skoja om att ha en sk 5-lista dvs 5 kändisar man får ha sex med utan att det räknas som otrohet men jag har tänkt om. Om man nu lyckas få chansen med en, i mitt fall Dave Gahan, hur mycket tror ni att han anstränger sig?? Det måste vara helt kass helt enkelt.
Ja om någon mot förmodan undrar vilka de andra är så är det, Johnny Depp, Dave Grohl, Marilyn Manson (okej jag vet...knäppt) och Micke Persbrandt (originellt va). Det kan variera lite men Dave har alltid plats nr 1 men jag har kommit fram till att det räcker med att jag får krama honom och säga hur mycket deras musik har betytt för mig. :-)
Nästa grej, journalister. Blev intervjuad i dag på jobbet och då började jag fundera på hur otrevligt det faktiskt är att bli intervjuad. Jag blir på min vakt, vågar inte svara spontant utan vänder och vrider på orden innan jag svarar vilket gör att själva samtalet blir en smula trögt. Visst är det tråkigt när man känner att man inte vågar svara för man inte litar på hur det framställs, att journalisten bara är ute efter att sätta dit en och redan har bestämt sig för hur texten ska vara.
Det är ju tråkigt för bägge, att misstro någon (rätt eller fel) och att känna sig misstrodd. Vad är det som gör att man känner att man måste vara på sin vakt för journalister, när de i själva verket är en grundbult i en demokrati. Vet att jag har en journalist vänner här som jag tycker om och respekterar och jag menar inget illa men visst är det värt att fundera på..??
Avslutar med ett litet tips till er killar som tränar, det är inte snyggt med cykelbyxor eller knälånga tajta byxor. Aldrig. Never. Inte en chans. Köp ordentliga byxor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar