I morgon vankas det födelsedag här hemma, Snotan (jag brukar kalla honom för det) fyller år. Han har frågat sen juli när han fyller så för honom är det inte en dag för tidigt.

Tänker på hur nervös jag var för ett år sedan vid denna tiden, det är väl nackdelen med att veta när ens barn ska födas. Duschade och tvättade mig med särskild tvål som jag fått av lasarettet och gick och la mig tidigt för att få så mycket sömn som möjligt men det var mest en natt av snurrande och tittande på klockan.

Åkte in till sjukhuset i ottan för att få operationskläder och kateter, fy sjuttan för kateter..så läskigt men det var ett mindre bekymmer i sammanhanget. Allt gick lugnt och stilla och väldigt metodiskt tillväga, fördelarna med ett planerat snitt, så kom han ut 08.26 56cm och 4755g...en stadig bit.

Tyvärr råkade läkaren skära ett litet snitt i hans huvud, så han fick sys med ett par stygn det första de gjorde men nu har han ett fint litet ärr. Hans första ärr, så vild som han är lär det bli fler.

Vår lilla blåöga är söt som socker och har en vilja av järn, en mer envis unge får man leta efter och har ett humör som en krutdurk men det kommer han säkert ha nytta av när han blir stor. Han är tålig som få (har besvärlig eksem) så om han bara har bollkänsla blir han en grym handbollsspelare...ja mamma kan väl få önska. :-)

Har varit och tränat idag och det var så jäkla mycket folk på gymmet, inget för mig men jag bet i hop. Fick ta en liten paus och prata med den spännigaste av spänniga så blev det bättre. Hans metod för att peppa mig är att förolämpa mig så mycket det går, man går ju tillbaka och tränar bara för att slippa höra eländet. :-)

Men på det stora hela känner jag mig mycket bättre, annars har den senaste månaden mest varit ap-pung men det var kanske för att jag höjt medicindosen. Nu börjar jag känna mig riktigt bra fast jag vågar knappt säga det för då kommer det väl något bakslag igen. Voj Voj.