Jag ska försöka förklara hur det är att att ha förväntansångest...

Jag oroar mig alltid inför saker, oftast att jag eller barnen ska bli sjuka så att det inte ska gå.

Tex. Förra torsdagen var jag ju på hudmottagningen och dagarna innan funderade jag mycket på "Tänk om jag blir sjuk så att jag inte kan gå" Tänk om barnen blir sjuka så att jag inte kan gå" Tänk om jag får maginfluensa på natten till torsdagen och måste ringa återbud på morgonen, dom öppnar ju inte förrän samma tid som jag skulle vara där. Då får den stackars läkaren vänta på mig förgäves"

Och detta är med medicin, det var värre innan..tro mig.

Att läkaren kan bli sjuk och ringa återbud, att man kan få ny tid, att jag faktiskt inte kan påverka om jag blir sjuk - den tanken slår mig inte.

Fatta vad energi det tar!! Även om jag blir irriterad på mig själv och försöker skärpa mig så är det ta mig fan nästan stört omöjligt.

Och i dag då! Nu har jag har jag haft ont i magen hela natten och dagen och varit livrädd för att att det är maginfluensa på g, givetvis för att jag hatar att kräkas men även för att jag var hemma förra måndagen och då kan jag absolut inte vara hemma en måndag till ifrån jobbet.

Jodå, dom klarar sig nog utan mig men man kan väl inte vara hemma varje vecka heller, hur skulle det se ut och dessutom kanske något av barnen blir sjuka i veckan och då måste jag vara hemma med dem. För att inte tala om att jag inte var på den Basala kroppsträningen förra veckan, tänk att behöva ställa in igen. Det kan man ju inte bara göra!.

(Jo, det är klart att man kan men...men...)

Inte så konstigt att jag blir trött på mig själv va????