Har precis kommit hem från en weekend resa till Stockholm, något som jag inte såg fram emot så där jättemycket. Kändes jobbigt att vara så långt hemifrån och med inte helt okomplicerade relationer. Får säga att det gick över förväntan, fixade tom en shoppingrunda i storstan. (har jag fokus på skor kan jag nog stå ut med både en och två panikrundor).

Vi var på väg till min freaksko affär när jag plötsligt märker hur en del människor beter sig lite konstigt, dom stannar och tittar (så där som man tittar om det hänt en olycka om ni fattar hur jag menar) och börjar plocka med sina mobiltelefoner. Hör en kille som ropar till en annan "Ringer du polisen eller??" Då säger maken "Anna, det är ett rån!" Då ser vi hur två män far runt i en guldmedsaffär precis bredvid oss, först gör vi just ingenting utan bara stannar till. Men så kommer dom utfarandes och den ena killen håller rånarväskan och en yxa i högsta hugg. Jag skriker till maken att han ska komma med barnen (jag stod ett par meter i från dem). Rånare nr 1 springer mot en bil som står parkerad i ett gathörn men rånare nr 2 ramlar och tappar både yxa och väska. Två killar springer fram för att hålla fast honom och då....drar rånare nr 1 upp en pistol och skriker "Stanna!!". Alla bara frös och stod helt stilla. Maken vände sig om för att stå emellan rånaren och barnen, jag? Jag stod som paralyserad och bara dum glodde.

Det kändes helt overkligt, som om man hamnat i en filminspelning eller nåt.

Rånarna hoppar in i bilen och kör där i från helt tokfort och extremt vårdslöst, det var bara tur att ingen var på gatan när dom körde förbi.

W blev jätteledsen och började gråta men J förstod inte vad som hänt. Efter en liten stund gick vi vidare och då skakade knäna på mig. För fan vad otäckt det var! Och overkligt.

Jag hittade skor i alla fall, i en liten märklig affär som mest såg ut som ett lager. Freakaffär som sagt.

Vi var även på Buttericks, en helt mycket rolig affär och ni kan väl själva räkna ut hur populär jag blev efter att ha köpt en stor Pinjata och ett plastsvärd som var över en meter långt som vi skulle släpa över stan tillsammans med mina skor, W´s skor och några klädpåsar och en stor påse från Lagerhouse som pricken över i.

W blev så impad av slottet att han var tvungen att gå in och bajsa lite, han var nog en smula besviken över att inte ha träffat kungen.

Helgen gick bra men det var väldigt skönt att komma hem som det oftast är, har köpt lite nya underlägg och ljus som jag försöker piffa upp hemmet med. Maken är inte överförtjust i mina ljusinköp om man säger så och visst...jag har ganska många.

Hade en diskussion med maken i bilen hem, på tal om att ingen av de vi träffade under helgen frågade hur jag mådde, (något som faktiskt sårade mig en hel del) att när inte en sjukdom syns så glömmer man bort den. Jag tror i stället att man tycker att en sjukdom i huvudet är pinsamt och inget man pratar om. Men jag känner inte så, jag skäms inte och då ska ingen annan lägga skam på mig. Så det så. Alternativt så får jag väl ha ett bandage runt huvudet eller nåt, kanske kunde hjälpa min frisyr....

För övrigt, mitt nya slagord: Tights är inte byxor - skyl röven!! (vad är det med folk!!)

Till sist ska jag verkligen försöka tänka på vad världens bästa Jonas säger: Du måste själv bestämma vilka som är ditt livs auktoriteter.